de första timmarna på året

när de sista tappra fyrverkerierna fyras av fem eller sex timmar in på det nya året utanför mitt fönster har jag en hand som kittlar över min nakna rygg och någon som viskar gott nytt år till mig innan vi somnar i en gemensam dvala där ens egen inandning är den andres utandning.
årets första timmar hintar om hur det nya året kommer att bli, det tror jag på. i så fall säger jag bara att 2007; du kan känna dig fett jävla välkommen.

tonårsneurosrösten gapar och står på just nu om hur jag varit mitt vanliga, klumpiga jag de senaste dagarna och all nervositet som blir konstighet och hallå hur hände det där egentligen för den här personen är ju egentligen way out of your league. jag ber den hålla käften med hänvisning till att den här nuckan med begynnande bitterhet i bröstet kanske bara behövde det här och refererar till det där det stod om i mitt horoskop i Hennes på jobbet (fikarummet erbjuder så mycket förstklassig läsning att fnissa/förfasas över) om att mitt nyårslöfte inför 2007 bör vara att sluta överanalysera mig själv och mina relationer. att inte hålla på plocka sönder i partiklar och fegspela utan sluta tänka så mycket och ta lite risker. inget nyårslöfte kunde vara sannare eller för den delen svårare.

de första timmarna på året bestämmer året och det inleds med storm. jag oroar mig för stackaren som ska ta sig från göteborg till amsterdam via köpenhamn i stormen, med förlorad mobiltelefon dessutom och jag oroar mig för världen när årets första dag är en dag av klass 3-varningar och kvällstidningarnas skräckscenarion. jag litar inte på världen alls längre, att vi kanske kommer att kunna reda upp någonting av det vi har ställt till med. världen kommer bara bli mer kaotisk och svårförstådd under 2007. det enda man kan göra är att dra sitt strå till stacken och göra det man kan för att återställa lite av all den förlorade balansen på jorden och att i alla fall försöka förstå sig själv och reda ut sitt eget kaos. man kan börja där, som en stafettpinne som cirkulerar till den som behöver det. också är det bara att kisa mellan fingrarna för att se hur det kommer att sluta för oss som kollektiv.

nyårsafton var för övrigt en nyårsafton av klassiskt slag. årets sista dag blir för det mesta en explosion av känslor och skumma förehavanden, ivrigt sponsrat av diverse alkoholhaltiga drycker. dagen efter är det bara att försöka fylla i varandras luckor, skratta eller trösta och tacka kalenderåret för att nyårsafton i alla fall bara inträffar var 365:e dag. man får en lagom dos av galenskap. sen gör man sin matlåda, packar träningsväskan, ställer klockan för ringning och återgår till den bekanta vardagen i en tid som åter vridits ett varv framåt.