Våren etc.

Det finns fredagseftermiddagar då jag lämnar jobbet, går Linnégatan ner och rakt in i famn och leende och körsbärsträd. Dricker fredagslatte på Cigarren och pratar lågt och högt och utlämnande och jag kommer på mig själv med att vara avvaktande tyst, självvalt tyst såsom jag sällan är. Jag älskar när människor får mig att tystna en smula; inte för att de själva tar all plats, tar mitt utrymme eller kräver alla orden utan för att de är så förbannat imponerande och inspirerande att jag väljer att bara lyssna och ta in.
Det finns fredagskvällar då jag ligger ihopkrupen under en filt i frugans soffa och lördagskvällar som är så varma att vi tar vinet och filten ut i parken och jag börjar röka igen bara för att våren kräver sina cigaretter och sina suckar över hur otroligt det är att det är vår igen och man kan sitta ute och dricka vin och röka.
Det finns lördagskvällar då den där lovan på Kings head man alltid tar stryker under den halvhemliga men alltmer levande flyktkänslan och hur väggar kan andas så mycket dåtid och tristess att den där lovan bara blir markören som blinkar efter ordet stick! Hej till alla man känner och känt och i tapeterna sitter minnen från den hösten då regnet alltid smattrade mot rutorna, jag aldrig sov och drack sju öl efter jobbet varje dag innan jag fylle-smsade honom och längtade efter någon annan men inte visste hur.
Det finns tidiga söndagsmornar då ljuset kommer alldeles för tidigt, innan sömnen, och är alldeles för klart sådär som min blick som stirrar vaket på armen runt min midja innan jag knuffar den åt sidan och virar in mig själv i ett eget täcke istället.
Det finns söndagskvällar då jag sitter på bryggan till Röda sten och horisontstirrar ner solen, försöker ta in. Älvsborgsbrons tornande framför Eriksbergsvarvets fula teckningar mot en skyhög, rosafärgad himmel. Stenalinefärjans inbrott i havshorisontens bilder och jag tänker på hur konstigt det är när det överdjävligt fula kombineras med det överväldigande vackra men att det väl är just så dealen är med hela konceptet kallat livet.