Second best is never enough (jag och Buzz Aldrin)

Jag kommer aldrig att förstå Buzz Aldrin.
Valde han självmant att bli den andra människan på månen?
Förstod han inte vad det skulle innebära att vara den andra människan på månen? Konstant ihågkommen, om ens ihågkommen, som tvåan. Inskriven i historieböckerna som nummer två, efter Neil Armstrong. Förstod han inte att hans namn skulle skuggas av Neil Armstrong och att han aldrig skulle ens få en tillstymmelse av så mycket credd och berömmelse som Neil Armstrong?

Buzz och Neil utförde exakt samma prestation. Skillnaden var bara att Neil tog de första stegen på månen. Buzz tog bara de andra. Någonstans måste Buzz ha insett detta. Borde han inte ha trängt sig före på väg ut ur farkosten? Eller åtminstone satt ner en tå lite före Neil? Eller hade de gjort upp det på förhand? Var det Neil som tvingade sig ut före eller singlade de slant om det (om det nu är möjligt att singla slant i rymden)?

Buzz Aldrin, att komma tvåa suger ju. Både du och jag är eviga tvåor. Men jag hatar det.
Att bli tvåa innebär att man kämpat lika mycket som ettan. Det innebär också att man förmodligen är väldigt bra och begåvad. Man är bara inte tillräckligt lika bra som ettan.
Oavsett om det handlar om doktorandtjänster, jobb, relationer eller litteraturpriser. Jag är alltid Buzz Aldrin. Och alla klappar tvåan på axeln och säger men du gjorde ju ett grymt jobb och att vara tvåa innebär ju att man också är skitbra. Men det spelar inte så stor roll när man är Buzz Aldrin. Det är Neil Armstrong som skrivs in i historieböckerna, får fett med credd och uppskattning och fame. Tvåan får ingenting.
Jag är bra, alltid väldigt nära, aldrig tillräckligt nära.

Det stod mellan Always keepin’ it real och en annan bloggbok i Vulkans och Aftonbladets tävling. Igår kväll förhandlades det in i det sista och Linda Skugge hörde av sig och undrade om jag kunde vara i Stockholm på torsdag och ta emot priset om jag vann. Där stod jag redo som en Buzz Aldrin på väg ut på månen med planerade tågbiljetter och pepp. Idag på förmiddagen kom det en Neil Armstrong och knep priset istället.

Det är hedrande att komma tvåa. Det betyder att man är riktigt bra. Men det är inte tillräckligt bra. Och det är fanimej min tur att sätta ner fötterna på månen först snart.