Allt om min mamma (eller; när jag trodde att jag inte kunde bli mer ledsen och bitter)

Jag kommer från en toalettläsarfamilj. En sån där familj där man blir galen på folk för att de uppehåller toalett och badrum i timtal där de sitter med böcker medan fötter och ben domnar bort. Jag har själv lyckats arbeta bort vanan, det är bara jobbigt med myror i benen och toalettsitsmärken på låren. Men mamma, hon håller fast vid traditionen. Hon håller fast vid den så pass att hon i vårt badrum inrättat en speciell korg med toalettläsning. Det är när jag ögnar igenom korgen som jag inser hur mycket den säger om min mamma. Alla hennes drag, hennes överraskningar, sidor. Vill man veta något om min mamma ska man titta i toalettkorgen. Där finns just nu;
En diktsamling av Tomas Tranströmer
Ett nummer av Svenska kyrkans tidning
Någon slags andlig, kristen bok
Ett nummer av Ordfront
Två nummer av Året runt
Ett nummer av Måbra, bantningspecial
Senaste numret av QX
Sådan är min mamma. Kulturpretto, kristen, vänstervriden, bullmamma, bantningsneurotisk och queer på en och samma gång. Det är den mamma som tar hand om mig när jag kommer ut från toaletten efter ett uppslitande telefonsamtal. Hon vet vem som ringt och hon ser mina rödgråtna ögon och hon säger;
- Okej nu snackar vi.
Sen häller hon upp ett stort glas whiskey och äntligen får jag dricka den där whiskeyn på riktigt och vi pratar och jag är sådär ärlig som man inte borde, inte får vara mot sin mamma.
Pratar kk-relationer, sex och ensamhet. Hur det är att vara tjugofyra år och övertygad om att man kommer tvingas vara ensam resten av sitt liv. Sedan kommer syster hem med studentpirrsrosor på kinderna inför morgondagen och finner mig med spriten och trasslet.
- Var lycklig nu medan du kan, för snart går det åt helvete. Livet blir bara jävligare ju äldre du blir, du blir bara bittrare för varje år, så håll fast vid tanken om att det finns en ljusnande framtid nu, säger hennes skitbittra storasyster.
- Okej, tack för den studentpresenten, svarar hon.