darkness on the edge of town i stereon igen och om nas var det som under vintern räddade mig när marken rämnade och mardrömmarna kallsvettade mig om nätterna är det gamle bruce som håller uppe mig nu. det är förkastligt det här med mina manliga hjältar, det stämmer så illa med mina feministiska visioner och ideal. inte minst om man betänker alla de diskussioner som jag haft med becky om manlig kultur och de där gamla commie/fightclub-flingens manliga hjältar.
lite som min förkärlek för ruffiga män som slåss. det är inte så att jag inte vill vara lite crushed på seth cohens emonördighet och death cab-vurmande men när allt kommer omkring är det ju ryans svårigheter att prata om känslor, tuffa uppväxt och ständig tillflykt till de knutna händernas sätt att lösa konflikter som gets me going.
det började någonstans med johnny i dirty dancing vid tio års ålder och har bara fortsatt. det är något med de manliga hjältarna som blir den yttersta punkten för min arbetarklassromantik, kanske helt enkelt för att det finns få kvinnliga arbetarklasshjältar. eller så är allting bara nostalgi och en trygghetskänsla i barndomens dieseldoft, raggarbilar, grusgropar, snus, norrlands guld och oborstad manlighet. och freud säger tjejen, det är ju en solklar projicering av de starka känslor du hyser för din far. maybe so, men min pappa är ju samtidigt den mjukaste, mest känslosamma skogshuggarnorrlänning som någonsin existerat. du gräver för djupt som vanligt, gamle sexistfreud.
och sen är jag undskyllande kanske, men i min värld av litterära hjältar förekommer bara kvinnor. och framförallt; i min verklighet finns bara kvinnliga hjältinnor. de där som håller mig uppe, som ger mig skrattkramp i magen och tårar i ögonen, som alltid backar upp, som diskuterar så att det slår gnistor i hjärnan på en, som ger ärlighet och feedback och pepp och inspirerar i all sin kreativitet, politiska go och livsspirit. det är inte bara mamma, det är tjejerna från igår; sofia, maja, linnea och ikväll; klara, hanna, viktoria och däremellan är det jenny, linda, malin, becky och alla jag inte orkar skriva namnet på för det är ju ganska ointressant vad de heter anyway. och det är kollegorna, mina bästa kollegor där en av dem slutade idag. jag har fortfarande inte riktigt förstått hur jag ska fixa den dagliga tillvaron utan mr romance och DH-diskussioner, lovelife-terapisnack, komplimanger och fnissande. det blir ett hålrum som väl eventuellt klaras av med hjälp av återkommande after work, resterande kollegevänner och om inte annat andra kollega l:s fortsatta underhållning i form av spontandans, bitchande och monologer om hennes kommande cannabisshop på frölunda torg.
nu ska jag snart iväg och möla semlor och jag kommer att komma försent som vanligt för jag har fortfarande inte duschat och inte hunnit köpa grädde som jag lovade. imorgon går tre generationer kvinnor ur min familj in i sötsaksfasta fram till påsk. enda traditionen mellan min mamma, mormor och mig. är det konstigt att man fått ett fucked up förhållande till mat? och jag vet, jag är inte kristen och jag är emot allt som går ut på att inte tillåta sig saker egentligen för det har jag gjort så mycket redan att det räcker för hela mitt liv men samtidigt är det en fin tanke på något sätt. om inte annat kan jag fira jesu uppståndelse genom att moffa så mycket godis jag vill utan dåligt samvete i påsk och jesus; eftersom det var din farsa som skapade menstruationen och tillhörande cravings så hoppas jag att ni cut me som slacks de dagarna?
slutligen har jag redan alldeles för dyr mobilräkning och är sämst på att höra av mig till folk så jag säger det här istället eftersom bekantskapskresten ändå läser bloggen: jag är pank och får lön på måndag först så man får under inga som helst omständigheter locka med krogbesök under helgen. för att jag inte ska förbittras totalt i min fattiga ensamhet under helgen propsar jag istället för att ni bjuder hem mig på film, mat eller vin. i gengäld erbjuder jag mitt bästa sällskap med finaste humorn och smartaste kommentarerna. jag är bra på att välja film, äter det mesta utom ris och kött och är oftast ett artigt, trevlig sällskap så länge jag inte fått för mycket innanför västen. jag bjur igen nån annan gång.
annars har jag biopresentkort och en massa filmer jag vill se. jag är ett gött biosällskap också. pratar inte under filmen och bjussar alltid ur snarrapåsen, kommer med bra kommentarer efter filmen men blir inte sur om vi inte tycker lika om den.
och jag kommer deppa ihop totalt om ingen hör av sig nu and you know it bitches! (trevlighetspoäng på att både försöka bjuda hem sig själv till folk och hota med depression om ingen gör det)
Fackprosa
8 timmar sedan
1 kommentar:
snyggt litet förslag här på slutet. inbjudande liksom. ;)
Skicka en kommentar