8 april 2009

Uppföljning

Okej. Jag ska besvara en del av den kritik som har uppstått kring föregående inlägg, men jag kommer inte att gå in på detaljnivå och bemöta alla motargument. Känner man sig åsidosatt i sin kritik går det bra att fortsätta kommentera, så fortsätter vi att diskutera i kommentarsfältet (det gäller såklart även dig Lisa, eftersom jag inte kommer att gå in på din motargumentation särskilt mycket heller).

Det är mest några saker som jag vill klargöra.
I Eric Roséns analys av min och Lisas diskussion och även i en av kommentarerna hänvisar båda till kvällstidningsformatet. 2000 tecken och en bred läsarkrets kräver sina generaliseringar, förenklar och ihopblandningar. Det är snarare formatets fel än Lisa Magnussons, menar Rosén.
Jag skulle lätt kunna dissekera sönder min debattartikel i Aftonbladet från i höstas (generaliserande, heteronormativ, you name it), på samma sätt som jag plockat isär Lisa Magnussons text. Kvällstidningsformatet kräver någonting annat av en skribent än ett blogginlägg och jag vet att Lisa Magnusson behärskar fördjupning också. Men innebär det att man ska låta bli att kritisera och ge ordentlig motargumentation, bara för att det är en kvällstidningstext? Innebär det att man får blanda ihop saker och bunta ihop företeelser hursomhelst med hänvisning till få tecken tillgodo?
Det här hör naturligtvis samman med att Rosén, såväl som kommenteraren Jack, menar att jag ”totalsågar” och ”totaldissar” Lisa Magnussons text. Det är sant att jag inte är lika nyanserad som vanligt, fine, men jag ser det snarare som att jag i bloggformatet har möjlighet att sväva ut på 10 000 tecken (Lisa Magnussons räkning) i min kritik och mina tankar.
Det här är snarare ett sätt att fortsätta diskussionen, utifrån de trådar som Magnusson slängt ut i det trånga format hon har haft att röra sig inom.
Hade jag bara tyckt att texten var råkass hade jag inte bloggat om den. Nu tycker jag att den är så viktig att den förtjänar en längre fördjupning, eftersom hennes krönikeformat inte tillåter det. Man kritiserar en text för att man bryr sig om den, som det brukar heta på skrivarkursspråket.

Sedan tycker jag att det är tråkigt att Rosén väljer att göra någon slags åtskillnad mellan mig och Lisa Magnusson utifrån intellektuell/akademisk ansats. The blogging humaniora-feminist hade inte så mycket med kritiken att göra. Vilket för oss tillbaka till diskussionen kring att jag totaldissar texten. Att jag låter mer raljant, mer förbannad och mer dissande än vanligt handlar om att jag valt att följa samma ton som Lisa i hennes text. När hon skriver om ”dumma subbor som inte fattat ett skit” väljer jag att bemöta det med ungefär samma språklig tongång.

Slutligen handlar det om att jag är lika trött som Lisa Magnusson. Hon är trött på fina flickan-mentaliteten inom feminismen och Tuva Novotny blir hennes ansats till att ventilera det. Själv har jag blivit rejält jävla trött på det ständiga sammanblandandet av kritik mot strukturer och moralism. Det som kunde ha varit en utveckling av 90-talets, i mångt och mycket, missriktade kritik av ideal, porr och sexualisering, har istället blivit en backlash.
År 2009 är alla feminister så fucking liberala att minsta ansats till att påstå att det överhuvudtaget finns en negativ sexualisering eller idealbilder av kvinnor och män får folk att skrika moralism och Flicka-projektet innan man ens har hunnit avsluta sitt resonemang.
Jag förstår inte var Lisa Magnusson hittar alla de där sexualmoraliserande feministerna som ser ner på henne för att hon sminkar sig på ett visst sätt. Jag vill absolut inte tillbaka till 90-talets missriktade kritik mot sexualiseringen i media, med kritik på individnivå, som också Novotny tyvärr sysslar med.
Men jag är så förbannat trött på att så länge man hänvisar till liberalism och individens frihet behöver man inte ta något ansvar för att se samhällsstrukturer överhuvudtaget. Jag är trött på att man kan hänvisa till att alla vill bli sexobjekt och påstå att det inte är en form av moralism. Oavsett om det handlar om vurmandet för sexobjektifiering, knullblickar, porr eller prostitution behöver man inte alls ta i ordet moral. Moralism tillskrivs bara de som på något sätt försöker förmedla en kritik mot detta.
Precis som Gabriel skriver i kommentarerna: Man behöver inte vara antingen. Det finns en värld bortom Göran Hägglund och Blogge och den är inte så liten heller.

Men mest av allt säger Christina det bäst av alla. Det här är det som jag borde ha skrivit om jag inte närkritiserat krönikan istället.

ps. Jag gillar dig som fan också, Eric.

14 kommentarer:

ArchAsa sa...

Elin, det du skriver är jättebra.
Och jag tycker nog det är Erik som läser dig som fan läser bibeln.

Keepin' it real minsann

Female Partykiller sa...

Hur kan man överhuvudtaget tro att en persons yttre i ett tidningsreportage har någon direkt koppling till samma persons sexualvanor?
Att detta var en kvällstidningskolumn är ingen som helst ursäkt för den på gränsen till imbecilla kopplingen mellan vägran att bli stylad på ett sätt som inte känns rätt och den totalt ur luften tagna åsikten att tjejer inte får leva ut sin sexualitet.

Chockrosa läppstift och hotpants = frigjord sexuellt och gillar att knulla runt .

Läppstift i en mild aprikos ton och skjorta och jeans = håller på sig och "väntar på den rätte",(naturligtvis p.g.a frikyrklig moral och inte av ett eget val.)

Att det skulle kunna vara tvärtom,eller att hon med det chockrosa läppstiftet och hotpantsen lever i ett monogamt heteroäktenskap sedan många år och att hon med det det milda aprikosa läppstiftet, skjortan och jeansen har trekanter med nya personer varje helg finns liksom inte på kartan.

Eller alternativet att bägge tjejerna skulle kunna vara ett mellanting, att de varken är besatta av att hålla på sig eller aktivt vill gå runt och leta one night stands varje veckoslut, det är väl en så befängd tanke att ingen ens har kommit på den?

Med tanke på hur många tjejer i världshistorien som blivit skuldbelagda för hur de såg ut efter att ha utsatts för övergrepp känns denna ihopkoppling mellan tjejers utseende och deras syn på sex just....ofräscht.

Tom sa...

OK, bra replik, men nu känner jag att vissa grejer är lite åsidosatta.
T ex det här som du skrev i originalinlägget:
"För att vi lever i ett samhälle där kvinnor i högre grad betraktas som objekt än män och där kvinnor, oavsett intervjusyfte och position, använder sig av plutmunnen och den sugande blicken för att det hör till. "

Jack skrev och undrade var du hittar alla de här bilderna på en hel mängd yrkesgrupper av kvinnor i samband med intervjuer, förutom i kanske Slitz o dylikt.
Jag hittar inte en enda om jag slår upp en dagstidning eller ser på nyheter på tv. Inte ens i kvällspressen.
Så att man ska behöva skicka ut nåt manifest innan man intervjuas om sin skådespelarroll känns allvarligt skitlöjligt.
Håller du inte med?

christina sa...

Tom, jag tror att det är så att du är blind. Jag ser tillrättalagda kvinnor på var och varannan sida i dags- och kvällspress. Du ser förmodligen det du tror att du ser, vilket sorgligt nog beror på att bilden av kvinnan med plutmun och sugblick anses vara den neutrala bilden av henne.

Grovt Initiativ sa...

Female Partykiller sa allt och jag slår mig själv i huvudet för att inte lyckas utkristallisera just det jag var på väg mot i mitt inlägg (även om det kan synas igenom lite underliggande). Lika viktigt som att se "horan"/"bimbon" som potentiellt smart är det att se den vanliga, natuuurliga, propra, präktiga som potentiellt sexuell. På egna villkor förstås. Det är ju genom motsatsen att den fina kvinnan inte ska släppa till som man förutsätter att horan gör det för vem som helst.

Elin sa...

Håller med GI.
Så jävla bra och viktig kommentar, Female Partykiller.
Och nej Tom, jag håller inte med.

Eric Goesta Rosén sa...

Jag fortsätter utveckla här då:

"innebär det att man ska låta bli att kritisera och ge ordentlig motargumentation, bara för att det är en kvällstidningstext?"

Nej, det ska man såklart inte, och det kanske jag borde varit tydligare med. Den får ju stå för sig själv och ska ju kunna kängas loss på stenhårt. Men min tolkning var att du avkrävde (nåja, snarare önskade kanske) Lisa Magnusson en text som problematiserade på en helt annan nivå än en kvällstidningskrönika någonsin kan göra.

Och åtskillnaden er emellan gör jag ju också sett till vilka forum ni skriver de här texterna i, och för vem de skrivs. Där läser jag dig som att du har din utgångspunkt i ett betydligt mer intellektuellt och akademiskt sammanhang, med mer "insatta" läsare än de som Magnusson skriver för (främst) i bladet (superbred och folklig målgrupp, typ).

"År 2009 är alla feminister så fucking liberala att minsta ansats till att påstå att det överhuvudtaget finns en negativ sexualisering eller idealbilder av kvinnor och män får folk att skrika moralism ... "

Håller helt med och kanske närmar jag mig den fällan lite grann också. Ska fundera på det.

Och känslan av totalsågning kanske blir starkare för att du använder dig av samma ton - vilket är ovant - samt att du för andra gången på kort tid snear till efter att ha läst en krönika av Lisa Magnusson.

Den extremt korta sammanfattningen av min åsikt är hur som helst: Jag tycker att Magnusson gör ovanligt stor nytta med sina texter i just den ton de skrivs, och därför reagerade jag på din kritik.

Fick en kommentar på min blogg om att det inte är okej för mig att kalla dig överläst, och vill därför poängtera att jag bara skrev det för att du själv kalla dig det, det finns ingen kritik i det, jag vet faktiskt inte ens vad eller hur mycket du läst.

Långt blev det, igen, men jag tycker det är intressant, så det är svårt att låta bli.

Tom sa...

Men Christina, visa mig då! Visa mig länkar till intervjuer i Aftonbladet eller Expressen där kvinnliga politiker, författare, företagsledare, sportstjärnor etc etc poserar med sugblick och putmun! Och att det är normalfallet!

Och Elin, samma sak. Ok, du håller inte med om att Novotnys manifest är skitlöjligt. Men fortfarande, var är alla dessa bilder på kvinnor med putmun och sugblick? Jag har allvarligt letat de senaste dagarna och har inte ett exempel i svensk media. Prove me wrong!

Elin sa...

Tack för uppföljningskommentaren. Jag förstår vad du menar och
jag förstod det där med överläst, med tanke på att jag själv kallar mig överutbildad i min presentation.

christina sa...

men eric och elin (främst eric), känns det inte SÅDÄR att okeja att skriva att "alla vill vara sexobjekt" med argumentet att man skriver för en bred målgrupp? ska man underestimera en hel målgrupps intelligensnivå bara för att gruppen är bred?

man behöver inte använda svåra ord för att vara med och tycka, däremot känns det ännu viktigare att passa sig för var man sätter fötterna i en krönika som når de inte lika teoretiskt belästa, de som inte har analysverktygen att se igenom fördomar och normativa föreställningar om vad en kvinna är.

och varför i hela jäkla världen kan man inte problematisera genus i en kvällstidningskrönika med litet utrymme? jag tycker att magnusson klarade av att problematisera hej vilt i sin krönika, bara inte på ett sätt jag gillade. det kan hon få cred för då, å andra sidan.

Tom sa...

Var jag på nåt sätt otrevlig? Eller varför vill du inte bemöta mitt inlägg?

Mvh
Tom

Elin sa...

Tom: Din kommentar verkar ha fallit bort och jag återfann den nu och jag är ledsen att mitt förra blev kort. Det jag skulle skriva efter var att enkelt hänvisa till Christina och återkomma i frågan.

Linnea sa...

Elin:

Jag håller med dig om det mesta i din kritik av Magnussons krönika, eller i stort sett allt faktiskt, särskilt nu när det förtydligas i efterhand. Men jag tror att remix-diss-formatet till viss del blir problematiskt i det här sammanhanget. Det blir genast så väldigt mycket mer kritiskt, bara i sin form. Att saxa in svar efter varje mening blir verkligen en totalsågning, det signalerar ju att varje enda enskild mening är felaktig och kan dumförklaras. (Vilket kanske kan vara sant när det gäller t.ex. Per Ström, och användbart om man just vill idiotförklara.)

En annan tråkig sideffekt av saxandet tycker jag är att fokus blir på att påpeka fel i den kritiserade texten, snarare än att komma med bidragande/kontrande synpunkter. Det är ju roligare att maxa det uppbyggliga. Den egna tonen hamnar också i skymundan, typ som när man svarade på mail med saxning i tidernas begynnelse.

Sammanfattningsvis: jag tror att formen kan ha gjort att många missade hur vettigt det var.

Du tar upp och bemöter något som är så viktigt, och verkligen: "År 2009 är alla feminister så fucking liberala att minsta ansats till att påstå att det överhuvudtaget finns en negativ sexualisering eller idealbilder av kvinnor och män får folk att skrika moralism ... " Det är ett jävla problem. Fakta är fakta, det handlar inte om någon patriarkal skuld hit eller dit för varken kvinnor eller män, (som Magnusson verkar mena) det är bara straight up: finns det fortfarande problem så måste vi fortsätta lösa dom.


Christina:

Exakt! Att målgruppen är bred gör väl enbart att ansvaret att vara tydlig och inte slå in redan öppna och trista dörrar ökar? Journalistiskt ansvar, kanske ofräscht men can't beat the feeling.


Tom:

Bildgoogla "swedish actress" och jämför "swedish actor" t.ex, för ett snabb-hum om vilket landskap av mediala bilder det handlar om. (obs, utan "safe search")

"att man ska behöva skicka ut nåt manifest innan man intervjuas om sin skådespelarroll" är verkligen absurt, men det är väl troligt att Novotny har någon sorts bakomliggande anledning till att skicka ut instruktioner om hur vill porträtteras, t.ex att hon upplevt problem tidigare. Vi kan väl anta att det inte är taget ur luften/en undertryckt freudiansk önskan om att någon gång äntligen få bli gjord till objekt.


Female Partykiller: !

Jack sa...

Att bemöta en känslosam kvällstidningskrönika mening för mening ger nog ett mer bashande intryck än vad som kanske var avsikten. Så ordet totaldiss var kanske lite överdrivet av mig i sammanhanget.

Elin skrev. "Hade jag bara tyckt att texten var råkass hade jag inte bloggat om den. Nu tycker jag att den är så viktig att den förtjänar en längre fördjupning, eftersom hennes krönikeformat inte tillåter det. Man kritiserar en text för att man bryr sig om den, som det brukar heta på skrivarkursspråket"

Okej, det är begripligt. Men man kan bry sig på olika sätt. Man kan anse att texten är viktig och därmed är värd att bemötas. Eller man kan tycka en text är korkad och irriterande och vill avreagera sig, som när Julia Skott skrev ett bra bemötande av porrskattskrönikan i Metro (som genererade mängder av reaktioner i bloggosfären utan att jag anser att ursprungskrönikan egentligen var skriven med någon större skärpa)
I uppföljningen blev det lite klarare att du ansåg att krönikan hade en slags funktion, bortom att vara jävligt ofräsch, som du skrev först.

Elin skrev: "När hon skriver om ”dumma subbor som inte fattat ett skit” väljer jag att bemöta det med ungefär samma språklig tongång"

Dessa kraftuttryck från Lisas sida tyckte jag också kändes opassande,men samtidigt låter det ofta så i kvällstidningskrönikor (Malin Wollin nog är den okrönte drottningen av starka uttryck). Starka känslor som möjligen ska hjälpa till att generera kommentarer och trafik till sajten. Du har ju dock, som du själv påpekat, en stor frihet att var mer nyanserad (i din ambition att föra en diskussion kring krönikans innehåll menar jag) än så i ditt blogginlägg. En möjlighet som jag ansåg att du kanske inte riktigt tog i första omgången,men det blev klart mer nyanserat i uppföljningen.

Jag tycker för övrigt att Hanna Friden haft en del bra tankar kring det hela.

http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.8600531#lasKommentarer

Hon ifrågasätter bland annat Novotnys metod att uppnå sina syften. Fridén är även inne på det där med hur kvinnor avbildas och ser,liksom mig själv, inte heller ett entydigt framställande av framgångsrika kvinnor plutmunnandes och med sugblick. Dessutom har ju skådespelare, oavsett kön, en tendens att bli avbildade på ett sätt som anspelar på deras utseende, kanske mer än i andra brancher. Dock tycker jag forfarande inte att just plutmunnandet, även i ytligare showbiz-sammanhang, hamnar så högt på credd-skalan. Våra mest hyllade skådespelerskor såsom Helena Bergström, Jessica Zandén, Noomi Rapace , Pernilla August m fl skulle tappa mycket mark om sugblicken plockades fram på nästa fotosession,tror jag.

(här nedan blir det lite mer off topic flummerier från min sida.....lite tankar å funderingar som ploppat hos mig i diskussionen upp helt enkelt)

Elin skriver:"År 2009 är alla feminister så fucking liberala att minsta ansats till att påstå att det överhuvudtaget finns en negativ sexualisering eller idealbilder av kvinnor och män"

Det fina är ju (om man ska vara lite utopisk) att om precis alla människor blir fucking liberala, lediga och trygga i sig själva så behövs inte struktursnacket eller ifrågasättandet av idealbilder.Ingen känner sig pressad eftersom alla accepterar och är nöjda med sig själva ändå. Så om jag för ett ögonblick motvilligt skulle accpetera tanken på goda förebilder som skapare av tryggare och gladare och mer självständiga människor, så utgör dessa liberala feminister kanske en den för tillfället bästa ledstjärnan...

Men det är väl för övrigt här de olika feministiska strömningarna blir utkristalliseras. Vissa feminister menar ju att objektifieringe och sexualiseringen inte är något problem i sig. Själva problemet är snarare att den är ojämt fördelad mellan könen.

Jag kommer till exempel att tänka på radikalfeministen Germaine Greer (som inte är någon favorit hos mig dock) som i intervjuer i samband med sin bok "The boy" ville slå ett slag för tonårspojken som sexobjekt (adresserat till framförallt medelålders kvinnor som enligt henne har en tendens att glömma bort hur spännade,sexuella och sensuella tonårspojkar kan vara)

Boförlagets beskrivning av The boy.
"Greer opens our eyes and invites us to appreciate boys in all their sensuality, flirtatiousness, spontaneity and vulnerability"

Hon var lite mer raunchy (förmodligen medvetet och ganska mediaanpassat) i intervjuer i samband med boken, men det kan man nog lämna därhän

Poängen är väl att hon delvis vill jämna ut vissa förhållanden.Hon vill möjligen göra tonårspojken lika sexualiserad som tonårstjejen och därmed har vi kanske uppnåt ett sexobjektsmässigt jämställt idealtillstånd, enligt vissa feministiska strömningar. Så spänningarna i diskussionerna hänger väl mycket på vilken typ av feminist man är...

Men det är kanske en annan diskussion...