filmen

filmen är en dålig highschool-film, soundtracket ni hör i bakgrunden är den sortens stråkar som ska framkalla tårar enligt hollywood-recept men egentligen bara gör dig illamående och när jag ser mig själv i spegeln möter jag samma ögon som högstadieflickan bar.

jag vet. efter en vecka av att gå upp i arbetet och lära sig alla nya rutiner, vara den där sortens duktiga, sociala, pålitliga människa jag får in för att vara när jag arbetar, trots att sömnen bestått av ett par timmars orolig dvala. efter en vecka av hemtentaskrivande, samhällsdiskurs och socialdarwinism - hela den akademiska duktigheten som slog till igen. efter en vecka av duktig mat, duktig träning, duktiga rutiner. jag önskade mig dramatik, jag vet det. det var vad jag sa och när eftertexterna börjar rulla kommer vi alla tänka på sensmoralen be careful with what you wish for, it might just happen. filmen kommer visas under förtroliga fikasamtal och tjejhäng för VIP-crewet only. hittills är det bara mamma som sett den (hon reagerade med att läsa högt ur Koranen för mig. jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det). ni andra kan hoppa över filmen och peppa på uppföljaren. där kommer huvudrollsinnehavaren bota sin kattfobi och bli en ensam kvinna med katter (helst en sån som hon i simpsons som kastar katterna på folk som försöker komma i närheten av henne). förmodligen inte samma underhållningsvärde, men jag kommer i alla fall inte vara en sån här blödande röra som jag är idag.

the end.