I blogginlägg, på Twitter, i krönikor, i kvällstidningsartiklar och dagstidningsuppslag. Hela Sverige är rörande ense. Vellinge är människans bristande empati, frånvaro av humanism, styrd av rädsla och fördomar personifierad. En liten ort i Skåne står just nu som symbol för all inhumanitet som människor bär på. Tillsammans kan vi spy galla över främlingsfientliga Skåne-hillbillys som är rädda för vad som ska hända när deras ungdomar möter flyktingbarn.
Det är så enkelt och så skönt att hata Vellinge. Det är så lätt, och ändå så trovärdigt, att vara förbannad på moderata politiker som inte vill ta emot ensamma flyktingbarn. Förmodligen extra enkelt när det rör sig om en liten ort i ett län redan känt för främlingsfientlighet. De inhumana, inskränkta bönderna får oss att framstå som upplysta och empatiska människor. Det enda vi behöver göra är att fördöma dem.
Så enkelt kan vi slå ifrån oss vår egen rädsla, våra egna fördomar, djupare strukturella problem och integrationsproblematik. Helt plötsligt finns en ursäkt till all vår egen bristande empati. Det enklaste sättet att själv framstå som en god människa är att fördöma någon annans ondska.
Vi hjälper inte en hemlös som ber om några kronor, vi flyttar oss när en alkoholiserad man sätter sig bredvid oss på hållplatsen, vi är rädda för att besöka förorterna, vi tänkte tillslut själva att de där apatiska barnen nog bara fejkade ändå, vi går på mediauppslag om ökad brottslighet och känner på låset på dörren en extra gång.
På ett större plan ligger Vellinge i samma land där SD går mot en plats i riksdagen, som har en regering som vägrar papperslösa flyktingar vård, som föreslår försörjningskrav för nyanlända flyktingar innan resten av familjen får följa efter och motionerar om förbud mot burkha.
Men allt det där spelar ingen roll i den här debatten. Det enda som är viktigt är att fördöma en liten ort i Skåne. Vi må vara inhumana, med bristande empati och med en fruktansvärd integrationspolitik. Men vi är i alla fall inte från Vellinge.
Läs också: Mymlan som utvecklar precis det som jag försöker säga och Maggie Strömberg i Sydsvenskan om att titta på hur det ser ut i sin egen kommun istället för att kissa på Vellinge. Vellinge är ett symtom, men sjukdomen är större än så.
19 kommentarer:
Som vanligt sätter du ord på det jag tänker. Det är lätt att välja en gemensam självklar fiende, som är mer extrem.
Märk väl att SD ligger väldigt lågt i debatten. De är slipade nog att veta att de inte får förknippas med skånsk extremism, utan överlåter det åt moderata kommunalråd. Mycket skickligt gjort av dem.
Jag tänkte precis samma sak när en viss kändis förra veckan misstänktes för att ha misshandlat sin flickvän. Det blev så lätt för ALLA, även de mest sexistiska grabb-grabbarna, att ta avstånd. "Fy fan alltså en sån borde ha spö" säger dom självgott och sen ropar dom "Öööh bruden" efter en tjej på stan och kallar henne surfitta när hon inte vill prata med dom. Och det där gäller ju inte bara grabb-grabbar oss alla i någon skala. Det är ofta så att den som det pekas finger åt egentligen bara drar de allmänna åsikterna lite för långt till sin spets.
VÄL RUTET.
Huvudet på spiken, igen. Det är klart att det är så otroligt enkelt att ta avstånd från sina egna djupt skambefläckade fördomar genom att reproducera 'vi-mot-dom' tänkandet - den här gången inom den egna kulturen. Du sa det, vi må ha små brister i våra egna medvetanden - men vi är inte från Vellinge.
Bra text, men jag håller inte helt med. Vi är inte alla från Vellinge, för om vi vore det skulle inte reaktionerna bli så starka.
Visst finns det en utbredd smygrasism, men som tur finns det också väldigt många människor som inte är det. Det är dessa människor Sverige jag vill bo i. Inte i Vellinge.
word.
Bra text och jag är glad för känslorna den träffar, men jag håller inte heller riktigt med. De flesta jag ser och hör som protesterar gör det för att de tror på och strider för humanitet och inkluderande, alltid. Men visst är det viktigt att göra en debatt av detta, inte bara avfärda det och sedan låta det falla i glömska.
Visst är det viktigt att se sina egna fördomar. Och man bör tänka efter ett varv till innan man gör sig lustig över att de är rädda för barn, ha ha ha, för till saken hör att många av de här ensamkomna barnen är killar i tonåren. Tänker man på det ser man kanske tydligare vad rädslan handlar om, även hos de något mer sansade Vellingebor som väl förhoppningsvis måste finnas.
Men är det inte att slänga ut barnet med badvattnet att i ett svep fördöma alla dem som reagerar på detta? För de upprörda känslorna handlar väl mindre om att Hököpingeborna vill slippa boendet, utan hur den önskan uttrycks.
Bra! Väldigt bra.
Hear, hear! Det är lätt uppröras och sedan mysa i förträfflighet.
Det 30+ och Rebecka säger. Vi ÄR inte alla från Vellinge. Och några av oss som inte är från Vellinge vet också att inte ens alla från Vellinge "är från Vellinge". Men Vellinge-fallet är ett tillfälle att lufta sitt missnöje över vad som händer i landet. Jag är missnöjd, är inte du? Jag tycker att Vellingepolitikerna har kört ned sin fot så djupt i pottan att det blir pinsamt att se.
Och - din "vi"-drapa är sjukt poänglös. Vilka är dina "vi", undrar jag? Du och många med dig? Du i ensamt majestät? För jag är inte en av dem.
Jag hatar inte Vellinge men jag förundras över hur man kan ha en sådan människosyn som några av dem uttryckt. Vad har människorna i Vällinge varit med om som gjort dem så rädda? Jag kommer nog aldrig vare sig förstå eller sympatisera med människor som uttrycker den typen av människosyn. Min uppväxt i Trollhättan har gjort att jag fått lyssna på min beskärda del av sådana kommentarer och insett att det för det mesta handlar om okunskap och ovilja till att lära sig/möta något nytt. Gamla hundar... Undra hur vårt samhälle hade sett ut om alla var så flrbaskat livrädda.
m: Vi är ett kollektivt vi som just nu spyr galla över Vellinge men missar det större perspektivet. Jag tycker också att det är helt fruktansvärt och vidrigt och fördömer politikerna och protesterande Vellingebor, naturligtvis. Men som Mymlan och Maggie Strömberg skriver tror jag snarast att reaktionerna handlar om att rasismen blivit öppen här och inte smygande som i många andra kommuner, som inte heller tar emot ensamma flyktingbarn.
Tummen upp! Precis mina funderingar det senaste dygnet.
Väldigt bra skrivet
Ett problem är ju att de självupplevt "goda" människorna tror sig vara så mycket godare än de självupplevt "krassa" människorna.
Sen tror jag inte att man egentligen behöver ta till rasistbegreppet. I diskursen har vi ett utvidgat rasistbegrepp, och det tycker jag är problematiskt. Det är oftast så mycket enklare (och därför mer skrämmande) än så. Det handlar om gruppegoism, vanlig mänsklig sådan. Vellinge är mänskligt, alltför mänskligt, men det vill "vi" självupplevt goda inte gärna tänka på.
Självklart ska man ändå protestera, säga vad man tycker och låta politikerna höra detta. Men. Minns att "de krassa" tycker att "de goda" redan har det bra och gärna ger av andras pengar, skattemedel, för att hjälpa andra. Det är så de ser det. Hur ska man då nå dem? Pissa mot Vellinge och svära sig fri från synd?
Sedan, faktamässigt, om klass, ekonomi och så så är ju Vellinge något helt annat än Sjöbo, vilket också Dilsa Demirbag Sten kommer in på i Expressen.
Naturligtvis bör man påverka sin egen kommun att ta emot ensamkommande flyktingbarn, speciellt om man är politiker. Jag protesterar emot Vellinges ledande politikers inställning framför allt för att de framför så extrema åsikter på sin hemsida men även för att de, som många andra kommuner, inte tar sitt ansvar.
Jag har skrivit om Vellinges agernade utifrån barnkonventionen, för den som är intresserad.
http://femidalen.blogspot.com
Skicka en kommentar