Jag yr mest runt och spottar och fräser. Jag upprepar samma fyllekonversationer och samma trötta skämt som jag dragit de senaste tre åren. Jag förstår inte när jag ska sluta prata och börja lyssna på andra, jag älskar bara ljudet av min egen röst och jag fulflirtar med allt och alla. Jag är aggressiv, men oförmögen till att se min egen roll och vinglar mest omkring med uppenbar avsaknad av koll på vad jag håller på med.
Jag kom att tänka på det fylletillståndet nu när jag tittar på partiledardebatten. Den sittande regeringen beter sig precis som jag gör efter sex öl på Andra långgatan. Man upprepar samma trötta repliker i en lågkonjunktur som i en högkonjunktur, vägrar se till sin egen roll, vinglar omkring med dålig sikt och utan att lyssna till några andra än sig själva. Fulflirtandet med miljöpartiet i syfte att påvisa oppositionens oenighet är ungefär lika tröttsamt som när jag försöker ragga på straighta brudar. Det enda jag hör är ett trängt fräsande och spottande, av samma karaktär som när någon av mina vänner försöker övertyga mig om att inte köpa en öl till.
Problemet är att det värsta som kan hända när jag är en tasmansk djävul är att jag drabbas av en sjuhelvetes baksmälla dagen därpå och förmodligen får skicka en del ursäktande sms samt be någon fylla i minnesluckorna.
Den baksmälla som regeringen orsakar genom sin härliga högkonjunkturs-spritfest av skattesänkningar och a-kassereformer drabbar däremot väldigt, väldigt många människor och i synnerhet de som har det sämst. Jag skäms för deras skull när de fortfarande sitter och pratar om att de har en offensiv jobbpolitik och räddar dem som hamnat i utanförskap.
Ta upp mobiltelefonen och skicka det där förlåt för igår-sms:et till paret som båda arbetat på Volvo, nu blir uppsagda och tvingas leva på 11 000 kronor i månaden var, Fredrik Reinfeldt.
Ta och besök de där människorna och få dina minnesluckor ifyllda, Sven-Otto Littorin.
Fast det är klart, när baksmällan inte drabbar en själv utan andra, är det svårare att ha bakfylleångest. Och det är klart att, precis som jag desperat brukar skälla ut vänner som bjudit på sprit och övertalat mig till att dricka en öl till och skyller allt på dem, skyller regeringen allting på marknaden.
- Asså ja okej, vi fixade spritfesten, men det var marknaden som levererade spriten. Det är marknadens fel att ni mår dåligt nu.
Precis som jag vet att jag älskar mina vänner och jag älskar när de bjuder på sprit, vet alla att högerregeringen älskar att ha det raj raj med marknaden och förmodligen satt under den där spritfesten och pratade om hur mycket den ääälschkade avregleringar och marknadspolitik.
Nu har marknaden plötsligt blivit den där oschyssta kompisen som inte går att lita på när man är berusad.
Du felriktar dina fylle-sms, Fredrik Reinfeldt. Skyll inte vår gemensamma baksmälla på din bästa supkompis.
