utan kärlek, då svälter vi ihjäl. utan hopp förtvinar vår själ

ut från afropasset med svettrännilar nerför ryggen, blir stående i häggblomster och bara knarkar sommardoft. i mobiltelefonens inkorg finns ett fint sms och i hörlurarna sjunger svenska akademien om kärlek och gemensamma mål.

det är ett imorgon då vi sätter oss på tåget till stockholm och ett i övermorgon då vi sätter oss på flyget till paris och sedan kommer jag hem, snor ihop en hemtenta (jamen precis så) och flyttar. så drar allting igång med jobbet och norrlandsvistelse igen, samtidigt som stadsbilden blir ännu grönare och min lillasyster blir den sista av oss barn att sjunga om lyckliga dar.
uppbrott. bilden förändras. nietche och berget; nådde jag någonsin toppen? är det meningen att man ska nå toppen? jag har solskensmornar, utvilade ögon, starka armar och pirr i magen. toppen ska man inte nå, man ska bara sträva. vila ibland. just nu vilar jag. den här sommaren vilar jag, bringing happiness back, spänner armmuskler och hjärnmuskler och kanske hjärtmuskeln till och med.

min puls slår i baktakt och jag klickar förbi bilder av justin-hösten med allt det nya; konturerna igen jag såg dem. den där vintern då det alltid regnade och jag aldrig sov, ringde honom tre på morgonen för att få veta om han låg med henne eller inte och grät till ljudet av nas medan morfar lekte med döden så att vi alla satte hjärtat i halsgropen. den här våren; jag blev trasslig, sen förlorade jag mig i cigaretter och okända ögon, okända händer, sov och skrev och gick ner sex ölkilo på köpet sådär.

klick; nu tar vi nästa bild. det är häggen som blommar och viskar sommar och den här sommaren tror jag på. jag och mina vänner, parkerna och min lägenhet med dörren alltid på glänt. det här är sommaren då vi ska samlas och vi ska älska varandra och skratta oss gråtmilda ihop, diskutera, kreativera och sen ska vi bara förändra och krossa. fuck klimatförändringar, sd-kongresser, anders borg-hästsvansar, tomma löften, alienation och desperation. fuck den flexibla arbetsmarknaden, byråkrati och spruckna drömmar. i sommar bara älskar vi och allting blir bra.
- det värsta som kan hända är att man förlorar tron på människan, sa någon till mig.
den här sommaren ska jag tro igen och sen kan vad som helst hända och kanske gör vi revolution eller så blir vi bara lite gladare, lite klokare och tror lite hårdare men skitsamma; det kommer att bli en fantastisk sommar i vilket fall.