17 februari 2007

jag är aldrig så straight som på en gayklubb (eller: man behöver inte ens gilla scissor sisters för att vilja gå ner på en brud)

neej bara för att man råkar vara brud som gillar brudar behöver man inte ha truckerkeps, dreads/hemklippta korta frisyrer, peircings, wifebeaterlinne och baggies och man behöver inte kramas och gapa och ta plats - det är helt okej att vara blyg och ickestraight brud och nej man behöver definitivt inte gå runt i bar överkropp för att visa att kvinnans kropp inte ska sexualiseras och nej man behöver inte stå i krogkön och sjunga feministiska kampsånger och hålla armkrok och ha en fin feministisk gemenskap och nej man behöver inte hinka öl som en skogshuggarkarl och man behöver inte prata explicit om hur mycket könshår man minsann har för här har det inte rakats inte och man behöver inte heller dansa till kackigaste technon eller 80-talshits, hell man behöver inte ens gilla scissor sisters för att vilja gå ner på en brud!

eller?

det finns inget ställe, bortsett från möjligen kvinnojouren, som gjort mig mer obstinat än gayställen. det enda jag vill är att tics-säga något i stil med ja män och kvinnor är ju faktiskt biologiskt olika och det är ju viktigt att vi kvinnor odlar våra mjuka och feminina sidor, dricka sliskigaste cidern, gå hem och raka min bikinilinje, hysterigoogla hetingmän och lyssna på riktigt heteronormativ tråkig pop (märker att hiphopen börjar gå hem i flatvärlden nu, skulle inte ens förvåna mig om ludacris - I got hoes in different area codes spelas snart på en gayklubb nära dig.).

att jag aldrig lär mig. det finns vissa världar jag aldrig kommer att förstå eller känna mig hemma i. varför utsätta sig för dem överhuvudtaget? normer finns i alla grupper och jag skriver lika lite på normerna för ickestraigha tjejer som jag skriver på dem för den typiska heterotjejen. kanske därför jag är ett sånt fuckup av baggies, skogshuggarsupande, snusande och gapande kombinerat med målade ögonfransar, fniss, rakade ben och preppy klänningar. mest för att det är roligare så.

3 kommentarer:

Malin sa...

Ååh Area Codes - "I'm worldwide biiitch!" :D

Och kunde inte hålla med mer om resten.

anna sa...

tänker att du har en ypperlig utsikt från din horisont. det är väl det främlingskap ger, eller tvärtom, att känna sig hemma på flera ställen. beroende på sinnestillstånd kanske.

Anonym sa...

anna: ja precis. det är så jag tänker också. man kan antingen se det som en brist att inte höra hemma någonstans eller som en tillgång att man känner sig lite hemma överallt. det är skönare att känna det som en tillgång.
/elin