Bannlys Zlatans namn i valrörelsen

Vad är lyckad integration?
När integration och flyktingpolitik diskuteras i media och i politiken är det oftast de lyckade exemplen som vi får se.
I dagspress syns leende tonåringar. De har anlänt som ensamkommande flyktingbarn och nu kommit in i det svenska samhället. De får prata om sina framtidsdrömmar, hur glada de är över det svenska samhället och hur tacksamma de är.
På Folkpartiets landsmöte talar sig Jan Björklund varm om lyckade individuella integreringar. Drottning Silvia kom ju från Brasilien och Zlatan från Balkan (att han föddes och växte upp i Sverige hade Björklund mindre koll på).
På samma sätt viftar gärna företag och offentlig sektor med mångfaldspolicys. Ofta består de av en framsida med glada människor i alla åldrar, av olika etnicitet och kön. Man fastställer vilken tillgång olikheten är för arbetsplatsen. Tänk vad människor med annat ursprung än svenskt kan bidra med.
För att inte tala om alla gånger som vi hört om hur den svenska matkulturen livats upp av exotiska rätter som numera blivit husmanskost. Har vi inte invandringen att tacka för det?

Kanske är talet om den lyckade integrationen och positiva olikheter ett sätt att påvisa vikten av invandring och ta tillbaka debatten från Sverigedemokraterna. Tyvärr slår den helt fel.
Vi behöver inte höra Zlatans namn nämnas ännu en gång, vi behöver inte se fler leende flyktingbarn tala sig varma om hur bra Sverige är eller återigen nämna hur gott det är med kebab. Muslimen behövs inte på arbetsplatsen i egenskap av muslim, lika lite som kvinnan behövs i styrelserummet i egenskap av att vara kvinna. De behövs för att de är individer som bidrar, på samma sätt som alla vita män.

Att det svenska samhället har utvecklats genom och på grund av invandring och influenser från andra kulturer ska påpekas. Problemet är att det är det enda som påpekas. Humanism och solidaritet, att flyktingpolitik faktiskt också handlar om att ta emot människor som tvingas lämna sitt land och ge dem skydd, måste återupprättas som det starkaste argumentet i flyktingpolitisk debatt. Så länge vi lever i ett krigsfredat land, med starkt skydd för individen och dennes rättigheter och frihet, är det vår skyldighet att ta emot människor som behöver den tryggheten.
Likaså måste diskussionen handla mindre om den lyckade integrationen och mer om den misslyckade. Debatten måste tas, inte bara med Sverigedemokraterna, utan mer övergripande kring huruvida Sverige lever upp till högt ställda mål om frihet, jämlikhet och humanism i de här frågorna.
Både gällande asyl- och integrationsfrågor har Sverige många hål att fylla. Vård för papperslösa flyktingar, apatiska flyktingbarn, långa väntetider på beslut om uppehållstillstånd är några av frågorna i det initiala skedet. Sedan väntar frågor kring bland annat modersmålsundervisning, segregering, förortsproblematik och främlingsfientlighet.

Vi behöver tala mindre om den lyckade integrationen. Det intressanta är istället hur vårt samhälle har misslyckats. Så länge flyktingpolitik och integrationsfrågor inte befinner sig på ett annat diskuterande stadium än att komma med floskler om mångfald och skaka på huvudet åt Sverigedemokraterna kommer vi inte längre. Då kommer Sverigedemokraterna att fortsätta dominera debatten.
Jag vill bannlysa både Zlatan och kebab som argument i valrörelsen. Jag vill se en vettig diskussion kring de här frågorna, där man vågar belysa problemen. Alla invandrare kommer varken att bli drottningar eller fotbollsstjärnor. De lyckas kanske inte alls. Kanske blir de rentav segregerade och utestängda ur det svenska samhället. Det är inte deras personliga misslyckande om de inte blir ett lyckat integrationsexempel i Jan Björklunds tal.
Det är hela det svenska samhällets misslyckande och det måste vi tala öppet om.

Krönika publicerad i Fria Tidningen 28/11

Den fina, enhetliga svenskheten

Jag vaknade upp till den här artikeln om moderaternas förslag om svenskhetstest och kontrakt. Jag trodde att det var första april eller att jag fortfarande sov. Sedan skrattade jag trött. Sedan fastnade skrattet i halsen för det här är skrämmande på riktigt.

Låt oss bena ut vad som egentligen sägs i den här artikeln och i förslaget:

De som invandrar till Sverige ska skriva på ett kontrakt om att de känner till svenska lagar, regler och värderingar. Och om inte överenskommelsen följs kan det bli konsekvenser i form av att bidrag ses över.
Vad innebär svenska värderingar? Finns det värderingar som är enhetligt ”svenska”? Vad består i så fall dessa värderingar av? Kan man ens tala om kulturbundna värderingar? Har moderaternas arbetsgrupp ställt dessa frågor när de utarbetat förslaget? Tydligen inte.
Vad innebär det att bidrag dras in? Nähä, du visste inte att Sverige var ett jämställt land, sorry men nu rök bostadsbidraget. Varför ska asylsökande människor straffas för att moderaterna vill slå sig själva för bröstet i sin äckliga svenskhet som de inte ens fattar vad den innebär själva?

Det anser moderaternas partisekreterare Per Schlingmann efter att förslaget tagits fram av en arbetsgrupp inom partiet. Nästa helg ska moderaterna ta ställning till kontraktet på sitt framtidskonvent, rapporterar Sveriges Radios Ekot. "Det är viktigt när människor från olika kulturer samlas i samma land, att vi är väldigt tydliga med vad som gäller i Sverige", säger Per Schlingmann till Ekot.
Jamen vad gäller i Sverige då? Jag borde nog också göra ett fucking svenskhetstest för jag fattar faktiskt inte vad det är som är så unikt och gäller i Sverige. Skulle svenskarna ens passera svenskhetstestet?
Förmodligen tänker Schlingmann att det här är ett bra integrationsförslag. Tänk om, tänk rätt för fan. Uppdelningen i ett vi och dom har sällan varit så tydligt i ett förslag från ett etablerat politiskt parti. Vi svenskar med gemensamma, sunda värderingar och dom, de som kommer in i vårt land, de främmande kulturerna som har underliga värderingar och som måste lära sig våra. Hela uttalandet stinker av smygrasistiska fördomar kring de där andra som kommer in i vårt fina, jämställda land och sunkar ner det med kvinnohat och bidragsmygel.

- Syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare.
Men exakt vad består dessa värderingar av?! De svenska värderingarna består till exempel uppenbarligen också av ojämlika löner, partnermisshandel, våldtäkter, friande våldtäktsdomar, lågt uttag av pappaledighet och sexuella trakasserier. Finns det med i svenskhetstestet?

Det ska inte vara något krav att skriva på kontraktet för att få asyl. Exakt hur kontraktet ska se ut och vilka som ska tvingas skriva på är oklart, men Schlingmann säger att de som kommer från andra EU-länder för att arbeta kanske inte ska behöva underteckna papperet.Nej, men vänta nu? Om inte invandrare från EU-länder ska behöva skriva under kan det ju inte handla om svenskhet. Eller räknar man med att en spanjor eller irländare ska känna till den där unika svenskheten med de fina värderingarna automatiskt? Kommer det automatiskt bara för att man tillhör ett EU-land?
Nej, förlåt, jag missuppfattade. Naturligtvis delar vi i Europa mer eller mindre samma värderingar. Det är ju inte dessa människor som behöver få pådyvlade vår fina svenskhet. De har ju redan fattat. De där andra, som kommer från, låt säga muslimska länder, är de som behöver förstå att vi faktiskt är snälla mot kvinnor och varandra. I Europa är vi ju så jämställda allihopa i en fin europeisk gemenskap. Det är ju inte EU-medlemmar som vi ska utestänga från det svenska samhället, det är de andra.

Med knappt två år kvar till valet, och höga siffror för Sverigedemokraterna redan nu, hade man hoppats att de etablerade partierna skulle ta tag i det här på allvar.
Att ta tag i integrationsfrågor och invandring på allvar innebär inte att man pratar om hur man ska få invandrare in i samhället, snacka tomt om mångfald och betona invandrares olikhetskompetens för att ge en positiv bild.
Att på riktigt prata om integration och kultur innebär att man suddar ut ordet invandrare. Att man istället börjar ifrågasätta vad den där svenska kulturen som vissa värnar så hårt om egentligen består av. Bena ut frågor rörande kulturbegreppet och olikhet och hitta en politiskt gångbar diskurs där det inte är så intressant att tala om vi och dom, det intressanta är en politik som fungerar för alla.
Mona Sahlin väljer mångfaldsretoriken. Toleranstalet om de ovärderliga invandrarnas olikhet och att stärka integrationen för dem. De är fortfarande de andra. Det är tråkigt och beklagligt.
Moderaterna väljer istället att gå Sverigedemokraterna fullständigt till mötes. De målar upp invandrarna som en problematisk, enhetlig grupp och slår ett slag för svenskheten. Det är inte tråkigt och beklagligt, det är skrämmande på riktigt.