I want to talk to God but I'm afraid because we ain't spoke in so long

jag kom inte in på forskarutbildning, jag kom inte in på skrivarkursen, mitt vikariat som jag egentligen inte vill ha förlängt men kanske måste fortsätta på verkar knappast ändå bli förlängt och jag har ingen backup-plan längre och ådrorna i morfars hjärna bara fortsätter att blöda.

Gud, jag vet att jag var mycket bättre på att prata med dig när jag var liten. skolad av kyrkans barntimmar, kyrkis, miniorerna, kyrkokören och den kristna släkten stod jag bakom huset varje morgon och bad till dig att jag inte skulle behöva vara så rädd och ledsen den här dagen utan att du kanske skulle ge mig lite mod. på kvällarna bad jag att ingen skulle dö och att jag skulle sluta vara så ensam och att du skulle göra så att jag blev lite modigare och vågade prata lite mer på lektionerna. på mellanstadiet hade jag hunnit bli lite mer kritisk och började komma med konstiga hotelser och kompromisser med dig som att om du ser till så att mamma låter mig stanna hemma från skolan imorgon lovar jag att tro på dig och börja i kören igen eller om du gör så att jag klarar den här redovisningen utan att börja skaka i hela kroppen och få röda fläckar i hela ansiktet lovar jag att be till dig ofta och gå i kyrkan varje söndag. sen blev jag tonåring och hade bara ångest och trodde mest på marx och jocke berg.

Gud, jag vet inte om jag tror på dig nu heller, trots allt mamma försöker pracka på mig om att du faktiskt älskar alla och ger en stillhet i själen och allt det där. och jag vet att jag inte borde vända mig till dig när jag egentligen inte tror sådär jättemycket och inte alls levt efter budord eller agerat särskilt gott alla gånger. jag är varken en god kristen eller en god människa alla gånger. men om du nu ändå väljer att lyssna så vill jag säga följande:
jag vet att du snart kommer att ta morfar ifrån mig och jag vet att du borde göra det. efter det här långa livet förtjänar han att vila i himlen tillsammans med alla andra stora och små hjältar. jag vet att han är sjuk och trött och jag förstår om du vill ta honom ifrån oss så snart som möjligt och jag vet att jag är fruktansvärt självisk när jag ber om detta, men snälla låt honom få stanna här hos oss en månad till. låt mig få vara hos honom i jul, helst hemma och inte i en sjukhussal bland alla slangar och konstiga maskiner. vi har inte setts sedan i somras och jag behöver få krama hans hand en sista gång och se honom i ögonen innan han försvinner. låt mig få en sista jul, som julen ska vara, i hans sällskap.

och när du ändå håller på, säkra min tillvaro i vår. ge mig det där jobbet som jag vill ha och jag vet att jag har så oerhört mycket kompetens för. låt mig få det snart så jag slipper ligga sömnlös på nätterna och oroa mig för att den enda utvägen tillslut kanske är att flytta hem till norrland. ge mig lite styrka och kraft, något annat än gråten och tröttheten och yrseln och svimanfallen. ge mig en decembermånad som blir lite varmare och mjukare än vidriga november och ge mig mera kärlek (eller kärlek, men lite varm känsla i magen räcker) och mindre strul och ångest.

jag vet inte om du lyssnar men jag hoppas i alla fall och om du nu ser mig och finns med mig alla dar som i den där psalmen vi sjöng i kören så har du nog sett hur jag jobbat på som en god människa de senaste månaderna. jag har gått till jobbet när jag varit kräkfärdigt trött, både psykiskt och fysiskt, jag har sagt förlåt till dem jag varit dum mot, jag har ätit mina vitaminer och gått på mina träningspass och jag har sparat alla pengar jag kunnat och inte slösat och jag önskar mig ingenting annat i julklapp än en jul med min familj. räcker det?
jag hoppas det i alla fall.

hejdå från elin

ps. alltså det är absolut viktigast med morfar, det andra får jag försöka fixa själv efter bästa förmåga.ds.
ps2. tack i alla fall för att du gett mig världens bästa, mest stöttande människor i min närhet som ger tröst, pepp och lyssnande öron oavsett om det handlar om lovetroubles eller framtidsångest. också tack för maten, tak över huvudet och allt det där som jag som otacksam i-världsmänniska tar för givet.ds2.
ps3. kan du göra så mänskligheten i stort blir lite mindre korkad och börjar fokusera mer på solidaritet och försöka få rätsida på jorden och lite mindre på vinster och kapital vore det också bra men nu tog jag i lite va? ds3.