den här stunden i mitt liv; ett år senare

det är nästan precis ett år sedan som jag skrev det här.
det inlägget finns kvar i mig, bland alla nonsensinlägg jag glömt. den kvällen finns kvar i mig. jag minns exakt hur det kändes just då för det var precis då allting började. eller slutade, beroende på hur man ser det. då jag gjorde upp med duktigheten i den mån en prestationsknarkare kan göra upp med sin duktighet. då jag började ifrågasätta mitt liv som det såg ut och hade sett ut under så lång tid. jag tackade ja till ett niotillfemjobb och la ner min kandidatur till ordförandeposten i studentkåren. jag fångade flirtblickar och besvarade dem fast jag borde låtit bli. jag glömde bort att träna, åt vad jag ville och drack ännu mer. träffade nya människor, breddade mig. det crew som varit började upplösas och finns nu inte mer. det bildades nya band.
jag skrev då att jag skulle se tillbaka om ett halvår och tycka att jag varit naiv. nu har det nästan gått ett år och jag vill säga till personen jag var för ett år sedan att det fanns ingen naivitet i att tycka att stunden i ditt liv då var så jävla bra. för det var den. den var bra och framförallt bra för att den ledde till så många saker. jag bröt upp från ett förhållande och det var det svåraste jag någonsin gjort, men alldeles nödvändigt. jag jobbade på ett tråkigt jobb och det gav mig perspektiv på prestationsångest och duktighet. jag började skriva igen. jag lärde känna ännu fler människor. jag knöt starkare band till de närmaste omkring mig. jag hoppade på en skrivarkurs. jag tampades med hjärnspöken och neuroser varken genom att förlora mig själv i en annan människa, sluta äta eller medicinera bort dem. jag var och är ofta fullständigt vilsen och rotlös. men lika ofta ganska lycklig.

jag tänker på inlägget den här fredagkvällen när jag åker hem.
det var igår som jag borde ha gjort en massa saker. läst kurslitteratur och gjort seminarieuppgifter, skrivit om en artikel, skrivit mer än de tre sidor text jag producerade och inte räckte det med att jag handlade massor med mat, gjorde bankärenden och hämtade ut mitt pass. duktigheten jagade. sen gick jag bort till vännen som precis flyttat in i lägenheten en trappa ovanför den lägenhet jag ska bo i. jag bor redan där i tanken och det bubblar i mig av längtan. vi tog en promenad till röda sten, pratade om viktigheter och känslor. sedan hem genom västra kyrkogården i kvällssolen; tystnaden. pretentiös middag med sparris, fetaost och färsk timjan. mamma i telefonen och lite äppelpaj och anneli jordahls samlade krönikor och essäer liggande på sängen med öppna fönster mot skymningen.
det var idag som jag tränade, städade och sedan skulle stanna hemma en fredagkväll och få lite viktiga saker gjorda. sedan fann jag mig själv på andra långgatan där jag och maja minglade runt i sunkbarerna och mötte upp med vänner, jobbarkompisar, ragg och klasskompisar. vi hamnade på utställda köksstolar ute på trottoaren. jag skakade hand, blev bjuden på folköl, imponerade på unga män med mitt förstahandskontrakt i majorna i en diskussion över bostadssituationen.

där satt jag bland alla vackra, leende människor i den kyliga majkvällen. med ciggen i mungipan, en folle i handen, leendet i ögonen och noddade med i gang starr-låten som skrålade ut från publik.
- den här stunden i mitt liv är så jävla bra, tänkte jag, så låt mig bara få leva i den. låt mig få vara fattig, ickesträvande, lätt inproduktiv, inte bidra till samhället så värst mycket och bara låta allting gro i mig en stund. låt mig slåss med mina hjärnspöken utan att försöka vaacumisera dem genom att fly dem. låt mig bara vara tjejen som drar runt med en marimekkopåse full med böcker och ett skrivblock med halvdana texter i, fikar upp sina csn-pengar över givande samtal, fångar vackra blickar och besvarar dem.
tids nog sitter jag med bettskenan i munnen, andan i halsen och paniken i bröstet framför planeringskalendern och alla ambitioner igen. tids nog kommer jag ruta in mitt liv i möten, studier och måsten och vara fucking produktiv på det där sättet som jag också älskar.
men inte just nu, i denna stund. inga storverk idag heller, inga fanfarer för min skull. denna dagen ett liv; jag bara lever.