när jag vaknade fredag morgon var jag kvar i science of sleep från föregående kväll. borstade mina tänder, såg min spegelbild och sa till mig själv nej. det här är inte jag med mörka ringar under ögonen och blekgrå vinterhy. det är inte jag som borstar mina tänder i en liten etta i ett bostadsområde i en medelstor stad, på väg till ett jobb som jag har för att jag måste ha ett jobb. egentligen är jag en skitsmal och vacker fransyska som kedjeröker sexigt inne i min våning i paris, som aldrig får mörka ringar under ögonen annat än av kreativa, sömnlösa nätter och som alltid är karismatisk och uttrycksfull. jag gör fantastiska små lekfulla saker av min kreativitet och det finns en vacker man som älskar mig, som ger mig små tidsmaskiner i present och som jag skapar små kreativa, lekfulla bubblor med. egentligen är jag hon och hon är jag.
i fantasin går det att överleva. jag är en av alla dem som också idag står på spårvagnen och trängs med mörka ringar under ögonen och en uppgift stämplad i pannan. det är sällan samma uppgift som finns ristad under huden, men vi bär våra uppgifter och vi tar oss dit. dag efter dag med sömndrucken tystnad, slött ögnande en gratistidning innan spårvagnen kräks ut en massa av kött och vi tar oss an uppgiften. vi bara gör det.
det är sorgligt och hjärtevärmande på en och samma gång. de där uppe talar om fusk och sjukskrivningar som inte är sjukskrivningar och ett folk i lättja som myglar till sig bidrag för att slippa undan sina vattenstämplade uppgifter. jag säger bara hallå samhällseliten; ställ er på en tunnelbana eller spårvagn i morgonens rusningstrafik. alla vi som ändå gör det. går dit. det är liksom 2007 nu och det moderna samhället börjar få några åldersrynkor och fortfarande har vi inte drabbats av någon masspsykos. gjort tvärtom, struntat i reglerna. fortfarande har inte ett helt folk ringt in och sjukskrivit sig från sina uppgiftsarbeten under en och samma dag med hänvisning till att jag kan inte komma idag. jag är en vacker fransyska som gör kreativa saker i paris. eller vad man nu än drömmer om. istället går vi till våra arbeten, vi gör vad vi ska, vi pratar lite om melodifestivalen eller fredagsmyset eller lantstället på fikarasten. sen åker vi till hemköp, tar vårt GI-bröd från hyllan och ställer oss i kön. väntar på vår tur. och kassörskan undrar var det bra så? och jag svarar ja, för vad skulle jag svara? nej, det måste blivit något fel för egentligen skulle jag köpa en crossiant till mitt för starka, svarta kaffe som jag ska äta till frukost tillsammans med min vackra, kreativa man imorgon bitti efter att vi älskat (ja just uttrycket älska. förf. anm.) hela natten. nej, det gör jag ju inte. det var ju bra så och det är så vi alltid svarat.
sen kommer jag hem och läser en hel tidning om ungas ekonomi och sparande och framtidstänk (1. läs inte fristående kurser för då blir du arbetslös och olycklig 2. ha alltid en backup på minst tiotusen på ditt konto 3. läs ett program direkt efter gymnasiet och börja pensionsspara senast vid 25 års ålder) och jag har gjort allting fel och mitt saldo gråter denna månad och allting blir bara fel och jag är ingen vacker fransyska i paris utan fattig ung, brud i göteborg med sämsta förutsättningarna inför framtiden.
men man tejpar över fågelhjärtat, som man alltid gör, med klänning, smink och en flaska vitt. natten är katharsis, galenskap och lovebombing och någonstans mellan det att jag inomhusröker på en förfest, kramas och dricker starksprit och det att jag vaknar upp i en lägenhet på andra sidan stan med dundrande bakfylla är jag lite fransyska, lite vacker eller åtminstone är det lättare att leka det just då. i väntan på att vardagen ska slås sönder och den vackre mannen ska stå utanför min dörr med sin hemmagjorda tidsmaskin; man tar de skorpsmulor man kan få och de mättar.
Det sista inlägget
16 timmar sedan
3 kommentarer:
du berättade aldrig om man fick se gael garcia bernal naken. men det är skitsamma, jag ska se vackra gael i alla fall. absorbera alla vackra ord och sätt in dem på ditt bankkonto. jag har fått en viss känsla av att du är rik.
annars tar jag med mig de här orden: "...en uppgift stämplad i pannan. det är sällan samma uppgift som finns ristad under huden" från den här sidan.
och gi-bröd, och allt med gi är en civilekonoms affärsidé fick jag lära mig i helgen.
kram.
oh förlåt anna. man får se honom full frontal oh yes :=)
Tidsmaskin ja. En av anledningarna till att Historia är ett av mina sämsta ämnen är pga fantasierna om förflyttning i tid och rum! Nå, kryonedfrysning är ju ett sätt att transportera kropp och själ in i framtiden och säg nu att det skulle funka, det hade ju satt frågan om döden på sin spetts: Kan man frysa ner själen? exempelvis.
Skicka en kommentar