som när man var tonåring och livet var en enda lång väntan och det enda man kunde vara riktigt säker på var att livet pågick någon helt annanstans än just där man var. inuti huvudet gapade håkan hellström om att ge mig nåt som tar mig någonstans för det var precis så det kändes exakt hela tiden. och man svor att aldrig återvända när man väl fått chansen att sticka och bilden i huvudet var en stadsvy med ljus som aldrig släcktes, en progressivitet, ständig rörelse. jag längtade efter ljusföroreningar, att inte kunna se alla de där förbannade stjärnorna varje natt utan bländas av allt det andra. det nya. som om det aldrig skulle kunna bli vardag.
tillbaka på samma ställe. tiden går varken framåt eller bakåt. graderna rör sig inte på termometern och jag står på noll. väntar och bävar och har ångest och drömmer om allt som borde blivit på ett annat sätt än det är just nu. mellantiden; min kontrollneurotism och du kommer inte bra överens och alla de där beskeden som aldrig kommer om en oviss framtid som börjar om exakt en månad börjar ge en lätt rispa mot halsgropen av panik för tänk.om.det.inte.ordnar.sig. det kanske inte gör det den här gången. mina säkerhetsnät är färre än någonsin och jag försöker projicera bilden av mig tillbaka i hemstaden hos mamma och pappa, för det är det sista alternativet men det går inte att se den bilden. jag har fortfarande stadsvyn i huvudet. trots att jag lever i den.
på något sätt måste man ju ändå leva i nuet, trots knivudden riktad mot sig och jag gör mitt bästa. jag jobbar på att få tillbaka fightingmusklerna i överarmarna, äter hoummousmackor med avocado framför kobra som får mig att smsa j. om att herregud joy div.! jag vill sitta uppe hela natten och röka, lyssna på joy div. och cure och skriva sorgsna dikter. svårmod is the shit!, går loss med sax och hårfärg och pimpar mig rödhårig (lite mer än tänkt, schwarzkopf lever som vanligt sitt eget liv med mina slitna testar men det är fint. i like.), får ett veckointag av bröd på en knytmiddag hos v. och har den längsta diskussionen någonsin om olycksfallsförsäkringar (jobbskadad), pratar med fina människor, får sms av j. om att jag har köpt julcider till oss på lördag! juldrinkar för paris och parma! och säger åt ams att slicka min fitta (varför låter det så mycket kraftfullare med sug min kuk än det kvinnliga dito?) minst tio gånger om dagen för alla värdelösa jobb de annonserar ut som jag ändå känner mig tvingad att söka.
och om det är min sista månad på den här arbetsplatsen är jag fast besluten att göra den så bra som möjligt och det gör man med hjälp av att anordna luciatåg med ett urflippat planeringsmöte där jag och e. blir drygidealistiska (-jag är vegetarian, jag vill inte sjunga om julegrisen, det är emot mina principer. -ja och jag är emot skogsskövling så den raden om julgran går också bort osv), tar en smygfika över en varsin kopp varm choklad och skvaller med l & l, ger extra många kramar och har längre utläggningar än vanligt om alla samhällets brister i fikarummet (idag tog l. GP ifrån mig och gav mig en tara istället när jag hämtade andan efter att ha läst ännu en våldtäktsartikel. jag misstänker någon slags diskret pik inbakad i omtanken).
så. kom igen nu december. gör mig lite levande igen. ge mig nåt som tar mig någonstans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar