18 november 2009

Större än en Facebookgrupp

Hösten 2009 sätts Vellinge kommun på kartan för en lång framtid. Det är ingenting hedrande. För de allra flesta kommer Vellinge vara kommunen som inte ville ta emot ensamkommande flyktingbarn för ett transitboende, som uppvisade osminkad rasism och politikers vulgära brist på solidaritet.
Vellinge blev på bara några dagar en symbol för rädsla, inskränkthet och empatibrist. På lika kort tid briserade hatet mot orten. Facebookgrupper, manifestationer, blogginlägg, artiklar och krönikor. Listan är lång på alla sätt som människor förfasats sig över Vellinge.

Men Vellinge är inte den enda kommun som inte tar emot ensamkommande flyktingbarn. Vellinge är inte den enda landsort som har haft problem med integration när flyktingar utplaceras till deras orter och befolkningen reagerar med misstänksamhet och rädsla. När det främmande kommer till byn odlas både fördomar och aversion. På ett flertal mindre orter i Norrland har flyktinganläggningar brunnit, ortsbefolkningen har varit ovilliga till att hjälpa, många nyanlända flyktingar har vittnat om vantrivsel på en liten ort, ensamma med sitt språk och sin kultur och långt ifrån släktingar i andra delar av Sverige.
Naturligtvis finns det också en mängd goda exempel. Byar som ställer upp med kläder, prylar, träffar och skänker fotbollsutrustning så att de nyanlända flyktingbarnen ska kunna träna fotboll med hemmalaget och få en naturlig ingång till det sociala livet på orten. Många starka viljor slåss för att inte bara få transitboenden, utan också permanenta uppehällen. I avbefolkade bygder är invandring en vital del i att få byar och små orter att leva vidare.

Ändå finns det en rad problem som bör lösas. Även som inflyttad svensk på en mindre ort kan man känna av misstänksamhet och slutenhet. Colin Nutleys klassiska film Änglagård tog upp någonting alltför vanligt i svenska byar. Rädslan för det som sticker ut, någonting som stör i gemenskapen och inte hör till i de normer som man byggt upp på mindre orter.

Sällan har rädslan och misstänksamheten varit så rasistisk, öppen och uppmärksammad som i Vellinge. Det innebär inte att inte problematiken finns på många ställen i Sverige. Vanligtvis syns det inte lika tydligt i riksmedia som i det här fallet. Snarare är det lokaltidningar och lokala föreningar som både visar på, och kämpar mot, den rasism som alltjämt finns. I större städer handlar integration mer om förortsproblematik. På mindre orter finns inga förorter. Där måste man leva icke-segregerat på ett annat sätt.
Med ett främlingsfientligt parti vid 4 % -spärren inför nästa års riksdagsval och mot bakgrund av den realitet som finns bakom slagordet ”integration” och alla svårigheter med det: Glöm inte att Vellinge-frågan är större än en liten ort. Om debatten kring Vellinge stannar vid att gå med i en Facebookgrupp om att hata en liten skånsk kommun, utan att diskutera varför det kunde sluta så illa, då var stormen kring Vellinge inte lika mycket värd. Ta det som en väckarklocka, börja prata allvar om integration.

Krönika publicerad i VK 18/11

6 kommentarer:

Maria Ferm sa...

Åh vad du är bra.

Grovt Initiativ sa...

It's bigger than Face! Book! Face! Book! Face! Book! It's bigger than... etc

Diana sa...

måste fråga. var du på en buss i malmö förra veckan?

Hanna Persson sa...

Bra där!

Tilda sa...

Bra skrivet! Frågan är otroligt mer komplicerad än vad som framkommer i den allmänna och ytliga samhällsdebatten och mer mångfacetterad än vad som framgår av FB-gruppen. Tänk om folk kunde sluta hetsjaga "rasister" och diskutera integration, denna ack så infekterade fråga.

Maria sa...

Jag bor i Vellinge, och tycker att kommunens ledning agerade helt rätt när de sade ifrån mot detta transitboende.

Som du skriver så är frågan större än några flyktingbarn i en liten kommun, det är mer ideologiskt.

Jag tycker att Sverige har tagit emot alldeles för många flyktingar under alldeles för lång tid. Däremot tycker jag inte att vi ska "kasta ut" några människor, jag skulle aldrig se på mig själv som en rasist, och det vet jag ingen annan som skulle heller.

För mig handlar det om verklighetsuppfattning, att inse att Sverige är ett litet land som blir fattigare och fattigare, coh att vi måste ta hand om vår egen befolkning först, innan vi räddar världen. Det blir lätt ganska falskt annars.

Om vi har ett eskalerande antal hemlösa och fattiga svenskar, medan medieeliten leendes ordnar galor för fattiga barn i andra länder, coh talar sig varma för att fler flyktingar ska komma hit - bara inte de blir grannar med dem på Östermalm. De ska hålla sig på avstånd, gärna nere i skåne, men vara ett pittoreskt inslag att hänvisa till. Ungefär som att man är för vargar i Stockholm, men emot i norrland, där vargarna lever.

Alla som är "Jätteför" att fler flyktingar ska komma hit - ordna ett boende för dem i er egen bostad. Visa att ni menar allvar. Det är ju alltid så mycket lättare att vara generös med andra människors pengar. Många i Vellinge är första- coh andra generationens klassresenärer som slitit hårt för att komma dit de är . Inte jättekul då att se sina hårt hopsparade skattepengar spridas för vinden. Den som inte fattar detta är oerhört bortskämd.