20 mars 2007

he told me that I done alright, kissed me ´til the morninglight

det är dagar då solen skiner in genom smutsiga fönster och väcker mig, livet som rusar i venerna och skrattar till i gamla sår. allting känns så mycket.

utvecklingssamtal och chefen säger; jag har fått positiva signaler om dig från de anställda, när jag sitter där med klumpen i magen och väntar på fetsmällen, jag har sett en ambitiös och serviceminded tjej, du är alltid positiv och glad.
jag hajar till: positiv och glad. jag är intelligent, jag är frän och cynisk, jag är begåvad, jag är svår. men positiv? och glad? och jag vet att jag gjorde rätt när jag sa nej till det där som skulle varit fantastiskt men också kunnat driva mig rakt in i en vägg och istället tog det här jobbet. hur mycket jag än klagar så är det en unnest att varje dag gå hem från jobbet och veta att man minst en gång under dagen skrattat så magen krampat.


på eftermiddagen fyller jag mitt skrivbord med echinagard, nässpray, hostmedicin och te. tungviktarmatchen elin vs förkylningen går in i ett slutskede. lyssnar på sigge eklund på radion och försöker komma underfund med varför det som alltid kryper i mig av irritation på honom. är det bara faktumet att han är en av de där totalt överskattade manliga författarna jag älskar att raljera över och vara kulturfeministaggro på? eller finns det en freudiansk projicering av mina egna kassa sidor på honom; det där med att totalt plocka sönder och dokumentera sin egen tillvaro och sitt jag oavbrutet. jag skulle nog inte erkänna det, men jag är ju grymt avundsjuk på tidslinjen i hans vardagsrum och mina årssammanfattningar, dagböcker, självutlämnande texter och alla lådor med kvitton, dikter, brev och allt däremellan är det jag kommer rädda när världen exploderar. det är egocentrismen som framkallar det där och det är något att skämmas för och jag skäms så jag gnäller över sigge eklund istället. kanske? och sen tänker jag att nu tänker jag ju för mycket igen och analyserar sönder igen också går jag ut, tar en apelsin och snackar lite skit med en kollega istället.


för övrigt var dagens mesta behållning marknadsundersökningen via telefon om snus. att sitta i tio minuter och försöka hålla sig för skratt och svara seriöst på frågor som har du någon gång avsiktligt eller oavsiktligt svalt en prilla?, vilken del av munnen lägger du in prillan i? med följdfråga vilken del av överläppen? och brukar du avsiktligt svälja saft från prillan? var fab.
mindre roligt var att konfronteras med mina nikotinvanor: hur stor del av dagen har du en prilla inne? eh minst 60-70 % iaf. lätt. brukar du snusa även när du är riktigt sjuk? jag försökte snusa när jag hade maginfluensa goddamnit. hur lång tid på morgonen tar det innan du lägger in dagens första prilla? jag är stolt om jag hinner slå upp ögonen och inte bara instinktivt sträcker mig efter dosan.
att de flesta av frågorna egentligen var nonsensfrågor för att komma till pudelns kärna d.v.s. vilken som var min högsta avslutade utbildning, hur mycket jag tjänade i månadslön och huruvida jag arbetade inom reklam, media, entrepenörskap eller som högre chef är en annan femma. ja jag är arbetarklass och snusar, fuck me I´m a kliché. men den göttaste snusperioden kommer alltid vara när jag satt på seminarier med doktorander i pennkjol, struken skjorta och uppsats framför mig och la in en fetprilla under läppen så att min handledare högt sa inför alla församlade elin! du är verkligen inte en sådan person man förväntar sig snusa! jag är i chock!.
och i sommar ska jag sluta. jag menar det.

2 kommentarer:

Malin sa...

Jag tycker det är skitkul att du snusar för då kan jag kalla dig snusflata - som självklart blir asroligt när du är så himla långt från just en snusflata... har ju t o m blivit kallad "jobbets Paris Hilton" :D

elin sa...

paris-smeknamnet handlar mest om mitt hårmodellande och att jag är så jävla fräck. samt mitt intresse för sprit och män.
jag är dock besviken att hon inte frågade var jag kom ifrån. hade varit gött att befästa en fördom till genom att svara "norrlands glesbygd".