Smärtan, tystnaden, rädslan för att någon ska nå fram, hur ska människan nå fram till en? Rädslan för att visa sig själv, för att visa alla märken på huden och ens egen fulhet.
Mitt i sommaridyllen, kärlekens prunkande tid, en vass påminnelse om både det nödvändiga och allra svåraste och mest smärtsamma med kärleken.
Att våga bryta isen.
1 kommentar:
Än en gång så hinner du före mig. Jag höjer glaset och gratulerar till ett bra val. Jag tror Indianer får gå några varv till, till sommarens ära.
Skicka en kommentar