Hon ser ut som en modell, fast hon har lite mera röv

Enligt mitt konsertsällskap var det inte dundrande basgångar, överdecibel, öronbedövande jubel eller elgitarrer som orsakade tjutet i öronen efter Justin Timberlake. Det var mitt illskrik, från magen genom den redan söndertjutna strupen, när introt till Goes around comes around drog igång.
Jag skrek, dansade, svettades, blev knäsvag av tanken på att Timbaland - liksom Timbaland! - bara stod några meter ifrån mig och dansade omkring i glittriga kamouflage-shorts och gjorde klart för mig själv att män i skäggstubb och vita sneakers som knows how to move it är det sexigaste som finns.
Det var grymt helt enkelt. Precis så grymt som jag visste att det skulle bli.

Läser i senaste Bang om unga kvinnors sömnproblem som en feministisk fråga. Mitt eget hjälplösa tillstånd formas sakta till en knuten näve. Det är så skönt när det sker. Sen får jag lite piller och varje natt blir fear and loathing in Kungsladugård tills jag knockas av sömnen. Sekundärlösningar i väntan på att ta tag i problemen, man måste ta till dem ibland. Knarket är en förutsättningar för att orka knyta näven. Tankarna hinner inte riktigt med när jag somnar så fort. Allt försvinner in i en bomullsdimma där armarna är för trötta för att nå fram till skrivblocket vid sängen. På dagarna sitter jag med rutinerna och hjärnan kliar av tristess och understimulans igen. Jag och Anders hetssnusar och diskuterar möjligheter att bunkra upp med stockar i personalkylskåpet. Sen börjar de andra prata om Transformers och jag fattar ingenting. Jag var en konstant rosaklädd girliegirl som liten. Fråga mig allt om Lady Lovelylocks, Polly Pocket och Barbie, det kan jag däremot. Tänker att jag nog missade någonting som barn men tar igen sånt som vuxen med Star wars-nördandet, grabbskämten och allt det där.

Längtar efter tid. Hål och luckor att skriva och tänka på. På lördag skapar jag en lucka och rymmer till Norrland en vecka. Jag och skrivblocket i stugan med mamman och pappan svältfödda på barnakärlek när syster dragit utomlands och lillebror skapat en egen tillvaro i en egen lägenhet. Och om en månad åker jag till lägenheten i Notting hill över helgen. Bara en sån sak.

Ikväll ska jag se Zodiac. Låt oss hoppas att det enda jag inspireras av med den filmen är Chloe Sevignys snygghet.