11 februari 2007

nattspårvagn: come pick me up

så vi dricker en öl till och samtalet landar mellan död, sex och ångest och lillebror smsar och säger att yo bruden! jag har bokat och betalat en ståplats till justin timberlake åt dig nu. feel free att supa bort bokningsnumret inatt, jag har det uppskrivet. ge mig ett tack för att jag supportar din kassa musiksmak och ha så kul ikväll :=P och vi dricker en öl till och l. säger att så länge man längtar bort någonannastans måste man fortsätta röra sig och jag tänker att om jag i höst fortfarande sitter på kings och fyllesmsar mitt ex som är på väg till någon annans famn och säng, då måste någon skjuta mig och sen dricker vi en öl till. jag tänker att jag kanske är klar med det här nu, casualsex och hångel och antirelationsbiten och om någon skrapar under min hud kan jag kanske orka göra någonting annat än att putta bort de trevande fingrarna och sen dricker vi en öl till och m. undrar om jag ska med till hippiekollektivet och jag överväger tanken på en natt i någon av sofforna och kanske ett skönt lugn i kroppen jag inte kan få av alkohol för alkohol är bara rastlöshet och oro av den goda eller den onda sorten men vi dricker en öl till och sen åker jag hem.

mcdonaldslysrör, man blir så liten i dem. det är sminket som runnit och ögonen som är trötta och precis såhär liten blir du framför kalla, halvätna strips och en tyst mobil i fickan. såhär liten är du på en nattspårvagn i kylan, huvan på täckjackan uppdragen, halvsovande med mannen bredvid dig som trevande fingrar på ditt strumpbyxeklädda lår men bara såpass subtilt att det inte är skäl nog att skälla för han kanske bara råkar landa med sitt finger vid din kjolslinning men ändå såpass att det är obehagligt och du måste tänka ut planer för ditt beteende och gångväg om ni ska av vid samma hållplats. precis såhär liten är du när larmet omkring dig av gemensamhet blir en vägg mot din ensamhet och du tänker att du inte borde vara här du borde vara någonannanstans och den monotona rösten i högtalarna talar om var du är, vart du är på väg, när det är dags att kliva av och du tänker; berätta för mig, när ska jag kliva av? vart är jag på väg?

2 kommentarer:

lebben på webben sa...

Jag undrar med. Undrar även varför man alltid slås av dessa frågor (eller nästan alltid..) i ett bakfylleångestrus.

Malin sa...

aww, kram!

och det är så jävla typiskt med äckelgubbar som går över gränsen så subtilt att man vet att de skulle få en att känna sig svinbortgjord om man säger nåt.

("lebben på webben" - dagens bästa namn!)