elin goes carrie bradshaw (yet a little more queer)

såhär: jag har valt att utelämna 99% av mitt kärleksliv i bloggen, precis som jag väljer att utelämna det mesta av vad mina vänner säger eller saker om min familj. det är av respekt för mig själv och andra. jag vill inte såra eller uppröra någons känslor. det är en sak att lämna ut sig själv så mycket man känner att man orkar. en helt annan när någon annan person berörs av det. dessutom finns alltid risken att man bloggar om en person och denna sedan hittar till bloggen. saker har slunkit igenom under hösten och jag har fått äta upp det. både gällande upprörda känslor och fel personer. men just nu florerar en version av min nyårsfling runt på internet, signerat motparten, och jag kan inte riktigt låta den stå oemotsagd. alltså kopierar jag delar av hennes historia och berättar min och det blir förmodligen en halv tegelstensroman, bloggformat betraktat, av det hela så det handlar väl helt enkelt om hur mycket tid ni vill avvara från era viktiga liv för att läsa snaskig insideinformation om två personers trevande kontakt och dejtande:

Hennes historia: jag upptäckte henne via hennes blogg, som jag upptäckte via en annan (vardagsglamorös) blogg, där hon kommenterade nåt smart som fick mig att kolla upp henne - men jag blev inte hookad direkt. Det var när jag hade sagt någon typiskt Dr Phil-kommentar till den här glamourbloggen som Nyårsdejten instämde i som jag ville titta igen. Men då hade Nyårsdejten gjort sin profil osynlig, så jag fick fråga Glamour på msn om hon kom ihåg Nyårsdejtens bloggadress. Då fick Glamour spel och berättade under (vad som verkade som) hysteriskt fnitter att Nyårsdejten för hundra år sen varit tillsammans med hennes syrra, intygade att hon var "värsta gulle" och skickade mig till bloggen. Jag läste sporadiskt några inlägg men det var först när hon skrev något om att hon ville ha hiphopmän som jag fastnade (eh, ja... jag kände väl att vi hade något gemensamt...) och sedan la till den till mina dagliga bloggar. Jag försökte etablera någon sorts kontakt genom att börja kommentera, men tröttnade när hon inte svarade. Förhörde Glamour om detta, som försäkrade att hon säkert inte dissade mig med flit.

Min historia: jag kände till den här bruden genom att hon skriver för en av de få tidningar som jag faktiskt kontinuerligt läser och jag gillade det hon skrev och tyckte att hon var söt på sin byline. när jag hittar till hennes blogg genom denna gemensamma vän som alltså är min fd flickväns lillasyster (the L world is a small world) fastnar jag direkt för hennes ärlighet, humor och grymma smak. att en sån tjej inte är straight är sånt man bara drömmer om. jag återvänder några gånger, men vågar aldrig kommentera. riktigt fast blir jag nog efter att ha läst ett inlägg där hon postar en bild på M.I.A. och på ett par handklovar och berättar om hur hon skulle vilja kombinera dessa två. jag tänker: goddamn, den här kvinnan är fantastisk.
jag märker att hon börjar kommentera min blogg, men jag är sämst i världen på att kommentera bloggar överhuvudtaget. sen har jag sällan så mycket att komma med när jag läser hennes blogg, hon skriver så coolt och är så häftig att jag inte vet vad jag ska komma med.

Hennes historia: Följde bloggen mer, läste och tänkte: Haha, it's a match made in heaven! Visserligen verkade hon mest ha ångest men vem har inte det? Skickade bilder till Michiel på msn som kallade mig stalker. Bestämde mig för att be Glamour fixa en dejt till jul. Glamour blev överlycklig och återkom med saftiga citat i stil med "Åh, är det hon den snygga i Amsterdam? Hon kan få en dejt med mig anytime!", och jag fick Nyårsdejtens msn. Hade mycket att göra och hann inte msn:a mer än ett par ord, började maila istället, blev mer och mer fäst vid bloggen och kände att jag till sist nailade hennes intresse för mig också :)

Min historia: jag vet inte om jag hade så mycket ångest. får ofta höra att denna blogg är mycket ångest och det är möjligt att den varit det de senaste månaderna men då?
som jag minns det var september och oktober då hon läste detta fina månader då jag levde gött singelliv och njöt av nyvunnen frihet. däremot hänvisar jag till ovanstående resonemang om att outa sig kärleksliv i en blogg. och ang. resonemanget om ångest: det finns en fin scen i den fantastiska filmen Elling där huvudpersonen säger ”jag har två ständiga följeslagare. det är ångest och det är oro”. precis så är det i mitt fall också. de är bara mer eller mindre närvarande.
men det här var ett stickspår och i alla fall får jag ett mess från gemensamma vännen om att ”min kompis vill ha en dejt med dig. hon är typ helt fascinerad av dig”. det finns en liten, liten förhoppning om att det ska kunna vara denna tjej, men jag slår det ur tanken och hör vem det är. får då bekräftat att det är just hon och jag minns exakt hur jag hoppade upp och ner i kontorsstolen på jobbet och log för mig själv. sen längtar jag efter att hon ska adda mig på msn men det händer aldrig och tillslut letar jag upp henne på qruiser för att skriva något där och vi har lite sporadisk kontakt på msn innan hon tar det efterlängtade mailsteget. hon nailar inget intresse här. det fanns långt innan hon visste vem jag var. möjligen var jag ganska avvaktande till en början. det berodde dels på den relation jag var involverad i för tillfället som tog tankekraft och känslor som låg där och i den föregående relationen. att jag inte var mottaglig just då. eller bara för att det kändes så avlägset och ”jamen tjena att det kommer att hända”.

Hennes historia: Med andra ord borde jag inte varit nervös över att träffa Nyårsdejten. Men gud vad det pirrade. Jag kom för tidigt och satt och väntade, och när hon kom var hon lång och smal och mörkrödhårig och med grå jacka precis som jag visste att hon skulle, och hon såg ut som på bilderna fast sötare. Vi drack öl och gjorde tappra försök att nånstans snabbspola igenom varandra och oss själva så att vår irl-bekantskap kom ikapp den på internet och det gick kanske inte strålande men alldeles definitivt fair enough. Jag ville hångla men det blev aldrig tillfälle.

Min historia: jag var också nervös och det blir inte bättre när hon smsar och ber mig välja dejtställe för att hon “är helt lost i Göteborg”. jag paniksmsar någon och ber om tips (tror jag avslutar med ett ”HJÄLP!”) och får fantastisk backup med förslag om Kafé Japan. när jag kommer in på stationen sitter hon redan där och är skitsnygg och vi kramar varandra och hon luktar helt galet gott och när hon pratar har hon dessutom en fin röst och fin dialekt (viktigt). vi dricker öl i fönstret på kafé japan och mina ben somnar åtskilliga gånger och jag får hålla i mig lite från att låta blicken leta sig till hennes fabulösa urringning a la testosterongrabb och jag får ångest över vad jag säger ibland och ibland tänker jag att det går riktigt bra och när vi skiljs åt vill jag hångla upp henne men vågar inte för jag har ingen aning om hur landet ligger och tänker att hon säkert tycker att jag är en stor tönt och är jättebesviken på mig och att det imorgon kommer ett sms om att hon tyvärr inte kan komma på nyårsfesten. dagen därpå kommer det ett sms om när hon ska komma till gbg och jag blir glad men det avslutas med ett ”kram” och jag börjar toknoja. sitter i telefonen just då och uttrycker oro över att hon avslutade med kram, inget darling eller puss som hon brukar och personen ifråga får lugna mig och säga åt mig att det här är exakt det jag måste jobba på: sluta överanalysera och noja.

Lite ur hennes historia från själva nyårsafton:
Musikkrig mellan hiphopsidan och popsidan, Nyårsdejtens ex (som f ö har samma dialekt som Hud-Jens) böjer sig fram och säger "Du vet väl att hon inte alltid har lyssnat på den här musiken?", jag gapskrattar inombords men nöjer mig att säga "Jag vet, men jag lyssnade på goth-metall när jag var 16".

Min historia: jag tänker men vad i helvete! sabba inte detta för mig nudå! förtjänar jag inte detta kanske?! och skäms som en galning

Hennes historia: Tolvslag, jag står beredd med en champagneflaska men skjuter korken flera minuter för tidigt *insert premature ejaculation joke here*, det regnar småspik och vi håller armkrok som mormödrar och just när jag ska våga hångla kommer nån och pratar.

Min historia: jag tänker att är det nån gång som jag ska hångla upp henne så är det ju nu och det ligger i luften och vi ser på varandra och sen kommer exherren och vi har ju lovat varandra att inte hångla med andra inför varandra så både hon och jag ger honom en kram istället och jag tänker ”helvete också” och sen svär jag lite mer över mitt dumma tilltag att gå ut på en balkong i stormvindar och spikregn i leggings och barfota i sandaletter.

Hennes historia: Tiden går och min mobil blir stulen och nån häller ut det sista av vårt vin och vi tar nattbussen hem och somnar på varandras axlar och stapplar in i lägenheten och somnar bredvid varandra, tar oss i kragen och borstar tänderna, kryper ner (citat "viktorianskt släcka lampan innan")..............................................somnar som barn till slut - hånglar när vi vaknat av klockan redan 09:30 och yrvakna satt oss upp i sängen, och jag ser att hon ler.

Min historia: vi sitter närmare och närmare varandra och det finns hudkontakt och flirtande och hon tar min hand vid något tillfälle och först då tänker jag att hon kanske är liiite intresserad av mig ändå. detta är alltså efter fyra månader av ”jag är din bloggroupie”, ”darling”, ”sweet”, ”julkyssar” samt långa ögonkast till varandra. suck på mig själv. sen har jag någon töntromantisk barry white-idé om att förföra genom att skåla i det sista av fulchampagnen hemma på sängkanten ihop. en idé som går rakt åt helvete när herr l. hunnit hälla ut det (tro mig – han fick äta upp det dagen därpå). istället blir det fin bussfärd och hon kysser mig i pannan och det pirrar i magen. vi dricker vatten i köket, det finns en laddad stämning och jag har en röst som skriker men kyss henne nudå för i helvete elin! men jag har en lika påträngande röst som säger men shit, jag vågar inte! hjälp! och resten är beskrivet som ovan och fint cencurerat. när jag vaknar dagen därpå är jag lycklig och önskar att hon kunde stanna lite längre så vi kunde ta igen det hånglande (etc...) jag inte vågat mig på under de kvällar som gått men sen åker hon tillbaka till amsterdam och jag går och lägger mig igen i sängen som fortfarande har hennes doft i sängkläderna.

nu är hon i amsterdam igen och jag har genomlevt ännu en ordinary singelkväll i det härke vi kan kalla göteborgs uteliv och återigen tackat gudarna för att jag inte bara dras till män. jag vet inte vilken typ som är värst: 1. de som är rädda och inte vågar ta kontakt och som jag inte kan prata med för då skulle jag skrämma dem ännu mer 2. de som anser att jag är för smart 3. de som intresseras av faktumet att jag är smart men inte att jag också är rolig och ganska lättsam och hellre diskuterar jay-z:s misslyckade comeback än strindberg efter några öl.
ikväll har jag upplevt nummer ett och nummer tre och remenissat över nummer två och jag vet att jag är sjukt kräsen och sjukt gnällig och jag har även fått det påtalat från min egen sverker olofsson miss j. under kvällen. jag mår bra, hjärtat mår bra, oroa er inte.