jag missar nas, men får kanye istället

det är en måndag då jag vaknar av ett sms om att kanye west är bokad till way out west. det är måndagen efter en söndag då jag kom hem klockan sju på morgonen, fortfarande sanslöst onykter och ställde mig och gjorde en stor sats chokladbollssmet genom att på måfå slänga i lite valfria andelar kakao, havregryn, socker och smör i en skål. sedan fylletjockade jag i mig alltihop i förnöjsamhet samtidigt som jag läste en GP-artikel om den kreativa klassen trots att bokstäverna snurrade framför ögonen. och sen läste jag notisen om att nas spelar på trädgårn den femte juni och satte en stor klump av fett och socker i halsen av lycka innan jag vaknade upp några timmar senare och insåg att den femte juni sitter jag på ett tåg hem till norrland för systers studentfirande och inga möjligheter eller ekonomiska medel finns att ändra på detta.

nas var mannen som räddade min vinter, räddade en förvirrad och ledsen natt på ett tåg, som väste play on playa tillsammans med snoop till mig när hjärtat gjorde ont. jag vet att det är ett ganska oortodoxt sätt att komma över någon som gör ont i ditt hjärta; det här att lyssna på snoops skrytande om hur han sprutar brudar i ansiktet och nej, särskilt feministiskt är det ju inte. men fan, det hjälpte. jag missar alltså nas och det finns inga möjligheter att ändra de planerna och definitivt ingen ekonomi till det. så jag får kanye för andra sommaren i rad istället, bara några hundra meter från min bostad kommer han stå och jag ska stå längst fram igen. denna gång utan armar omkring mig, utan händer som visar mig hur jag gör rockafella-tecknet, utan någon som ler mot mig när vi hör introt till Get em high. men ändå.

det är en sån måndag som är början på en hektisk vecka. om en vecka åker jag till paris people och innan dess ska jag ha hunnit göra en skrivinlämning, gjort minst halva hemtentan, packat det mesta av min lägenhet för när jag kommer tillbaka är det bara några få dagar kvar tills jag äntligen flyttar till majorna och vännen som redan väntar i sin lägenhet och sen ska det skrivas seminarieprotokoll och författarchattas och gud vet allt. alltså bloggar jag. alltså fikar jag på hagabion, måndagsfika äntligen igen komplett med sofia som är tillbaka i stan och vi måste gå igenom lördagens fyllor och händelser, se foton och mitt i allt visar sofia sina folkhögskolefoton och min hjärna spinner iväg i tankarna på allt vi skulle kunna göra tillsammans med våra kreativa fingrar. hon med avtryckarfingret, jag med tangentbordet.