Trots att jag lämnade Jämtland i förtid hann jag skriva en debattartikel till båda lokaltidningarna innan jag stack. Det är inte bara Stockholm, utan även mindre orter som Östersund, som numera stoltserar med en Pridefestival och Pridetåg. Och frågan är om det inte är det viktigaste av allt. Att decentralisera Pride och befästa den i småstäderna, på andra orter, i närheten av människor.
Bli mer än något som flimrar förbi i media, då med foton på de mest spektakulära kreationerna i Stockholms Pridetåg.
Jag önskar att jag hade kunnat gå med i Östersunds tåg på lördag. Det hade känts oerhört mycket viktigare än den Stockholmsbaserade, som jag aldrig har gått i.
Nu blev det i alla fall en debattartikel om det hela.
Läs den
här eller
här.
1 kommentar:
Jag försökte skriva en kommentar på ÖP, men det var något vajsing med kommentarsfunktionen, så texten försvann hela tiden. Lika bra kanske, jag blir så less.
VARJE JÄVLA ÅR kommer ju samma idioter med samma idiotiska kommentarer: "Varför måste de syyyynas så mycket?" "Varför får inte viiiii heteros också ha en paraaad?" "Nu måste man ju tydligen SKÄMMAS för att man är hetero!" och så vidare ad nauseum. Kommentarer överflödiga.
Man tycker ju att du är så pedagogisk man bara kan vara, och ändå är det bara harmsna, reflexmässiga mothugg utan minsta ansats till självkritik eller vilja att förstå.
Låt oss hoppas att det bara är en generationsfråga.
Skicka en kommentar