Allt det där var ju ganska väntat.
Besvikelsen handlar snarare om insikten om att det Selma Lagerlöf fick kommer jag aldrig att få. Jag är född i fel tid. Min svaghet för kvinnor i korsett kommer aldrig att få frispel. Till skillnad från Selma kommer jag aldrig att ligga med italienska horor i korsett. Eller ha konstnärskvinnerelationer på ett hotell i Sicilien. Jag kommer på min höjd få ligga med någon queerpoesisvag butchflata på ett sunkigt hostel i Berlin.
Det spelar ingen roll att jag aldrig kommer att skriva 2000-talets Gösta Berglings saga. Eller få Nobelpriset i litteratur. Men att jag inte kommer få korsetthångla, hur begåvad jag än är och blir, det är tamejfan orättvist.
