Sluta tramsblogga nu Elin och skriv något om våldtäkt istället.

Amen okej då. Tanken var att jag skulle ta upp stafettpinnen från LSM:s briljanta inlägg, skriva något om det positivt överraskande att domen för Stureplansprofilerna blev fyra års fängelse var men också det där som jag tänkte på när rättegången pågick som bäst; medias och samhällets stigmatisering av Stureplansknullandet.

Nu blir det bara ett mishmash av alltihopa istället, jag vet inte om ni kommer att hänga med eller om jag kommer att göra mig förstådd men alright, vi kör:
Det som störde mig när våldtäktsrättegången pågick var inte bara faktumet att jag äcklades av männen och inte en enda procent i mig hade så mycket tilltro till rättsväsendet att jag faktiskt trodde att de skulle bli dömda, det var också sättet de hänvisade till sin oskyldighet genom att det bara var sånt sex man hade, hårt sex liksom fastän det var uppenbart att kvinnan protesterat på ett sätt som inte tillhörde sexet. Genast gick media igång och skrev spaltmetrar om den sortens hårda, icke-korrekta sex som försiggår kring Stureplan, som om det vore något extraordinärt för de kretsarna.

Don Kulick har skrivit och forskat en hel del om den svenska Goda sexualiteten. Det normgivande, korrekta knullandet. Det här är Bra sex: Två personer, man och kvinna, som har vanligt, kukenifittanvanillasex utan uppenbara maktskiljelinjer. De ska helst ha någon form av relation och om inte ska de i alla fall ha lärt känna varandra lite innan.
Det är den goda och normgivande sexualiteten. Det var den som kvällspressen använde som referenspunkt när de förfasades över sexlekarna i Stureplanskretsarna, det är den sexualiteten som barnmorskor, sociologer och socialarbetare refererar till när de bekymrar sig över kidsens knullvanor eller för den delen Marie-Louise Ekholm när hon moraliserar över knullkompisar.

Den normativa sexualiteten är naturligtvis bara förtryckande bull. Här kommer istället lite råfakta:
1. Folk ligger lite hursomhelst. De har kk-relationer, s/m-ligg, samkönade knull, gruppsex, rollspel, analsex och allt möjligt. Att folk börjar utforska och definiera sin egen sexualitet är positivt.
2. Det finns många tjejer som faktiskt inte bara går med på det. De gillar det. De sätter sina egna villkor. De är inga offer. Sedan kan man referera hur mycket man vill till porrens påverkan, maktstrukturers inflytande över sexualiteten osv. men då måste man ta i beräkningen att – gud bevare – det finns ju faktiskt en hel del samkönade knull som innehåller icke-korrekta inslag också och hur löser vi det då? Och hur mycket hänsyn ska man ta till jämlikhetsdiskursen när det kommer till sin sexualitet och ska man avstå från inkorrekta genusligg för jämställdhetens skull trots att man vill ha det?
3. Om du är tjej och gillar det eller ligger runt eller är allmänt sexuellt utlevande på något sätt är risken betydligt större att du inte tas på allvar om du blir våldtagen.
4. En våldtäkt är lika mycket en våldtäkt om det sker i ett heterosexuellt vanillaligg som i vad Aftonbladet refererar till som hårt sex. Chanserna att det uppmärksammas är dock mindre.
5. En fällande dom i vad som var en uppenbar grov våldtäkt är en liten promille av alla våldtäktsfall som aldrig ger en fällande dom, aldrig ens hamnar i åtalssituation eller ens anmäls.

Och här tar jag över stafettpinnen efter LSM och undrar var gränsen går. Vad är en våldtäkt? Med dagens lagstiftning behöver inte gärningsmannen ha försäkrat sig om offrets medtycke, däremot måste offret kunna visa på sitt nekande och motstånd (läs mer hos Zaida). Och hur många har inte haft ett ligg där man vetat att nej, våldtäkt var det inte, men helt okej kändes det inte heller. Någonstans där vi går över gränsen för vad vi själva egentligen vill eller känner för, någonstans där det är enklare att vara tyst och ställa upp än vara besvärlig och säga nej. Det händer i vanligt vanillahetero liksom i andra former. Våldtäkt är det inte, men man sviker sig själv någonstans.

En fällande våldtäktsdom i ett uppenbart fall. Men vänner, diskussionen har förhoppningsvis bara börjat. Om var gränsen går, om hur vi uttalar vårt medtycke, om vilket ansvar man har, om vad som är sexualitet och varför vissa former är mer okej än andra, om hur lagstiftningen ska se ut, om hur vi ser till att alla har rätten att ligga precis som de vill och låta bli precis när de vill. Vi ska aldrig sluta diskutera, okej?