Money for nothing

På en motorväg på väg upp mot Norrland någonstans mellan Stockholm och Gävle. På Statoilmacken får jag och mannen chans att kyssas första gången under resan och Maja irrar iväg ensam på en nattparkering bara för att ge oss lite privacy och inne på macken är det Kalle eller Edvin som köper Dire Straits Brothers in arms till ett sådant där reamackpris ni vet. Ironi och nostalgi och lite kärlek över åttiotalsintron och gitarriff och någon undrar vilken låten med det där klassiska riffet är.
- Money for nothing, mumlar jag längst bak i bilen halvt sovande och introt ljuder över mörka motorvägar medan killarna längst fram skrattar och sjunger med.
En värme i kroppen; min barndomsskiva framför andra. Pappaskivan framför andra. Okej The boss och okej Otis Redding men ingen skiva har spelats så mycket i alla de otaliga gamla Volvobilar eller leasade tjänstebilar (notera förändring i takt med karriärkliv) eller i mina föräldrars hem som den.
Och jag är åtta år och jag sitter längst bak i bilen på väg hem från mormor och morfar. Ser ljusen från alla lägenheter inne i stan och mamma och pappa som förtroligt nynnar med i låtarna och jag är sömnglad och barnatrygg
och jag är tretton år och på väg hem från affärn med pappa med en ny Veckorevyn i handen och spanletar söta killar från skolan, läser Hansonartiklar och pappa som Money for nothing-sångväser med knuten hand och jag som suckar för fan pappa, vad pinsam du är och vilken skitdålig skitmusik det här är
och jag är sjutton år och har hällt i mig alldeles för mycket av billig sprit och pappa hämtar på busstorget där jag vinglar fram till den av de tre snurrande bilarna framför ögonen som jag hoppas ska vara den riktiga. Brothers in arms dånande så att basgången ljuder ut över kickershänget vid Domus och pappa som undrar hur jag mår och jag som kort svarar att det är bra. Sedan lantvägen i 140 och jag som absolut inte får spy i tjänstebilen och stirrar på vägen och försöker på ett diskret sätt hålla mig fast för sätet snurrar under mig och bilen snurrar på vägen och allt jag kan tänka på är att fokusera på gitarren, tänk bara på gitarren och inte på någonting annat så kanske du inte spyr
och jag är snart tjugofyra år och sitter i en hyrkombi inknödd bland packning och tröttspeedade människor som dödödödöar sig med i Money for nothing-riffet och i framsätet sitter mannen som börjar ta mitt hjärta i besittning och trummar med fingrarna mot ratten till den låten på exakt samma sätt som min far brukade göra.