10 maj 2007

låt mig få va ledsen idag

jag tappar superhjältemasken igen, bara en sån dag idag. då jag glömmer (undviker) att äta och panikar över pengar och saknar och sen faller allt och jag orkar inte resa mig. ibland funkar det inte att bara bita ihop och kämpa vidare. vissa dagar hjälper ingen struktur, inget plugg, inga träningspass, fyllor, cigaretter, gangstarap. vissa dagar måste få vara precis såhär-

- då jag bara gråter. då jag spelar damien rice på högsta volym och skriver ältmail och smsar ut min olycka och då jag faller och jag tänker inte bita ihop, resa mig upp och supa, träna eller knulla bort ledsenheten idag. idag skriver jag långa mail där jag förklarar precis hur det känns just nu – helt ärligt – och jag smsar mamma. idag är precis så som livet känns ibland, det är ju i grunden helt outhärdligt sorgligt och mörkt, och idag ska det få kännas så.

minns när jag var liten. jag älskade kicki danielsson och min bästis älskade lotta engberg och om de två enades vi aldrig. det var långt innan kicki smygåt korv på behandlingshem och körde rattfull, innan hon blev trasig och trasslig och hela hennes ångest smetades ut på varenda löpsedel utanför butiker och kiosker. jag älskade kicki danielsson och mest av allt älskade jag en låt. det var långt innan kickis ångest blev nyhetsstoff men kanske kände hon av den redan då, kanske den gången då hon skrev Låt mig få va ledsen idag. det var min favorit. den var min tröst. och det är den jag återkommer till sådana här dagar. när jag faller, tappar hjältesmasken, inte orkar bita ihop för allting är för mycket fladder och tomhetsmörker idag.
jag vet att det är tillfälligt, att i helgen kommer jag säkert må bättre. tjejmiddag, schlagerhäng, träffa fredrik. men när jag ligger på sängen med nallen och bölar och tänker att thats it, det är såhär jag kommer vara resten av mitt liv som jag alltid tänker i mina svackor då är det kicki som hjälper. kickis säkra dansbandsröst som i en enda låt svajar lite av äkta känslor och osäkerhet när hon sjunger om sitt tunga sinne och regnet utanför. att det är en sådan dag och ibland måste det få vara sådana dagar. det är refrängen som sitter i min skalle sedan jag var fem år och grät över saker då med med samma nalle i famnen. det är refrängen, kickis röst som jag plockar fram dagar som denna;
så förlåt mina tårar. men låt mig få va ledsen idag.

1 kommentar:

Anonym sa...

Hamnade på din blogg av en slump. Och nu kan jag inte sluta läsa. Du skriver så vackert rakt, och det går rätt in i mig. Ville bara säga det. /Malin