textproduktion

när jag säger att jag skriver hemtenta - och det har jag ju gjort en hel del den senaste tiden - betyder det inte att jag nödvändigtvis skriver hemtenta. att skriva hemtenta, likaväl som att skriva egentligen vad som helst, inbegriper en rad andra saker. helgen med dess diskande, surfande, msn:ande och musiknedladdande var ett paradexempel. denna kväll likaså.
ni vet hur det är. man sätter sig klockan halv sex och tänker att man vet exakt vad man ska skriva och det får bli max tre sidor så okej, nu sätter vi igång. fem minuter senare fastkörd i en massa motstridiga teorier, frågeställningar som helt plötsligt ter sig som obegripliga, en tanke som inte kan omsättas i akademiska ord och därför försvinner iväg. istället;
diska den lilla disk som finns.
utbyta några ord med k. över msn som uppmanar till bullätning hos henne. jag som avböjer med hänvisning till tenta, vatten och snus.
kolla mobilen om jag inte fått några sms.
sätta upp håret.
spegla mig.
kolla mobilen om jag verkligen inte fått några sms.
skicka ett sms.
surfa på tusen meningslösa sidor, läsa alla artiklar och bloggar man kommer över.
skicka ett sms till.
kolla skunk igen.
fylla på vattenflaskan.
känna efter om jag verkligen inte är lite hungrig.
äta två mackor fast jag inte är hungrig.
ladda ner några låtar.
sortera om i musikbiblioteket.
ringa mamma, eviga tenta-eskapismen. den senaste veckan har både hon och jag suttit med tentauppgifter som, skadad av tentaspråket, kan sägas konstituerar varandra. hon med feministisk teologi, jag med genus som samhällsteori. det hela har bidragit till en rik skörd av sms-korrespondens 80 mil över landet innehållande citat från både luther och hildegard av bingen, blandat med frustrationsutrop som man kan kalla dem galningar. men det har fan inte blivit bättre! och jag ska skriva en ny bibel! (gemensamt drag hos mig och min mor; vi lägger alltid ambitionsribban några snäpp högre än vad vi någonsin kommer att uppnå). den här gången har hon skickat mig en hel word-fil med utdrag ur bibeln som jag, i ämbetet av uttalad feminist, ska genuskommentera. jag i min tur vill mest berätta om att solen faktiskt på riktigt sken idag och jämföra väder. varmt som en junidag i norrland här kontra glittrande snödrivor där. vi drar ett oavgjort-streck men jag riskerar att tappa på torsdag när det blir regnstorm igen. eller så vill jag berätta om dagens händelse; hallå, jag fick ett par j.lindeberg-jeans mot en öl på kings head idag (det är här jag måste inflika en förklaring om att märket är av ett dyrare slag d.v.s. kan ej tillhandahållas på coop eller H&M samt dra till med summan de kostat i butik för att mamma, med sina arbetarklassreferenser, ska haja vidden av det hela) . thank god för optimistiska kollegor som går på NK-rean och spontanköper det enda paret som finns kvar och tänker att strl 25 nog passar. thank god för snälla kollegor som inte fick på sig dem och tror att jag kan komma i dem (jag skrattar och frågar om möjligheterna att få använda sig av våld och vaselin för att få på dem) och tar med dem till jobbet för provning. thank god för mina raka pojkhöfter och ett midjemått som inte accelererat så förbannat mycket i storlek trots alla faktorer som pekar på att det borde gjort det. thank god för annan passform än supertighta runt vaderna. thank god för snälla kollegor som ger bort ett par jeans, vilket resulterar i en glad och rörd elin som inte bara får ett par jeans av typen skulle-aldrig-lägga-så-mycket-pengar-på utan även får möjligheten att ge den alltmer skrikande tjocknojan en fetsmäll på käften med empiriskt underlag, känna sig lite snyggare och lite lugnare över missade träningstillfällen samt kunna beundra sin egen fantastiska jeansröv i toalettspegeln lite osunt, narcissistiskt länge.

men i alla fall:
mitt emellan alla distraktioner och eskapismer trycker jag ändå ner tangenterna och producerar två och en halv sida och någonstans där tycker jag ändå att det är roligt och intressant och akademikernörden i mig tokonanerar som en femtonårig oskuld över alla konceptualisering, poststrukturalism samt naturligtvis - världens vackraste ord - socialkonstruktivism som skrivs. 20:14 bankar jag in en avslutande beteckning av begreppet genus. jag är klar.

och eftersom fröken duktig gör sig påmind hos mig som en alljämt levande sida hos mig varje gång det handlar om att prestera något har jag naturligtvis gjort klart hemtentan fyra dagar i förväg. en lika levande sida är fortfarande fröken neurotisk, de två fröknarna samarbetar liksom gärna fast jag föredrar att sätta dem i två olika rum då de har så dåligt inflytande på varandra, vilket gjort att jag tog ut en semesterdag på fredag då jag trodde att jag skulle behöva panikskriva klart tentan då (detta går naturligtvis emot all fakta baserad på fyra och ett halvt års högskolestudier och way back genom hela grundskolan och gymnasiet, då jag alltid varit klar i god tid innan, men neurotismen lyssnar aldrig på logik). följdaktligen förväntar jag mig storheter av min åtråvärda helt lediga dag. äventyr, underhållning, traktering och köttets lustar. eller en fika, promenad, middag, öl eller dylikt. jag nöjer mig med regelrätt gammalt hederligt häng så holla at me om ni är lediga, make my day helt enkelt.