23 oktober 2009

Hallonbakelse och den näst billigaste champagnen

Det finns saker som redan har hänt så många gånger i tanken att när det väl händer på riktigt är det som de redan har hänt. För att ta det till en metanivå: Föregående mening har också redan hänt, helt enkelt för att jag redan har tänkt på att få skriva den här på bloggen så många gånger.
Som när jag var tio år och djupt förälskad i Peter Jöback. Min största dröm var att åka till Stockholm och se honom spela i Fame på Chinateatern. Jag tänkte på det så intensivt, hela tiden. Jag brukade tänka ”tänk när jag väl är där och ser honom i verkligheten, då kommer jag att tänka tillbaka på nu när jag tänker på det”. Jag såg aldrig Peter Jöback på Chinateatern.
Jag såg honom faktiskt inte i verkligheten förrän sju år senare. Då var jag en sjuttonårig indiepandabrud som smög ner till Åhléns skivavdelning en decembereftermiddag för att se honom signera sin julskiva, bara för att ha sett honom. Det var inte riktigt samma sak.

Det finns saker som redan har hänt, i drömmen och i tanken. Redan för ett tag sedan bestämde jag mig för att exemplifiera med Jöback-storyn i det här blogginlägget som jag längtat efter att få skriva. Eventuellt också någonting om julafton. Hur jag som barn längtade så intensivt efter julafton att när det väl var julafton gick det inte riktigt att förstå. Jag gick mest runt mellan släktlunch och släktmiddag, julklappar och glögg och försökte förstå att det verkligen var den här dagen som var idag.

Det som hänt, inte bara i tanken utan också i realitet, har funnits med mig sedan jag var sju år. När jag stod i mormors kök och hon frågade vad jag skulle bli när jag blev stor och jag sa att det enda jag vill är att skriva, så författare kanske. Jag minns det för jag minns exakt hur hennes skrockande skratt gick rakt in i sjuåringskroppen, minns exakt den förödmjukade känslan när hon tillade att skriva kan man inte leva på och författare kan man inte bli, det finns väl inga som skriver böcker nuförtiden. Hon föreslog att jag skulle bli servitris och jag försökte förhålla mig till den realiteten, oavsett att jag som elvaåring skickade in min första diktsamling till Bonniers och började skriva krönikor när jag var femton.
Detta ständiga pendlande mellan drömmen och det skrockande skrattet inuti mig som nästintill varje dag påmint mig om att man inte kan leva på skrivande och tankeverksamhet. Men den där drömmen har hållits levande. Det har till och med funnits en uttänkt plan för hur jag skulle reagera.
I tjugo års tid har jag fantiserat om den dagen då någon vill ge ut en roman av mig. I tio års tid har jag fantiserat om den dagen i en uttänkt klädnad av samtal till mamma, hallonbakelse och champagne.

Så sitter jag på ett förlagsmöte. Mina drömmar för tillfället tystade, till förmån för den professionella sida som jag utvecklat sedan jag kom in i frilansvärlden. Jag tänker inte på vad som händer, att det händer. Jag tänker på mitt manus och mig själv och huruvida jag, förlaget och manuset kan komma överens.
Vi skakar hand. Vi har pratat om debutromanen. Vi har lagt upp en tidsplan med skrivarperioder och redaktörsläsning. Vi bestämmer oss för att köra, jag och förläggaren. De vill publicera min debutroman. De tackar mig för förtroendet.

Så kommer jag ut på gatan, ut i Stockholmsregnet och skymningen. Går ner i tunnelbanan, möter upp med älsklingen. Allting faller på plats. Den dagen som jag har drömt om är idag.
Händerna skakar, jag hittar inga ord, jag vet inte vart vi ska och vad jag ska säga.
Jag gör allt jag ska göra, för idag är den dagen då jag ska göra det. Jag ringer mamma. Hon säger ”männ guu” som jag alltid har tänkt att mamma skulle säga och sedan säger hon grattis och låter lite gråtmild när hon pratar om att tänk att hon har fött mig.
Vi går till ett konditori. Det finns en enda hallonbakelse kvar i disken. Den är min.
Vi går till Roxy. Jag får en kram av gymnasievännen och Julia ser så stolt ut att hon nästan tangerar min mammas gråtmildhet. Gustav ser på mig med kärleksögon. Julia berättar för servitören att den här tjejen ska ge ut en debutroman och ber honom om en flaska champagne. Vi skålar.

Så hände alltså den dagen som jag väntat på. Det är fortfarande en lång resa fram till färdig roman och utgivning. Kanske går något fel på vägen, fortfarande kan mycket gå fel. Men dagen kom i alla fall. Vad som än händer; jag behöver inte längre längta efter den.

61 kommentarer:

Klokt sa...

Men nu gråter jag också! Du är så värd det Elin!! GRATTIS!

Gabriel sa...

Åh! Så det var det det var! Så härligt! Många grattis..!

Anonym sa...

tror inte anonyma bloggkommentarer ingick i drömmen när du var elva, men jag kan inte låta bli. grattis!

Nils Holmlöv sa...

Vad glad jag blev av att läsa det här. Stort grattis, framförallt för att du inte gav upp. Minns själv hur jag berättade för mormor vad jag skulle bli när jag blev stor - fast min mormor fick rätt (utan att vara orsaken).

Sjumilakliv sa...

Stort GRATTIS!

A.M.O. sa...

Grattis Elin! Och vilken härlig tid du har framför dig nu! Kram

tankarilosvikt sa...

You GO girl!!
Du må omredigera hur många gånger som helst för att göra dem nöjda. Men du vet ju att det håller. Eftersom de är intresserade redan.

Minns en arbetsförmedlaretjej en gång som fnös när jag sa att jag ville bli journalist. Såg hela hennes egna brustna uppgivna drömmar i den blicken.
Sådana ska man inte tro på.
You go!

JKL sa...

Den här texten gjorde att jag glömde min fredagsmiddag på spisen. Den blev, en aning, vidbränd. Men det var det värt. Kör hårt.

Anonym sa...

Fint inlägg och du är SÅ VÄRD DET! Grattis!

Ivar sa...

Grattis!! :-)

Sandra Gustafsson sa...

GRATTIS!

Karin sa...

Vad glad jag blir över att läsa det här! Din mormor trodde nog att hon gjorde dig en tjänst, men vad underbart att du gjorde det du ville och trodde på! Ska bli så roligt att se din roman ute i bokhandeln sen..nu känner jag ju igen ditt namn :)
Karin

s sa...

hurra hurra tjofaderallanla!!!

guuud, elin! det här är stort! jag är så glad för din skull. grattis!

Sofia sa...

Åh, jag är så rörd och glad för din skull att jag sitter här med tårar i ögonen. Du är så himla mycket värd det, Elin.

Niklas sa...

Fantastiskt! Ett jättestort grattis!

Anonym sa...

Jag har ingen aning om vem du är, ramlade bara in i din blogg och läste detta. Men du fångade mig på en gång, och lite smått beundrar jag dig redan.
Kan inte säga annat än grattis (jag med) och att jag önskar att jag blir en lika driftig skribent! :)

Björn Owen Johansson sa...

Jag sällar mig till moderns och Julias gråtmildhet. Så fint. Så rätt!

JennyG sa...

Grattis Elin! Jag är en trogen läsare av bloggen, men har aldrig kommenterat tidigare. Ser fram emot att få läsa debutromanen när den väl är utgiven!

Anonym sa...

fyfan vad roligt! grattis!

Sofia sa...

Blir alldeles tårögd. Stort grattis och ser fram emot att läsa romanen! :)

Sleepless sa...

Hundra tusen grattis, Elin!:)

Charlotte sa...

Åh, det här var fint och gjorde mig så glad så glad! Grattis!

Ella sa...

Jättemycket grattis!

egon sa...

Men shit, GRATTIS! Du är s värd det! Tjoho!

christoffercarlsson sa...

Shit, vad roligt! Jag vet precis hur det känns; hade precis samma upplevelse för några månader sedan. Förstår att du är uppe i det blå - det ska du vara, med all rätt! Stort, stort grattis!

Underlandet sa...

Oj, nu fick jag gashud!
GRATTIS!

Kaia sa...

Yay! Grattis! Visste att du kunde.

Daniel Åberg sa...

Grattis! Det är en väldigt overklig känsla det där. Bakelser och champagne låter som en bra firarkombo. Hurra!

Christine sa...

Åh jag får gåshud!

Milla sa...

Grattis Elin, jag ser redan fram emot att få köpa den!

Rebecka Ahlberg sa...

Underbart! Stort grattis!

Anders sa...

Ännu en milstolpe i livet. Ännu en uppmuntran att fortsätta ta strid mot all motgång. Är glad för dig, och hoppas att få läsa om dina tankar i bokform någon dag. Lycka till :)

camila sa...

elin, du är så himla bäst! jag blir så himla glad för din skull och instämmer i hurraropen.

knödel sa...

Supergrattis! Helt otroligt och fantastiskt. Ble tårögd ja å!

Karin sa...

Wow, grattis! Så fint skrivet inlägg, och vilken fantastisk känsla! Följer din blogg men brukar inte kommentera, men ville säga GRATTIS och att jag ser fram emot att läsa den när den kommer ut!

Per sa...

Gud, grattis, grattis, grattis! När kommer den ut?!

nansin sa...

OMG ELIN GRATTIIIIISS!!!! :D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D:D
fy fan vad kul och bra!

Elin sa...

Ojoj, tack alla! Så himla fint!
Per: Preliminärt nästa höst, men jag pepprar pepprar och vi får se.

Julia sa...

Å jag blir alldeles glad och stolt på nytt. MER CAVA ÅT FOLKET.

pangea sa...

Superdupergrattis! Så jäkla spännande!!!

Soraya sa...

Heja dig Grellan, du ROCKAR!! Stort grattis!

Christina sa...

jaaaaa!!!!

Paula sa...

Härligt!
Grattis!

jojo sa...

wohoooo!

Mariah sa...

Stort, stort grattis!!!

En hängiven läsare sa...

Det finns inte ord, känns som om Grattis inte räcker till. Nog för att jag alltid trott att det skulle gå bra för dig, och nog för att det ligger blod, svett och tårar bakom, men ändå, så vansinnigt peppande. Allt är möjligt!!

Loka Kanarp sa...

Jag ser fram emot att läsa din bok! Den här låten brukar jag lyssna på för att fira: http://www.youtube.com/watch?v=uzx2BOMo9tY
Grattis!

Marie sa...

åh! så himla stort och fett grattis!

Jonathan sa...

GRATTIS!!!

(notera: TRE utropstecken och stora bokstäver. Även om det inte är en hallonbakelse är det ganska vulgärt.)

c. sa...

ÄNTLIGEN!

etablera sa...

så himla fantastiskt görbra!

dampig sa...

Congrats!

Johannka sa...

Åh män guu! Stort fantastiskt supergrattis! Tårig text, den lovar ju gott :D

storey sa...

Åhå! Så sjukt otroligt kul och häftigt. Du är värd det. Ser fram emot boken.

storey sa...

Fasen. Nu blev det så där blogger-error så nu kanske det blir dubbla kommentarer. Men det gör ju ingenting. En dubbelhyllning kan du vara värd. Sjukt stort grattis, du är värd det här och jag ser redan fram emot boken.

Petter sa...

Stort grattis! Kan du kommentera något kring ungefär hur långt du kommit? Boken klar i huvudet och 50 procent skriven eller så?

Huskorset sa...

Så fan-tas-tiskt kul! Stort grattis.
Så klart du ska skriva en bok - by bare necessity! Och det uttalandet illustrerar jag med en liten historia ur livet (dock inte mitt):
Tomas Alfredsson berättade nån gång om när han spelade trummor som yngre och drömde om att bli trummis, men visste inte om han var tillräckligt bra. Han tog kontakt med en yrkestrummis och bad om råd.
”Försök sluta” sa trummisen.
”Kan du inte, så vet du.”

Limoncello, EMANCIPATION sa...

hjärtliga gratulationer underbara. det är så jävla bra att människor som du får chans att nå ut till fler!! jag älskar din fantastiska människosyn, dina viktiga iaktagelser/reflektioner och ditt sätt att skriva. säg till när boken finns. jag ska läsa! och uppmana alla i feministiska bloggkollektivet Emancipation (+ övrig bekantskapskrets) att göra detsamma.

Elin sa...

Återigen TACK för alla kommentarer. Överväldigande!

Petter: Jag har i nuläget ingen aning. Mer än att romanen ska vara klar framåt våren, är det sagt preliminärt.
Huskorset: Så himla bra citat! Det ska jag tänka på när jag kör fast och börjar självnagga.
Limoncello: "Din fantastiska människosyn" är en av de vackraste komplimanger som jag någonsin har fått. Är det någonting som jag verkligen vill ha så är det en fantastisk människosyn. TACK!

amatoren sa...

Åh vad kul, längtar efter att läsa den!

christel sa...

Så fint skrivet! Superkul och grattis!