Jag tror att jag har insett vad mitt problem med våren handlar om. Det handlar om mjukheten.
Det mjuka väller fram, man blir lite lipigare och lite känsligare. Lite mer hormoner och konstiga infall, lite mer vårskrik och rastlös väntan på äventyr.
Det mjuka väller fram och jag reagerar på samma sätt varje år. Jag blir bitter och arg, mer defensiv och kaxig än under någon annan årstid. Suckar över solsken och raljerar över lyckliga människor. Skyddet mot det mjuka; vi tar till de knep vi har så att det inte brister.
Det gör ju ont när knopparna brister. Det levande påminner om döden och glädjen påminner om när skrattet fastnar i halsen. En längtan efter att bli mer berörd, få mer ut av livet, kom hit med lite äventyr. Det gör ont när kroppar brister, det fattade Karin Boye. Sen gick hon till skogs, svalde gift och dog. Kanske hade hon också problem med våren.
Så kom hit med lite äventyr. Jag är trött på hur vi människor fungerar; vår sorgset avslagna defensivitet. Jag är trött på alla negganden som vi tar till och på sättet vi slåss mot allt därinne. Låt det mjuka välla ut och låt såren rinna över. Vi kanske behöver det. Mitt i min fräna saltlakrits några droppar vanilj. Det måste finnas vanilj i oss alla. Låt vaniljen sippra ut, låt knopparna brista, ge oss lite äventyr. Gråt, slåss, älska, bråka, skapa äventyren och ge lite mer varje dag.
Klart det är scary shit, jag vet. Saltlakrits är en mer distinkt smak än vanilj.
Det gör ju ont när vi brister. Men vad vackert det är när vi har slagit ut.
Fackprosa
5 timmar sedan
11 kommentarer:
Var får du allt ifrån?? Du skriver ju helt otroligt...
Btw, om du gillar Boye och inte läst Kallocain: Gör det!
just det där har jag tänkt på att göra ett tag nu! Inte vara så sur och bitter. Rädd. Våga i stället! Men att det var våren, det visste jag inte.
Fick du inspiration till det här inlägget från Icakuriren? Lustigt isåfall, jag läste den en lunch på jobbet (i brist på bättre) och funderade ganska mycket jag också. Btw så beställde jag Always keepin´it real för hur länge sedan som helst. Sedan mailade jag Vulkan, och dom var inte långsamma på att svara: den kommer i dagarna. Yes, tänkte jag. Igen: du är bra.
ja, ack! undrar vad Boye tyckte egentligen.
jag kanske såg dig på institutionen igår förresten:)
ano: jag vet inte du. livet, snus, svart kaffe och lite för mkt kurslitteratur jag inte orkar läsa.
självklart har jag läst kallocain, jag har varit nere med boye sedan jag var fulpoetisk femtonåring i mitt flickrum. tack!
b: det kan vara våren. jag reagerar ju tvärtom. för att det blir för mkt känslor liksom.
malin: tack! bra att boken är på väg, vet många som haft problem med vulkanleveranserna (jag among them). tror det är rätt sätt att ligga på. haha, ica-kuriren har jag aldrig fått inspiration av! vad i den var det som skulle generera i inspiration?
jojo: jag såg dig med darlo! när du satt utanför och väntade och jag satt inne i seminarierummet och var trött och rastlös. men sen hann du gå in på lektion innan jag hann ut.
ja, jag anade nån form av rastlöshet där. sedan gick jag själv in på lektion och mådde likadant. vad var det för möte ni hade? hur går det för dig med allt? (tycker förresten du skulle vunnit den där bloggtävlingen på Vulkan, men nästa gång! månen finns kvar.).
haha. jaa, vår lärare trodde vi slutade tolv och jag ba yes och sen är det nån idiot som berättar att vi slutar ett. var hungrig, dödstrött och tämligen oengagerad. har seminarium varje onsdagseftermiddag, men denna gång på fm (döden!) så därför jag var där. brukar vara kanonbra seminarier, man lär sig mkt på fyra timmars diskussioner på sju pers. men nu hade jag sovit dåligt och ville bara hem.
jag ligger efter som faen i kursen, genusvetenskapliga perspektiv på skola. inte likt mig. det är våren!
hur går det för dig med genusvet?
tack. månen finns kvar, indeed.
herregud, sånt där tenderar att hända mig med. en timme runt luch kan göra skillnad på liv och död, seriöst. låter skoj det ni gör!
jag ligger också lite efter, och skyller helt oförskämt på våren också. vi ska börja b-uppsatsa snart, och jag känner mig peppad och glad. ska bli kul att skriva! (vilket jag förmodligen kommer ha glömt om en månad när skrivångesten kickat in...)
malin: haha idag har jag läst ica-kuriren. bara för att du skrev om det. förstår vad du menar med inspirationen.
jojo: ja lycka till med b-uppsats. härligt att du känner dig peppad och glad. försök hålla fast vid den känslan och ta djupa andetag så blir det finfint.
Haha, inga inspirationskällor är att fördöma. (idag fick jag boken, och jag har smugglat med mig den i väskan. Så på lunchen idag, då jävlar blir det ingen icakurir!
vackert.
Skicka en kommentar