7 november 2009

En liberal och öppen kyrka

I kölvattnet av beslutet kring samkönade äktenskap har frågan återigen väckts kring skiljelinjen mellan religion och politik. Det är inte bara stat och kyrka som lider av post-skilsmässo-återfall. Frågan gäller också hur politiskt ett religiöst samfund får vara.

Humanisterna är bland dem som går hårdast mot partipolitik-inblandningen i Svenska Kyrkans ledning, samt kyrkans anspråk på att formulera politiska ståndpunkter. Man menar att en rättrogen kyrka ska ägna sig det inomkyrkliga arbetet, samfundets utveckling och tro. Humanisterna är inte intresserade av en dialog, utan går snarare hellre i affekt och förklarar religionen som en bakåtsträvande, konservativ och inskränkt del av samhället.
I kampanjen ”Gud finns nog inte”, som väckte stor uppmärksamhet i våras, fanns möjlighet att göra ett test på hemsidan kring hur religiös man var. Mitt resultat var att jag, trots en troende åskådning, var öppensinnad. Ordet ”trots” sammanfattar rätt väl Humanisternas inställning till kristendomen av idag.

Det finns ett desperat anslag där konservativa bokstavstroende och humanister möts: Den som inte är bokstavstroende, den som vill främja en öppen kyrka och en tro baserad på kärleksbudskapet, snarare än valda Bibelcitat, är ingen äkta kristen.
Det hårda arbete som de facto har bedrivits inom Svenska Kyrkan, för ett mer HBT-öppet, feministiskt, solidariskt och liberalt samfund negligeras och omyndigförklaras. Postmodernistiska studier av kristen tro, genuskurser för konfirmandledare, soppkök, öppna kyrkor på fredagskvällar för frusna människor och behövande ungdomar, upprop kring flyktingpolitik och sjukskrivningsreformer, diskussioner kring homosexualitet. Allt sveps undan med en hand. Var går gränsen för ett politiskt anspråk?

Går tro och politik att skilja åt? Mitt svar är nej. Staten och kyrkan kan skiljas åt, men vi kommer aldrig att kunna få ett samhälle utan att politik och religion möts. Vi kan aldrig få religiösa samfund utan politiska påbud.
Kyrkan är inte, och bör heller aldrig bli, ett inåtvänt samfund av Bibelstudier och troshierarkier. Transparens och öppenhet behövs inom alla institutioner och organisationer, religiösa samfund inte minst. Det bästa sättet som Svenska Kyrkan kan göra detta på är att fortsätta öppna upp för en liberal och närvarande kyrka i samtiden.
Jesus förkunnade att tron aldrig kunde bli en privat-sak. ”Gå ut och gör alla folk till lärjungar”, menade han. Det finns många sätt att göra det på. Ett sätt att förkunna den kristna tron och Jesu budskap är just att ta politiska ståndpunkter, såsom Jesus hade gjort. För de svaga, de behövande, de utanför samhället. Kämpa för en human politik och solidaritet, både i teoretisk skrift och i praktik, är ett sätt att förkunna tron. Det är tråkigt att Humanisterna vägrar se värdet i det, utan istället främjar en mer sluten kyrka, utan samhällsengagemang och dialog.

Krönika publicerad i Västerbottens-Kuriren 28/10

9 kommentarer:

Anonym sa...

Snyggt jobbat min dotter! Jag länkar. Mor

Grovt Initiativ sa...

Gud vad jag älskar att du tar dig an såna här ämnen. Det är ju fullt logiskt förstås, men ändå, tyckte det måste betonas.

Aladdin Sane sa...

Bra och tänkvärd krönika - som jag i egenskap av troende kristen katolik till stora delar kan ställa upp på. Men inte alla delar.

Jag är liksom du tycks vara starkt influerad av det kristna kärleksbudskapet (liksom vår påve Benedikt,vars första encyklika "Gud är kärleken" (Deus caritas est) är en uttolkning av såväl den teoretiska som den praktiska innebörden av kärleksbudskapet).

Det är min fasta övertygelse att alla människor har rätt till kärlek oavsett i vilken frivillg form den väljer att manifesteras i.

Av denna bekännelse till kärleksbudskapet följer emellertid inte att jag därmed är beredd att omfamna samkönade äktenskap då jag anser att äktenskapet är avsett för man och kvinna, ett sakrament instiftat för familjens fortbevarande.

Mir sa...

åå jag blir så glad av det här inlägget! tack tack tack!

Isak Gerson sa...

Jag är lite bokstavstroende, men bara när det gäller den viktiga biten. 1Kor 13. Särskilt sista versen, 13:13: "Kvar är tron, hoppet och kärleken, dessa tre och >>störst av dem är kärleken<<"

För mig är det självklart att kristnas och därmed kyrkans främsta uppgift bör vara att kärleksmaximera. Och det är bra att du tar upp att det finns en hel del liberala kristna. Jag propagerar aktivt för det.

Johanna sa...

Å, har jag sagt hur mycket jag älskar dina texter om tro och kyrka?

om inte, så gör jag det nu. <3

gladmymlan sa...

och jag anser nog att muslimer har en tro, och ett samfund för detta, katoliker tror åt ett håll, och har ett samfund kring det,
och svenska kyrkan i sverige, har en tro, och ett samfund för detta.
Att svenska kyrkan ska omfamna även homosexuella är för mej en självklarhet, alla ska vara och känna sig välkomna in i den svenska kyrkan,
men vad gäller att gifta sig, att inför gud lova att älska varandra i nöd och lust, att inför en gud som skapat en man o en kvinna enl den kristna tron, för att de ska leva tillsammans och befolka jorden...nä.

och nu ska jag låta riktigt inskränkt, men jag hoppas du står över det, för att förstå min poäng,
men o man tror på en gud, som skapade en man och en kvinna, med en varsin uppsättning könsdelar, kvinna med livmoder/vagina och ägg, man med avlång penis som ska funka optimalt (?) för att kunna tränga i kvinna o göra henne med barn....

så har gud skapat oss. enligt den kristna tron. (tror jag jag är inte jätteinsatt)

men inför en sådan gud, vill man då som homosexuell stå där man och man, som hur gärna dom än vill, inte kommer att kunna befolka jorden vilka ställningar dom än befinner sig i under över på...

alltså, om kyrkan hade trott på att gud skapade oss alla med en komplett uppsättning av både det ena och det andra, och att gud gjorde så för att kärleken är för "alla" och alla ska befolka jorden....
DÅ hade för det första vi varit hermafroditer allihopa, och för det andra, säkert då heller aldrig hamnat i detta dilemma, för då var vi alla lika dana...

men nu ÄR ju vi inga hermafroditer, och visst handlar kyrkan och tron om så mkt mer än kön och sex och barnalstrande,
men ändå!

vari finns poängen att lova och instifta ett äktenskap som gud fader själv välsignat, en gud fader som inte ens skapat oss så att vi är fruktbara åt båda håll.
och OM han skapat oss för två syften, dels att bara älska varandra, oavsett kön. OCH barnalstrande som en helt annan del, så är det inte vidare genomtänkt av en väldigt allvetande gud eller hur? för ska man då som gay, ha sex med en av motsatta könet, för att få ett barn, och SEN älska en annan och leva med den?
och skulle det vara SÅ borde människobarnen vara mer rustande när dom föds, än dom är, typ som fölungar som måste kunna springa inom en timme efter dom är födda, ifall rovdjur kommer typ...

men vi är hjälplösa små varelser som behöver all hjälp vi kan få i flera år innan vi ens kan klara en snågot själva?

och om det är så att man ska bo ihop då i en hel hög, med mammor o pappor o barn om vartannat och både mammor o pappor är hetero och gay,
borde då inte stått någon liten notering om det i bibeln nånstans? alltså då skulle heller inte ens ett äktenskap att viga någon i finnas.

så det blir fel och snurrigt allting.


för att göra en lång kommentar kort-)

äktenskap borgerligt för homosexuella= ja

äktenskap inom ett trossamfund som inte tror på gay= nä

kramen!!!

Anonym sa...

Hear hear!

Ett jätte bra inlägg som jag behövde just som jag irriterade mig på att så många politiska tyckare satt och stödde konservativa krafter inom kyrkan för att de VILL att kyrkan ska vara konservativ, för då uppför sig kyrkan som de förväntar sig att den ska.

Mer plats till alla som är i kyrkan, trivs där, och kämpar för just sin ska inom den, kyrkan är ett samfund som skapas av sina medlemmar och förtjänar en öppen debatt lika mycket som någon annan!

Tack för ditt inlägg. verkligen.

It's all gonna be fine sa...

Åh Elin. Tack! Först nu läser jag detta. Jag håller så himla mycket med dig! Och hur ofta känner jag mig inte fångad och trängd mellan bokstavstroende och ateister. Båda vill att jag ska bokstavstro, annars är jag inte en "riktig" kristen. Jag vill ideologitro. Kärlek. Solidaritet. DET tror jag på.