Idag läser ni om Aram i Expressen. Sedan fortsätter vi att prata flyktingpolitik, asyl och integration på allvar.
Att känna sig som en författare
5 timmar sedan
26 november 2009
En av de viktigaste texterna som jag skrivit
Jag är väldigt tacksam för att jag fick chansen att skriva om Aram. Att jag fick berätta en annan sida, en annan historia, än integrationspolitik och flyktingdebatter. Att jag fick ta ner det på individnivå. Jag är tacksam att jag tilläts skriva om honom och att Expressen Kultur var intresserade av att publicera texten.
Idag läser ni om Aram i Expressen. Sedan fortsätter vi att prata flyktingpolitik, asyl och integration på allvar.
Idag läser ni om Aram i Expressen. Sedan fortsätter vi att prata flyktingpolitik, asyl och integration på allvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Sorglig historia minst sagt. Men jag håller inte med dig om att det är om Aram eller ensamkommande flyktingbarn som debattEN handlar om. Men bra att enskilda fall lyfts upp på det sättet som du gör. Många moraliska aspekter blir ju så mycket tydligare då.
Men asylsökande utgör en rätt så liten del av invandringen till Sverige. Det gör inte Arams historia mindre angelägen eller hemsk, men det är ändå viktigt att komma ihåg att de flesta som kommer inte befinner sig i hans situation.
Fallet med Aram anknyter direkt till Vellinge. Din text sopar mattan med alla de kommuner som vägrar ta emot flyktingar och invandrare. Det finns helt enkelt inga godtagbara argument för att vägra. Det handlar om människor som behöver boende och trygghet, hur fan kan man neka dem det?
Men jag vet inte om jag tycker att artikeln anknyter särskilt mycket till integrationsfrågor. Hur menar du att den gör det? Integration handlar väl om ett långt skeende och inte om mottagande bara? Självklart har långa handläggningstider en negativ inverkan, men förhoppnngsvis inte ödesdiger.
Jag tycker att integration är aktuellt att ta upp i och med att Aram började finna sig tillrätta i samhälle, mycket positiv integrering i form av börja träna med lokala fotbollslaget t.ex. Sedan blir han misshandlad av tre svenska ungdomar, för att han är invandrare. Där tycker jag att det kommer in hur svårt det är med integration och gemenskap och hur lite det behövs för att förstöra något som byggts upp.
Det är väl lite det jag menar: att många tycker att det är så lätt att förstöra det som byggts upp. Att det negativa alltid väger tyngre än tyngst. Arams fall är givetvis fruktansvärt jobbigt och det känns grymt att förvägra honom ett tryggt hem.
Jag hittar ingen information om det på nätet, men vad har du för belägg för att han misshandlades av rasistiska skäl? Det låter jävligt jobbigt oavsett.
Jag ska kolla av det och återkomma.
http://avva.wordpress.com/2009/12/02/julkalender-2/
Skicka en kommentar