19 juni 2007

Feminismen goes fishumor (eller; kyss min röv och få en Justinbiljett)

När jag var femton år var jag argast i hela världen. Jag hatade patriarkatet, jag hatade män i största allmänhet och högstadiekillarna jag tvingades dela dammiga korridorer och skolbuss med i synnerhet (Förutom C. Honom älskade jag. Fast han hade nakenbilder av systrarna Graaf på sitt skåp och tafsade på min mycket snyggare tjejkompis. Jag älskade honom, jag visste ju innerst inne vem han egentligen var. Idag är han en av mina bästa killkompisar och mer PK än jag någonsin kommer att bli.)
Hursomhelst brann jag av en massa rastlös kraft att förändra världen som jag var tvungen att lägga någonstans. Det var alldeles innan jag blev aktiv i Ung vänster och jag började skriva arga krönikor på lokaltidningens nöjessidor. Det var då jag sysslade med mina fåniga vardagsfeministiska aktioner.
Min favorit är fortfarande den där jag gick in på någon av kioskerna i småstaden. Tuggade ett tuggummi i munnen. Smög mig bort till tidningshyllan, tog fram den översta av någon av porr/herrtidningarna. Med ena blicken över axeln tog jag ut tuggummit ur munnen och tryckte det mellan mittuppslagets sidor. Sedan fortsatte jag till nästa kiosk. Tillslut tog jag bussen hem med ett leende i vetskapen om att det i varje kiosk i centrum fanns en äckelpatriarkat-tidning minerad med mitt gamla tuggummi. När någon av gubbslemmen eller testosteronäckelgrabbarna köpte tidningen och försökte öppna mittuppslaget skulle de misslyckas. För där hade en skitförbannad, brinnande femtonårig Elin kletat in sitt tuggade tuggummi.

Sen blir man vuxen och lite mindre brinnande, lite mer analytisk. Lite mer artiklar, böcker, hemtentor och uppsatser. Lite mindre småfånig action, mest för skoj. Därför blev jag så glad igår efter vår kvällsfika på Publiks uteservering. När vi går därifrån på Andra lång och strax innan Video look (porr/strippklubb i Göteborg. förf.anm.) viskar jag till vännen att;
- Vet du?! Förut när jag gick förbi här pruttade jag vid ingången till Video look
- Nää?, säger hon, det vill jag också göra!
Förbi Video look, alldeles vid ingången, släpper hon en hög och välljudande fis. Sen fnissar vi tillsammans och hoppas på att odören ligger kvar utanför ett bra tag.
Helt okonstruktivt, jättebarnsligt, fånigt. Inget som krossar något patriarkat eller synliggör några maktstrukturer. Inget som leder till förändring eller ens någon personlig insikt eller utveckling. Bara så fånigt, förbannat kul.

Annars då?
Annars sitter jag mest rastlös på jobbet, fortfarande med Emma vid min sida några veckor till. Glömmer bort vad jag håller på med till förmån för långa samtal om viktiga saker som huruvida jag ska överge blogger till förmån för metrobloggen. Jag tänker att det är lite sell out. Sen tänker jag att det vore skönt om min blogghybris gick över någon gång så jag slapp ens referera till ett eventuellt domänbyte som sell out. I helgen lärde jag mig att det räcker med att googla politik feminism och spray för att komma till min blogg. Den lilla anonymitet jag inbillar mig att jag hade ett tag är ett minne blott. Med den frånvaron växer förhoppningsvis integriteten.
Sen gör Emma mig uppmärksam på att jag återigen missar en av mina hjältars spelning i Göteborg till förmån för Norrlandsvistelse. När Tanya Stephens spelar Keep looking up, en av vinters styrkelåtar, ja då sitter väl jag i en stuga och slåss med myggen.

Men idag när jag kom hem låg det för en gångs skull ett välkommet brev i postfacket. Som den förvuxna fjortonåring jag är hade jag väl deltagit i nån Justintävling där man skulle skriva sin favvolåt (Goes around comes around såklart. Haja grinfaktorn på måndag i Scandinavium. Så mycket tårar som kommer spillas under den låten kommer inte att ha synts offentligt på en konsert sedan Jocke Berg tog upp den akustiska gitarren på Hovet för sju år sedan och inledde Rödljus med sin allra mest kvidande röst). Jag vann två Justin-biljetter. En är redan paxad, men jag har en sittplatsbiljett över. Jag har några intressenter, men allt handlar om hur mycket man är redo att muta mig just nu. Jag är svag för belgisk choklad, rosévin och bra oralsex. I´m just sayin…

11 kommentarer:

Anonym sa...

åh herregud. skulle jag varit i götet nu skulle jag bjudit på alla dina svagheter för den biljetten. minst.

Anna sa...

när jag var femton år älskade jag alla utom mig själv. hatade ingen förutom abstraktioner som tillfälligheter, otur och strukturer. och usa såklart.
min syster säger att det är någon hammarkulle-brud som skrivit goes around comes around till sin flickvän, lagt ut den på nätet och blivit rik...
jag lägger in min stöt på oralsexet.

Anonym sa...

instämmer med första kommentaren!

trots att jag just trashtalkat mina oralsexskills så att ingen lär vilja låta mig komma i närheten anymore :,(

Anonym sa...

en justinbiljett rik och helt plötsligt får man oralsexerbjudanden till höger och vänster. ojoj, vilken guldgruva :=)

Anonym sa...

Åh synd att Göteborg ligger så långt bort. Något oralsex skulle jag nog inte kunna bjuda på, men säkert mycket annat. Åh Justin <3

supergirl.andas.lantluft sa...

men vardagsfeminismen är ju alltid den bästa.
kör fortfarande på det här med att gå på herrtoan när jag har byxor.
fast bara ibland. man är ju ändå 25.

ania sa...

åh, skulle fan LÄTT gett dig ett ligg eller tre med manlige mannen mot den där biljetten (där snackar vi oralsex upp i BRYGGA, ok?!) men nu har han lämnat fastlandet och jag är fast i stockholm ändå så... jag passar vidare till nästa rövslickare.

ps: jag vänder fortfarande på café och slitz ibland. eller ställer en allers framför. det är mina miniaktioner!

Anonym sa...

ja, vardagsfeminism är det bästa och roligaste. ge mig fler vardagsfeministiska aktioner people!
för övrigt är justin-biljetten tingad nu. jag fick femhundra kronor att köpa en begagnad soffa för för den. det är ju inte oralsex, men förhoppningsvis en soffa att HA bra oralsex i inom kort.

Anonym sa...

anna; vilken kommentar?

Anonym sa...

anna: OMG. är chockad över denna fakta ang. goes around comes around (alltså; det är inte som om jag trott att det är justin himself som skrivit den men ändå). ja tåg får en att gå sönder, vare sig man åker hem eller till andra hem. om du ska bjuda mig på choklad måste jag ju kunna kontakta dig på ngt sätt?

Grovt Initiativ sa...

det här är när jag slår pannan i skrivbordet för att jag inte kände dig för två år sedan. rätt favoritlåt dessutom.