En vänlig grönskas rika dräkt (sommarhjärtat)

När världen är grön är den som om den alltid varit grön. Som om det aldrig funnits annat än tryckande hettan när jag promenerar genom slottsskogen till jobbet och ryggen är fuktig fastän klockan knappt slagit sju. Sommarlov; sommaren är bara som den alltid varit.

Minns någon regnet, vindarna från november? Jag minns ingenting om att springa till bussen i vindpinande regnmörker, mörkt innan jag kom ut ifrån jobbet. Minns ingenting av att frysa i krogköer, evig trötthet, regnsmatter mot rutan i ensamma lägenheten. Minns ingenting av täckjackor som inte höll för havsvindar, västkustens rå kyla, minns ingenting av blinkande lampor, gatlysen på vägen hem från stan.
Minns inte, minns bara sommarmornar på mormor och morfars altan, mormors mannagrynsgröt med jordgubbssylt och hettade barnalår på köksbänken i solskenet. Minns Calippoklisterhänder i baksätet av bilen, dricka det sista inte spilla på sätet lova! Minns sommardjuren; mata grisar och kalkoner och klappa hästar i hagen och ta cykeln ner till sjön. Tidlös tid, evighetslång och lukten av grillen, smaken av persika, känslan när man slår en smash med badmintonracketen som inte pappa rår på. Minns sjövatten; iskallt, sötklart och minns gräsdoften i parker, mjukglass smälter ner genom halsen. Lukten av asfalt under rullskridskor och myggmedelstank under näsan.
Minns tåget som lämnar stationen med ryggsäcken; Hultsfred, Emmaboda, Roskilde och alla de andra festivalerna och minns husvagnscampingar, barrdoften i skogar och lekplatser med nya barn precis som planet när det lyfter till Alicante, Aten eller Palma.

Så fort det blir sommar har det aldrig funnits någonting annat än sommar och livet är grönt, alltid varit grönt. Det är bara en ny årsuppdatering av sig själv som ligger i gräset, mjukglass smälter ner genom halsen. Samma ölsmak på uteserveringar, samma sommarhjärta; sommarförälskelse och kroppen som söker händer och samma febriga lugn.

Jag tog sommarlov; ingen vänlig grönskas rika dräkt sjöngs som i kyrkan alla de skolavslutningarna; det var inte mer med sommarlov än att jag blev klar med sista hemtentan mirakulöst nog i tid och med bravur och att jag fick terminens avslutningsbrev från Gertrud där hon jämförde mitt språk med goddess Anna Jörgensdotter och fick mig att le när hon skrev det där om att Oroa dig inte för att du skriver för mycket "gnäll". Nästan all stor litteratur är ju egentligen gnäll, bara uttryckt på ett bra sätt.

Sommarlov; kravlöst mellan sommarvikariatet på gamla arbetsplatsen, kisspoolen vid Mariaplan, kvällspromenader vid Röda sten, Slottskogen, uteserveringarna, grilldoften, vännerna med fyllor och andra vänner med händer.