Högstadiet revisited

Ironiskt, betänkande alla inlägg om tonårstid och identiteter, anordnade jag och de två gamla klasskompisar från högstadiet som också är boende i Göteborg en alternativ klassåterträff igår.
De andra hade sin uppe i Östersund i fredags. Vår var av det mer opretentiösa slaget i form av några öl på Kellys.

Det konstaterades att vår klass faktiskt var en bunt freaks allihop och efter några öl till för mig och C. hann vi gå igenom alla högstadiecrushes också.
Det underligaste med den tiden var den konstanta känslan av olyckligt kär. Det fanns liksom inget annat state of emotion än ständigt kär i någon som man aldrig skulle få. Det här var dessutom på den tiden då det räckte med att någon pratade med mig för att jag skulle förälska mig i personen ifråga. Jag brukar tänka på det när jag suckar över min nutida kräsenhet. Det var faktiskt inte bättre förr.

T., som var den andra av oss tre som klassåterträffade, blir för övrigt min kombo om ett par veckor. Ja, jag ska flytta ihop med en högstadieklasskompis när jag lämnar den alltföra dyra lägenheten på fortet. Cirkeln är väl sluten eller nåt.

Skymten av en pungkula

Jag ska ha karlbesök inatt!
Egentligen är det inte så juicy som det låter. Karln är min barndomsvän C., som jag känt sedan sju års ålder. Det är väldigt svårt att känna någon riktig sexuell attraktion inför någon som man känt sedan sju års ålder och varit råtight med under hela barndomen. Den där incestuösa känslan tar liksom över.

Min och barndomsvän C:s gemensamma sexuella historik består egentligen enbart av två ögonblick.
Det första var en sommardag då vi var i tolv-trettonårsåldern, då C. råkat köra fyrhjuling rakt genom en gödselhög och luktade därefter. Han lånade vår dusch och gick sedan runt i en minimal handduk som enda plagg. Vid ett par tillfällen drog han flinande upp handduken en aning så jag såg skymten av hans pung. Alltihop var oerhört spännande och upphetsande, även om jag såklart reagerade med ett äcklat skrik. Det hörde ju till liksom, i synnerhet med tanke på att jag var tjej.
Det andra ögonblicket var den vintern i sexan då vi skolkade från gympan när de andra åkte skridskor. I femton minusgrader satte vi oss istället i värmestugan bredvid hockeyrinken och högläste sexscenerna ur Hästarnas dal för varandra. Känslan av hur fittan bultade och jag rodnade över hela kroppen när jag högt läste ordet manslem för hans öron glömmer jag aldrig.

Det var inte bara hela vår sexuella historik, utan även de två highlights som existerar ur mitt tidiga pubertala sexliv. Tillsammans med upptäckten av onani och orgasm och smygtittande på porr utgjorde de sådana enorma spänningsmoment att jag inte fattade hur fantastiskt det måste vara att faktiskt ha sex på riktigt, när bara de här grejerna var helt amazing.
Skulle jag gå in här och efterromantisera de där helvetiska åren kallade puberteten vore det med största sannolikhet en falsk efterromantisering av höga mått, men man hade onekligen lägre krav på vissa saker då. Jag kan inte hjälpa det, men det vore rätt skönt att nästa gång någon frågar om ens sex- och relationsliv helt uppriktigt kunna svara att;
- Jo i vintras satt jag i en värmestuga i femton minusgrader och högläste keffa sexscener för en killkompis och för någon månad sedan såg jag skymten av en pungkula så just nu är det faktiskt helt fantastiskt.