28 januari 2008

Bara ett sätt att vara ung (I got my reasons - just to get by)

Förmiddagen efter invigningsfesten sitter jag på Draken, ser Gaels debutfilm, funderar över om det är bättre att springa ut och stoppa fingrarna i halsen och missa det sista av filmen eller helt enkelt riskera att kräkas över personen framför mig.
Sedan promenerar jag hem, får igen nycklar som min nya granne Erik lånat av mig, lägger mig i sängen och bakfyllesover bort resterna av dagen. Vaknar vid åtta, V. ringer och undrar öl på Andra lång och jag svarar ja, bara sova bort det sista av bakfyllan.
Stiger upp och är snurrig, illamående, dödstrött och en timme senare på väg in till stan. Möter upp med vänner på Kellys, Sofia och jag fyller i luckor från föregående kväll.
- Minns du när vi dansade till Rammstein med bröderna Fares?
- Haha ja men guuud.
- Och när vi slog vad vem som var kortast. Jag eller Leif Pagrotsky.
- Och jag vann för jag sa att han var kortare än dig Sofia!
- Precis! Och haha, fan att man stod och halsade tequila klockan tre på natten.
- Ja just det, det förklarar ett och annat.
Och jag skakar på huvudet och jag säger två öl högst för CSN krånglar och jag är pankast i världen och herregud, jag hann ju inte ens få tequilan ur blodet innan jag hamnade här med en öl i handen och de säger, hey vi bjuder och Göteborg vaknar långsamt och jag är full igen tre på natten på väg hem till honom med skägg och sjal som säger sig gilla Immortal technique och jag fylleligger till hiphopbeats i en säng i ett kollektiv flera hållplatser innan min och sedan ligger jag vaken resten av natten och funderar på att göra en reversed förra lördagen och gå.
Det gör jag inte, men jag vaknar med spritsmak i munnen och svart grus i ögonvråna och kärlekslekande armar om min kropp som jag inte riktigt orkar med i nyktert tillstånd. Jag kysser och ler, drar på mig min kjol och går ut i en förmiddag som är solsken och vårkänsla över Majorna.
Den där särskilda avsmaken man känner inför hela sin uppenbarelse när man mitt bland barnfamiljer och pensionärer går med knullrufs, smink över kinderna, spritsmak i munnen, liggtrosor och kort kjol och tar på sig hela världens synder i deras blickar.
Hem till frugan som tar med mig på promenad och sedan bjuder på pannkakor och Hanna kommer över och Erik hänger på och det blir biljard och Beat street och lyriska skratt över Africa Baambata och bakfylleanalyser av typen;
- Men alltså varför är det en vit kille med?
- Jag vet, det drar faktiskt ner betyget lite.
(Sådär som jag sa till frugan där på juldagen; i vår vill jag vakna upp på söndagarna i kärlekslösa armar och sedan gå hem till dem jag älskar på riktigt, som redan känner mig och alla mina dåliga sidor och svagheter och som jag inte behöver spela inför. Det är också ett sätt att idka kärlek på, men det skrivs aldrig några kärlekssånger om en sådan slags kärlek).

Jag skäller lite på mig själv söndag kväll, samtidigt ler jag mot mig och omfamnar all min destruktivitet under helgen. För idag är det måndag då jag försöker reda ut CSN-krångel, städar, diskar, tränar, analyserar avhandling och börjar bearbeta råmanus.
Idag är jag och strukturen och präktigheten igen. Panso, jag tror man kan hitta en gyllene medelväg. Jag tror att jag kan tillåta mig att vara både hon som kallas svampen när hon dricker pga sitt höga intag, hon som alltid är kvar till sist på ställen och aldrig sover på helgnätterna, hon som feströker och ligger runt. Jag vet ändå vart jag är på väg och har en riktlinje i vilket fall. Helgerna är bara något utslag av rastlöshet eller bara ett sätt att vara ung.

6 kommentarer:

Camila sa...

bara känslan av att veta att man inte är ensam om att vilja ha en kombo mellan party animal och workaholic (om du lyckas så kan jag också) värmer och tvingar fram ett leende här på måndagsmorgonkvisten i chile. och det tackar jag för. tack, elin.

klara sa...

åh vad fint skrivet, den delen om oss alltså. det var en fin dag igår. jag är imponerad över att det gick att ha en så pass aktivitetsfylld söndag som det ändå blev. (iaf om man jämför med hur de vanliga bakishängen brukar se ut.)

alltid svårt veta hur länge man ska skälla på sig själv innan man tillåter sig att le lite också åt sin dumhet...

Anonym sa...

hur var gaels film? om du kunde koncentrera dig i illamåendet.

Anonym sa...

cama: tack själv. jag älskar tanken på att både vara party och workaholic med tusen ton struktur. hoppas det kommer funka med kombon, för oss båda!
klara: bakishängen hos oss kommer bli grymma. framförallt för att du får ångest om du inte gör ngt vettigt när du är bakis och därmed kan ställa dig och baka el göra världsgodaste pannkakorna medan en annan ligger i soffan och grisar. love it, hehe.
anna: den var okej, varken mer eller mindre. lågbudget och regidebut...den funkade och hade sina poänger men hör inte till något av det bättre jag sett och lämnade inga kvarvarande spår direkt.

Anna sa...

haha, va bra med medelvägen jag tror på den och att du kan inspirationshjälpa mig med den. ibland tvärtom dock ;)

Anonym sa...

panso: haha ja ibland tvärtom.