5 april 2009

Ingenting försvinner, allt finns kvar

I nian höll jag en redovisning om Kent på en av engelskalektionerna.
-They mean a lot to me and I love the lyrics, sa jag.
- Why does he sing with a whiny voice?, var den enda frågan som ställdes.
Längst fram i klassrummet satt T. och log uppskattande, som hon alltid gjorde, även fast vi aldrig vara nära vänner.

Exakt tio år senare står jag i mitt nya kök, det som jag delar med just henne och spelar samma låt som på den redovisningen.

4 kommentarer:

isabelle sa...

den kentlåt som hade passat bäst till det här inlägget är lätt Mannen i den vita hatten. eller Järnspöken. eller Du är ånga. finns nog inga låtar som inkarnerat högstadie-reminiscens lika fint.

Hanna Persson sa...

det måste vara en bra låt!

Soraya sa...

Kära Grelsson. Som bloggare har du ett ansvar gentemot dina läsare att inte skriva så catchy rubriker. Jag har nynnat "Ingenting försvinner, allt finns kvaaaar!" hela morgonen. Jag håller på att bli knäpp!

Bibli sa...

Åh fina fina kombo Tilde! Den bästa!