Samma sorts smärta, olika acceptans

Sedan första gången jag låg på spikmattan och märkte att det kändes exakt som att skära sig, sedan alla de gånger som jag reagerat på det inre kaoset med att lägga mig på de vassa plastpiggarna och efter all min irritation över att folk köper spikmattor till höger och vänster men försöker bota självskadebeteende utan att förstå eller vilja se bakomliggande mekanismer.
Så länge, kanske ännu längre, har jag tänkt skriva det där inlägget med jämförelser mellan spikmattans mekanismer och det som händer i en när man skär sig själv.
Sen har jag inte vågat. Nöjt mig med att diskutera det.
Men Julia däremot. Hon vågade.

Have I told you lately that I love you part 2

Det är väl fördjävla fint ändå, när man sitter i ösregnet vid en öde spårvagnshållplats och gråter, att det finns människor som hör av sig på en gång och frågar hur man mår. Både nära vänner och somliga man knappt känner och andra som man inte träffat AFK, utan bara på älskade internets.

Det är så himla fint att komma hem till det här:

juliaskott Sat 11 Jul 01:41 via Direct Message
Du är bäst, det vet du va? Till och med när du är lite dum i huvet.