Så nu gör jag en Julia från häromdagen och ställer ungefär samma frågor som hon gjorde.
Vem är du? Hur hittade du hit? Hur länge har du läst? Vad är bäst/sämst?
A liberal art of technological culture
6 timmar sedan
Visar inlägg med etikett kommentarer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett kommentarer. Visa alla inlägg
6 augusti 2009
Jag visar min, du visar din
Det slår mig att jag har haft den här bloggen sedan 2005, i olika skepnader. Vardagsblogg, anonym känsloblogg och vad den nu är nu (ung frilansande journalist-blogg?). Jag har läsarstatistik, jag träffar rätt ofta folk som läser bloggen men ändå har jag aldrig ställt frågan: Vilka är ni egentligen?
Så nu gör jag en Julia från häromdagen och ställer ungefär samma frågor som hon gjorde.
Vem är du? Hur hittade du hit? Hur länge har du läst? Vad är bäst/sämst?
Så nu gör jag en Julia från häromdagen och ställer ungefär samma frågor som hon gjorde.
Vem är du? Hur hittade du hit? Hur länge har du läst? Vad är bäst/sämst?
12 juli 2009
Hör av dig
Hej du anonyma som inatt lämnade en kommentar på min blogg. Du verkade inte må så bra och jobbiga saker hade hänt. Jag lägger inte upp kommentaren, jag vet inte hur du känner inför den idag. Däremot vill jag gärna att du mailar mig. elin.grelsson@gmail.com.
Skriv till mig, fina du.
Skriv till mig, fina du.
17 mars 2009
En kommentar så viktig att den får ett eget inlägg
Jag har följt alla dessa fantastiskt intressanta och välskrivna inlägg i debatten kring hon-nörden, utseenden och dom som både fick och aldrig fick ligga, dom som var destruktiva, "fula" och hade ångest kontra dom som var snygga, populära osv... ja ni vet.
är många gånger på pricken beskrivet. Även här.
Men. (och jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att det låter märkligt) Någonstans får jag bara en ännu större tomhet när jag tänker på den grupp som aldrig finns i diskussionerna. Såna som var som jag. Helt vanlig. Och helt osynlig. Varken snygg eller ful, varken populär eller nörd, men så fylld med ångest och rädslor och destruktiva familjeförhållanden att ingen och ingenting fick komma innanför fasaden.
Alla vi som var Duktiga Flickor, som aldrig söp, aldrig låg med killar, aldrig skar sig i armarna eller vågade göra uppror, aldrig vågade någonting över huvud taget - utan bara gick sönder inuti.
Och jag vet inte varför jag skriver det här just nu, just hos dig, men jag saknar det perspektivet i debatten.
Uppdatering: Veckat har skrivit om mellanmjölkstonår på just detta tema. Läs!
är många gånger på pricken beskrivet. Även här.
Men. (och jag vet inte hur jag ska skriva det här utan att det låter märkligt) Någonstans får jag bara en ännu större tomhet när jag tänker på den grupp som aldrig finns i diskussionerna. Såna som var som jag. Helt vanlig. Och helt osynlig. Varken snygg eller ful, varken populär eller nörd, men så fylld med ångest och rädslor och destruktiva familjeförhållanden att ingen och ingenting fick komma innanför fasaden.
Alla vi som var Duktiga Flickor, som aldrig söp, aldrig låg med killar, aldrig skar sig i armarna eller vågade göra uppror, aldrig vågade någonting över huvud taget - utan bara gick sönder inuti.
Och jag vet inte varför jag skriver det här just nu, just hos dig, men jag saknar det perspektivet i debatten.
Uppdatering: Veckat har skrivit om mellanmjölkstonår på just detta tema. Läs!
6 januari 2009
Bloggen - den bästa revanchen för oss som aldrig fick sådana här meddelanden på högstadiet, eftersom vi var impopulära töntar back then
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
