töm ditt rum på tonårstankar nu (eller: blow away the dreams that tear you apart)

går upp, hinner duscha, peppa lite över solskenet, läsa kulturdelen i GP, dricka en halv kopp te innan jag ger upp. sjukanmäler mig. igen.
hostan river hål i bröstkorgen och lungorna värker när jag andas, ryggen värker och snurret i skallen räknar tre nätters insomnia. sen lägger jag mig. sover fram till klockan halv fem, en hel dag och en hel evighet av känslor.

drömmarna är oroliga. någon slags katharsis. mitt undermedvetna gör upp med sju månaders strul, förvirring och kaosartade känslor. det finns där allting. vad jag borde säga, men aldrig vågar. vad jag borde göra, men inte kommer göra. i drömmarna gör jag precis allt det där. skriker, slåss, kör en bil i 180 och slirar runt på motorvägar innan jag kraschar in i träd, svartsjukehotar, gråter, åker bussar alldeles för fort utan bälte innan jag blir avslängd vid mitt hem som i mitt uppväxthem, kysser någon och biter i tungan, krossar drömmar men inte tyst under sömnlösa nätter utan genom ett dånande tonårsvrål.
så vaknar jag. och vet exakt vad jag borde göra. och exakt vad jag inte kommer att göra för att drömmarna kanske gjort tillräckligt. läser H&M-katalogen och pratar med linnea om shop til you drop-dag på tisdag när lönen kommer. det är dags att ömsa skinn. jag vet exakt hur jag fungerar och att jag aldrig kommer att våga göra det på riktigt. så jag köper ett par vårskor och en tunika istället.