18 november 2006

för de sömnlösa (eller: historien om pappas amazon)












jag somnar tidigt och drömmer de vanliga apokalyptiska drömmarna om berg och dalbanor, gengångare, brinnande föremål fallande från himlen och blixtrar över svarta trädar. när jag vaknar till mitt i natten och med gråten i halsen och insikter tryckande mot hjärnbalken skriver jag ner ett statement i skrivblocket bredvid sängen och lovar mig själv att tatuera in det spegelvänt på magen så att jag aldrig glömmer min livsfilosofi. förmiddagen vaknar jag av regn och när jag läser vad jag skrivit låter det bara pårökt, fastän jag bara var sömndrucken och det handlar lite väl mycket om ebba von sydow och vem vill ha hennes namn intatuerat på magen anyway? sen ringer jag mamma och ber henne tolka de galna drömmarna. hon svarar att jag verkar tänka alldeles för mycket just nu. det låter väldigt kaotiskt. drömmarna sätter alltid fingret på någonting och jag slutar aldrig fascineras av dem. och jag vet att jag håller på att bli lite galen och inte riktigt vet var jag kommer sluta, men det är som sagt helt okej.

och precis som jag hittar formler i tillvaron för att fortsätta leva utan att ramla ner under ytan och fortsätta tänka i vad borg och littorin och gänget skulle avfärda som galenskapstermer hittar jag formler för att råda bot på den ofrivilliga sömlösheten. vi sömnlösa måste hitta våra egna formler och lösningar. jag har en laddad AK4a i väskan att använda mot nästa utvilade jävel som alltid somnar så fort de lagt huvudet på kudden och som lägger huvudet på sned och tipsar om en kopp varm mjölk. man har varit där, för många år sedan. med svala rum, varm mjölk, avslappningsövningar. sen letar man vidare och hittar de bra sätten och de mindre bra i ett längre perspektiv. det går tillslut inte att komma ifrån att det det handlar om är att kunna fokusera tankarna. det spelar ingen roll hur många stilnoct du trycker i dig om hjärnan ändå fortsätter gå på högvarv för att tankarna inte är klartänkta. d. tipsade om skrivblocket vid sängen som hjälpte mot insikterna, men inte oron. mot oron är det bara attack. jag attackerar genom att associera bra minnen. du blir trött av att minnas och att enbart fokusera på de goda minnena ger dig en varm känsla i magen av alla bra ögonblick som ryms i den där lilla delen av ditt huvud som tillhandahåller hela din minnesfil. man bestämmer sig för ett bra minne och associsserar fritt därifrån. såhär:
1. bam bam i somras. sen natt och mina white russians är mycket starkare än både t:s och hennes väns. dansgolvet är fullt, luften är fuktigt sommarvarm och vi bara dansar. basgången till sexyback och jag tjuter till av lycka och t. skrattar förvånat åt min eufori och sen dansar vi i flera timmar till fastän svetten fläckar sommarlinnen mörkvåta.
2. jag tänker på dans vilket får mig att tänka på urkult 2005. jag och lillasyster som sitter i tältet och blir luriga i huvudet och tolkar damien rice-låtar. sen upp till festivalområdet, står långt fram på cirkus alfón och hoppar med åskdundret som bakgrund till deras galna covers för att därefter gå ner till stora scenen vid älven och vänta in svenska akademien. precis när de går på scenen öppnar sig himlen och den största åskskuren i mannaminne vräker sig ner över oss. jag och syster inser att att enda sättet att hålla sig någorlunda varma och torra är att ta sig rakt in i massan av människor och dansa som om det vore det sista vi gjorde. lyckan när jag och syster som små muppar i två likadana, oversized regnponchos dansar i regnet med basen dunkande i kropparna.
3. och när jag tänker syster tänker jag pappa. tänker på den gamla amazonen, klassikermodell, som han hade när vi var barn. hur den luktade bensin och sätena var slitna och man fick absolut inte riva i tygomslaget på sätena som redan var halvt sönderrivet, men man kunde inte låta bli för det var så roligt när skinnet kom fram och revorna i skinnet kräktes ut vitt ludd. jag tänker på att den var svartmålad men att pappa sedan tagit en rödfärg och skrivit röd på motorhuven. och jag undrar vad som låg bakom den tanken, var det en fyllegrej efter en byfest eller låg det något i det som skulle platsa på moderna museet? jag minns hur jag klev upp klockan sex i flera veckor en sommar när pappa jobbade med att flytta grus och grejer på en släpvagn, bara för att få se morgonen genom bilrutan på amazonen medan pappa spelade bruce springsteen i kassettradion och letade grusgropar. hur mamma fick pappa att sälja amazonen till förmån för en mer familjepraktisk bil av typen volvo 240 och pappas blick när han lämnade över nycklarna till snubben som skulle plocka isär bilen och sälja vidare delarna av dess kropp till andra bilar. lite som organdonation.
4. och när jag tänker mamma tänker jag på den gången då hon sa något elakt och det blir helt svart för mina ögon av fjortonårsilska och hur jag håller i en påse med frusna, stenhårda bullar och tar bullarna och kastar dem rakt på henne. mamma som flippar, tar köksstolen och kastar hela stolen in i väggen. jag som i en blandning av barnets rädsla och tonåringens ilska rusar ut och skriker jag sticker nu skitkärring. insikten om att vi bor på landet, det går inga bussar, var fan ska jag sticka. hur jag rusar ut i skogen, långt ut i ingenstans för att sedan tjursitta där på en stubbe resten av dagen. framåt kvällen är jag hungrig och trött på att attackeras av myggen, myrorna och allt det andra som gör att jag hatar skogen och förödmjukad och moloken traskar jag tillbaka. där sitter mamma i trädgården och jag vet att det här kommer bli tufft. när jag kommer närmare tittar hon upp och jag ser att hon skrattar, hon skrattar så hon gråter och säger jaha, rymlingen kom tillbaka. vill du ha en bulle kanske? de har tinat nu och jag skrattar också tills magen krampar.
5. och när jag tänker på den slitna metaforen kring ilska jag precis gjorde i föregående goda minne tänker jag kursen i kognitiv semantik. teorier kring hur kroppsliga upplevelser är det som skapar språket och länken mellan våra sinnen och vårt språk är metaforer. och jag läste en hel bok av lakoff om just metaforer kring ilska och kom hem från universitetsbiblioteket och kände att det inte fanns något bättre i världen än lingvistik.

vi stoppar när. ni förstår grejen. det är oslagbart. se bara till att undvika fallgropar som att associera till gamla kärlekar eller högstadiet eller sådant så att man inte hamnar i destruktivt tänk. good luck.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Sen du ändrade layout på din blogg orkar jag inte läsa vad du skriver. Det är ju bara stora textklumpar.

elin sa...

ano: men var det inte det förut? består inte en blogg till största delen av stora textklumpar?

Lina sa...

men det var mer lättläst förrut.

elin sa...

på allmänhetens begäran: layoutförändring igen. bättre nu?

dacloern sa...

bloggen var snäppet bättre innan, elin. sorry. ärlighet är bra.

du skriver fortfarande så bra att det inte gör så mycket att det är jobbigare att läsa nu.

elin sa...

amen guuud. people! ni blir aldrig nöjda! men tack ändå. gillar inte heller denna layout, spec. inte att presentation och länkar är till vänster. snart går jag tillbaka till old school-layoten som jag hade från början. man ska aldrig försöka vara lite crazy och förändra saker, fr.o.m. nu ska jag bli stenkonservativ.

Anonym sa...

toppen att det ser ut som vanligt igen. förändringar är bra, men inte alltid.

Grovt Initiativ sa...

ha, jag var också på urkult 2005.

Elin sa...

hippiejävel.
jag var där igen 2007.
och var this close att åka igen nu i somras.
fast både 2007 och 2008 hade det med dåvarande kärlekar att göra.
hippiejävlar.