blev precis påmind om ett av de där sällsynta tillfällena då jag faktiskt sa rätt sak i rätt tid och måste återknyta till det just skrivna föregående inlägget (som är så embarmligt långt att ingen kommer att orka läsa det, ni kan läsa detta istället som någon slags sammanfattning). ett bevis på att jag kommit någonstans när det gäller social kontakt med människor är att jag numera orkar och lyckas ge svar på tal istället för att hålla tyst och ligga sömnlös om nätterna och tänka på vad jag borde sagt.
jag lyckas inte alltid. jag är fortfarande en betydligt bättre formulerad person i skrift än i tal och har så mycket lättare att hävda mina åsikter och ge fräna kommentarer bakom ett tangentbord än in your face. men jag börjar lära mig och i en kontext av bitchiga kollegor, tjafsande brudkompisar eller politiskt inkorrekta killkompisar som har som signum att retas och förolämpa börjar jag bli riktigt grym.
men för ett tag sedan ställdes jag inför några okända män (ursäkta genereraliseringen: såklart män) som såg som sin främsta uppgift att reta upp den där rödhåriga vänsterfeministen.
alltså, man har ju varit där förr, många gånger och på gymnasiet handlade det främst om att hålla käften och sen gå hem och gräma sig över alla svar man borde gett men inte kom på förrän flera veckor senare. det är ju så svårt när det är någon okänd också, man vet inte vilka kort de kommer att spela. i synnerhet när det är någon av typen player-stureplans-kille-med-fett-mycket-cash-och-upcoming-karriär. såna umgås jag överhuvudtaget inte med och det närmaste jag kan likna honom med var väl muf-killarna i min gymnasieklass. det var dem som fick mig att gå hem med huvudvärk över allt jag borde ha sagt, men inte sa förrän jag skrev en arg krönika i lokaltidningen om det.
världens längsta bakgrundshistoria till följande dialog (med reservation för mindre felcitat till följd av alkoholintaget vid tidpunkten):
- jaha bruden vad ska du bli när du blir gammal då?
- jag ska...
- nejmen alltså vad fan. du ska inte svara så på den frågan. jag försöker provocera fram nånting här, fattar du inte det?
- eh jaha?
- jag kan säga vad jag ska göra. jag ska bo i fetaste djursholmsvillan och ha en snygg trofé-fru som är grym på att suga kuk.
- jaha schysst. jag kan verkligen tänka mig att bo i fetaste villan i örgryte och ha snyggaste trofé-frun som är grym på att slicka min fitta.
det bästa är att jag med denna kommentar får snubben att komma ur sans såpass att det enda stammande svar han får fram är
- men alltså vadå...är du bög eller?
sen vände han sig till blondinen på andra sidan istället.
och jag vet inte riktigt vad jag ville ha sagt med detta inlägg. typ I rule eller nåt.
Fackprosa
8 timmar sedan
5 kommentarer:
Man behöver inte ha en poäng (slash klämmig slutsats) med det man säger för att det ska vara väl värt att lyssna på resonemanget...
om man kräver av sig själv att man ska leverera livsvisdomar som slutpoäng i vartenda jäkla blogginlägg så, men du har rätt :=)
hahaha. grymt!
jaa, YOU RULE!
"jag som är så frispråkig är egentligen viktoriansk liksom."
haha det där hade kunnat vara ett citat av mig likaväl. man känner sig som en idiot när man inte är så frigjord som man tror.
och cool morsa!
Skicka en kommentar