grabbhäng, motown och gratis vodka och southern comfort lät ju som en fantastisk idé i teorin där utanför kings efter ett par öl. jag ville kliva på, göra bort mig, säga ogenomtänkta saker och släppa allt det där kontrollerande för en stund. bara vara grymma fylle-elin i det där bisarra sällskapet. man dricker alldeles för lite sprit nuförtiden, förkunnade jag och hängde med till herr m.
fem timmar senare låg jag på knä med huvudet i toaletten och tömde magen på spriten jag fyllt den med, försökte återskapa alla de korkade sms jag skickat till någon under natten, undrade vad jag egentligen sagt om mig själv och vad jag egentligen hört under kvällen med en viss föraning om att det, tillsammans med de där smsen, skulle svida dagen därpå.
sedan däckade jag på sängen med ytterkläderna på och mindes exakt varför man dricker såpass lite sprit som man gör nuförtiden.
idag mår kroppen för dåligt för att jag ska nå ångesten och självrannsaka mig lite, trots att jag nog skulle må bra av det. någon gång kanske man skulle börja tro på att människor faktiskt dras till en av en orsak och att alla inte playar och kommer lämna öppna sår. att det kanske är sant, det som jag fick höra under natten att folk blir hooked på dig. du har den effekten på människor, det märker du väl?. att jag kan vara någon som ger någon någonting, har egenskaper som får någon att falla. ingen jämförelsenoja eller divisionstänk. i torsdags sa någon att i två lägen handlar det bara om att tro på sig själv och framhäva sina bästa sidor. det är på jobbintervjuer och i kärlek. jag tror på det. och kanske kommer jag orka krossa myten jag försökt bygga kring mig själv som en cynisk, hårdnackad jävel med aversion mot amorösa relationer. innerst inne är du en romantiker som ändå bara vill ha kärlek, sa herr m. det kan vara sant. men då krävs det en jäkla massa kodknappande, låsdyrkande, kofötter och sprängmedel från någon för att kunna nå den under alla lager av cynism, svärta, rädsla, kompromisslöshet och allt det andra.
men mest försöker jag att inte tänka på annat under kvällen än att jag bytte arbetsnamn på romanen. från feminismen fuckade upp mitt sexliv (se tidigare inlägg med samma titel) till kön, kärlek och längtan. sprit och sean paul. just då sa titeln allt.
Att känna sig som en författare
3 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar