24 mars 2007

and the lovers that you sent for me didnt come with any satisfaction guarantee

så han ringer på dörren, kommer på festen och jag är där och jag sitter i ena hörnet och tänker att jag nog ändå vill ha en rematch, annars hade inte tankarna fortsatt snurra vid skäggstubb mot haka, fingrarna i mitt hår och värmen från hans kropp lördag morgon i hans famn som de faktiskt gjort under veckan trots vad the game lärt mig om fuck ´em today forget ´em tomorrow. och vill jag ha något mer än det som var förra helgen så är det dags att plocka fram den där svala brudigheten nu. fransyskan elin, tänk fransyskan! ögonkast, svalt konverserande, allt det där. tänker jag och sen dricker jag ett glas vin till och sen är jag bara keeping it real hundra procent vilket inkluderar skryt om magmuskler och situps, fulsittdansen från roskilde, snack om jordgubbsvodkafyllan från samma festival och vem som egentligen spydde först av mig och rasmus, försöka hälla i mannen ifråga vin och gapighet, jobbighet och en jävla massa gnölande om förkylningen och leggingsbenen.
sen sticker han hem och det närmaste vi kommer varandra är tillsammans i entrén och något fånigt fyllesms på mitt initiativ och det är allt som kommer att bli, det är casualsex-historia nu elin och den här historien börjar kännas gammal; jag och de omöjliga männen ofrivilligt på hjärnbalken och jag som blir för full och jenny och jag på dansgolvet - I love to hate you skriker vi - och sen fyllehånglar jag med random snubbe och anger mitt hem som bara några spårvagnshållplatser bort med hålet i hjärtat och magpirret och riskerna ljusår därifrån och fulspöken, tjockspöken, dumihuvet-spöken som äter och gnager på mig inifrån och jag är varken vacker, sval eller fransk. jag är bara jag och det är allt jag kan vara och jag hatar stunderna när det inte känns som tillräckligt.

1 kommentar:

Anonym sa...

vad grym du är.
så rätt och så säkert.
säger man sanningar ska man få höra det tycker jag. Lite värt kan det ändå vara, även från nån helt okänd.