Och när de enorma självuppoffringar som behövs för att man ska kunna hävda sig i ett patriarkalt samhälle inte belönas, vad händer då? Vad är det för mening med att plugga när man ändå inte får bra betalt, kanske inte ens ett jobb? I alliansens Sverige växer inte bara ohälsotalen, utan också som ett hån löneklyftorna mellan män och kvinnor, vilket göra kvinnornas ansträngningar ytterligt meningslösa.
Det är den konflikten som jag tror varje dag, varje timme, utspelar sig i unga kvinnors kroppar. Just det: Den konflikten utspelar sig varje dag, varje timme, i unga kvinnors kroppar.Att flickor skär sig är däremot ingen nyhet. Precis som anorexi är att skära sig ett väldokumenterat beteende med rötter ända tillbaka till antiken. Kan man rent av tala om självskadebeteende som en kulturdiagnos?
Ulrika Kärnborg har skrivit den essä om självskadebeteende som jag önskar att jag hade skrivit. Helt fantastisk, heltäckande och intressant. Läs!
6 kommentarer:
Jag håller med om att det inte ska vara några löneklyftor mellan kvinnor och män.
MEN problemet som beskrivs fram till slutsatsen handlar om att man inte får betalt för utbildning, flexibilitet, disciplin, självuppoffring etc.
Och att man i Sverige inte får betalt för detta kan man inte skylla alliansregeringen för. Det beror faktiskt på tidigare vänsterstyre där inga löneskillnader ALLS accepteras. Inte ens för de skillnader som både jag, Ulrika och regeringspartierna verkar vara överens om att man borde få mer betalt för.
Om hon inte lagt in PK-klyschan om "alliansens sverige" som att alla problem uppträdde först 2006 så hade jag kunnat ta henne på allvar.
Att utbilda sig och få bra betyg är bra men inte avgörande, utbildar man sig till något där efterfrågan på folk är liten så blir lönen inget vidare.
Lika lön för lika prestation är alla för och de individuella löneskillnaderna bör vara rejäla så att ambitiösa individer (både män och kvinnor) kan få betalt för sina ansträngningar.
elin, tack för länken!
Visst har hon én del poänger, jag diggar också Ulrika, men det handlar - om man ska snacka könsroller och makt - också om att flickor idag har det lättare än pojkar att växa in i "halvhierarkiska" miljöer som skola,¨universitet och en stor del av arbetsmarknaden (och det ör framförallt "manliga jobb" som har försvunnit, som Susan Faludi vra inne på). Dú vet, för killar ses det inte som okay att spela enligt reglerna och glänsa i plugget eller att svälja förtreten och gå vidare på jobbet utan protester. En grabb ska göra uppror eller visa att "I don't care", även om det är en helt blind gest. Det där är förstås en omodern mansbild men den är fortfarande väldigt genomträngande och därför 'är det helt enkelt inte OK för många killar att satsa på skolan.
Dessutom är det status för tjejer att tillägna sig manliga attribut, kliva in på manliga revir, men ett nerköp för killar att göra något som ens vagt identifieras med en kvinnlig sfär (om det så bara är att laga sina kläder själv). Allt det här gör att tjejer - många av dem i alla fall - idag ges större utrymme att definiera sig själva och ta för sig än män i de flesta åldrar, det gäller ju i media också. Och i den subjektiviserade kultur vi har är detta en enorm fördel.
Japp så är det. Kom ihåg: hur mycket du än strävar och kämpar så är det ingen ide eftersom patriarkatet ändå kommer krossa dig. Det är lika bra att du drar dig tillbaka, in på toaletten med ett häfte med svåra dikter och ett rakblad.
De stycken där hon lyfter fram andra är intressanta och bra men hennes egen analys är rätt skruvad. Skulle alliansen främja det självskadande beteendet?? Tendentiöst och med största sannolikhet felaktigt. Dessutom är hennes fokus så enkönad att hon missar halva problematiken.
Skrev själv om det på min blogg:
http://suspensoarg.wordpress.com/2009/06/30/vilket-kon-har-lidandet/
Skicka en kommentar