Hårda konfekter

Här är min Madonnatext i dagens Expressen.

Här kan man läsa mitt Madonna-blogginlägg från förra våren, som också är det närmaste jag kommer att skriva om barndomsporr vilket många andra bra bloggare gjort den senaste tiden.

Här skriver Jon också om Erotica/Sex och den effekt det hade på en tolvåring fast i en håla.

Här finns hela den klassiska boken Sex att läsa. Finns även för nedladdning, om man inte hosta upp ca 2000 kr på Tradera för den. Den är så jävla värd att läsa fortfarande. Indiequeerporr när det är som bäst. Isabella Rosselini i manliga omhändertagande poser, s/m-scener och trekanter är bara några highlights. De små textstycken om upptäckten av onani och relationen till den egna fittan är också läsvärda. Det här är ett klassiskt stycke queerfeminism. Missa inte bokens slutcitat: A lot of people are afraid to say that they want. That's why they don't get what they want.

Slutligen ett youtubeklipp. Justify my love-videon i den långa William Orbit-remixen eller Saker som händer när man smeker sig själv på insidan av låret i en hotellkorridor. Åtminstone om man är Madonna. (Eventuellt måste man logga in för att kunna se den på grund av 18-årsgräns. Det är värt det.)

Express yourself, don't repress yourself

Till morgondagens Expressen har jag skrivit en artikel om Madonna, feminismen och queerteorin. Att få plats med allt jag vill säga om Madonna på 4000 tecken är helt omöjligt när hon är den enskilda artist och person som har betytt mest för mig i över 15 års tid.
Därför blir det lite extraskrivet här i bloggen.
Till exempel lyckades jag inte peta in någonting om Human Nature, från Bedtime Stories-skivan, i texten. Detta trots att det är en av de låtar som verkligen manifesterar allt Madonna står för i min värld och varför hon är en av de viktigaste feministiska stjärnorna som vi har.

Human Nature är en uppgörelse med både en enskild man, men också – på ett större plan – hela samhället.
Genom hela låten återanvänds den gamla manifesterande raden Express yourself, denna gång med tillägget don’t repress yourself. Sedan följer en förbannad och klarsynt uppgörelse om att inte få tala öppet, säga vad man tycker, vara sig själv. Madonna visste inte att hon varken var tillåten att prata om vad hon kände för eller tala om sex.
Texten verkar på två plan. Dels känner jag igen mig i den personliga texten, skriven till någon. Förmodligen finns det många som varit i den där relationen där man ska passa in i en roll, där man är för mycket, där man försöker leva upp till att vara Flickvännen.
På det andra planet är texten också en påminnelse om krav och hur snäva ramarna är, framförallt för en kvinna. Inte säga vad som helst, inte vara för dirty, inte ta för mycket plats.
Framförallt inte vara mänsklig.
I’m not sorry. It’s human nature, konstaterat Madonna och det är världens viktigaste påminnelse till mig varje gång jag får ångest över att jag tar för mycket plats och är too much. Bryta mot reglerna man inte ens vet om existerar, som Madonna konstaterar.
I’m not your bitch, don’t hang your shit on me, säger Madonna och det är lika mycket ett vasst budskap till män som honom hon sjunger om, som till ett helt samhälle som fortfarande inte kan hantera kvinnor som tar för mycket plats och säger vad de tycker.
Would it sound better if I was a man?, viskar Madonna bittert och skrevar mot kameran i lackklädsel.

Tydligen har låten spelats under Sticky and Sweet tour. Jag kommer dö av lycka om jag får höra det här på söndag:

Jag visar min, du visar din

Det slår mig att jag har haft den här bloggen sedan 2005, i olika skepnader. Vardagsblogg, anonym känsloblogg och vad den nu är nu (ung frilansande journalist-blogg?). Jag har läsarstatistik, jag träffar rätt ofta folk som läser bloggen men ändå har jag aldrig ställt frågan: Vilka är ni egentligen?

Så nu gör jag en Julia från häromdagen och ställer ungefär samma frågor som hon gjorde.
Vem är du? Hur hittade du hit? Hur länge har du läst? Vad är bäst/sämst?

Oroväckande olika associationer

Jag och Gustav satt och frukostpratade och jag nämnde något om att jag köpt hundra frimärken häromdagen och hur underligt sådant är. Alltså, att köpa extremt stora mängder av någonting. Jag storhandlar aldrig, jag är ju ett ensamhushåll. Jag storshoppar aldrig heller. Jag köper helt enkelt aldrig någonting i stora volymer, förutom just den sortens kontorsmaterial som jag köper in på företaget.
Till exempel hundra frimärken.
– När och varför köper man hundra frimärken på en och samma gång om man inte har ett företag? säger jag och börjar i samma stund tänka på inbjudningar till ett stort och romantiskt bröllop där alla får en vacker, personlig pappersinbjudan skickad till sig och kyrkan är full av hundra människor.
- Man kanske stalkar en tjej och behöver hundra brev att lägga bajs i och skicka till henne, säger Gustav.
Man tänker ju olika om relationer, det gör man.

Föreläsningar

Den här veckan jobbar jag en del med att boka in föreläsningar och göra utskick.
Vill du eller vet du någon arbetsplats, skola, bibliotek, förening eller liknande som kan tänkas vara intresserade av en föreläsning om ätstörningar och självskadebeteende? Maila mig för mer info på elin.grelsson@gmail.com .

Ur föreläsningsutskicket:

Skribenten och debattören Elin Grelsson välkomnar er till en föreläsning om unga kvinnor med självskadebeteende. Med avstamp i sin egen tonårstid, med självskadebeteende och anorexia, berättar hon personligt om självdestruktivitetens mekanismer.

De grundläggande frågeställningar som föreläsningen vill ge svar på är:
Varför skadar, främst unga kvinnor, sig själva?
Hur ser den politiska och mediala bilden av den självdestruktiva unga kvinnan ut?
Vad kan man göra för att förhindra och förebygga problemen? Som personal i skola och sjukvård, som anhörig eller annan vuxen?

Föreläsningen ges även riktad till ungdomar på högstadiet och gymnasiet. Här belyses frågeställningar som:
Varför skadar man sig själv?
Vilka risktecken finns?
Var får man hjälp?
Hur hjälper man en kompis som skadar sig själv eller lider av ätstörningar?

Hetskräkas

Idag är en sån dag då jag har väldigt svårt att släppa tanken på att det alltid kommer att finnas någon som är smartare, snyggare, roligare, mer välläst, mer framgångsrik, yngre, tuffare och mer beläst än en än själv.
Jag har också väldigt svårt att släppa tanken på att det alltid kommer att finnas folk som inte gillar en och - faktiskt mycket värre - tycker att man är rätt menlös och betydelselös. Jag kräks lite på de insikterna, eftersom de faktiskt på inget sätt stimulerar vare sig självkänsla eller kreativitet.

Det enda sättet att överleva med de insikterna är att fortsätta hetsjobba. Så det gör jag.

Min mamma fyller år idag

Den bästa födelsedagspresenten som jag fått i hela mitt liv var det brev som jag fick av min mamma på min 20-årsdag. Det var ett par dagar innan jag skulle bryta upp från Jämtland och flytta ner till Göteborg.
Jag fick ett födelsedagsbrev fyllt av kärlek och minnen. Ett brev som inte värjde för det svåra och svarta, såsom min mamma aldrig gjort. Men som heller inte var gravallvarligt utan fullt av skratt, såsom min mamma är.
Det brevet, som avslutades med ett ”jag älskar dig”, blev början på en ny slags relation med min mamma. En nära vuxenrelation av samtal, brev och kärlek.
Som bestod av drinkar i baren på Bokmässan, där mamma skröt för okända kvinnor om hennes skribentdotter som skulle ta kultur-Sverige med storm och jag rodnade och skämdes. Gråtsamtal på söndagskvällar, när jag var nybliven singel och undrade varför ingen ville ligga med mig och varför jag var så dålig på att vara slampa.
Karriärcoachande som lett till mammas kommentarsnick ”managermamman”, som fått mig att jämföra henne med Britney Spears karriärmorsa och som hjälpt mig på vägen i såväl steget att våga vara egenföretagare som att ha en osäker frilanstillvaro.
Samtal om relationer och jämlikhet ur två generationers olika perspektiv, på en både individuell och strukturell nivå.
Delade snusdosor och fniss på släktmiddagar, delad gråt och sorg på morfars begravning och dålig humor under sena nätter i sommarstugan.
Långa brev på färgglada papper med inklistrade internskämt-bilder på Jan Guillou och Du vet väl om att du är värdefull-citat.

Min klokaste, starkaste mamma som jag, med stolthet, blir alltmer lik för varje dag. Det kreativa, osäkra livet; som jag på högstadiet brukade skämmas när folk frågade vad min mamma jobbade med och jag inte kunde ge ett enkelt svar utan istället räknade upp såväl student, konstnär, författare, egenföretagare, föreläsare och allt det andra.
Numera är det med stolthet som jag räknar upp alla hennes olika sysselsättningar och spår. Hon är mitt bevis på att det finns många sätt att vara vuxen och leva på.
Att man får förverkliga sina drömmar, oavsett ålder.

Grattis mamma!
Jag älskar dig.