tag:blogger.com,1999:blog-13966414.post2251050153997921250..comments2023-05-16T12:37:03.536+03:00Comments on Elin Grelsson: Vidare om individuell erfarenhet som argumentationsbas och den där Pittstim som jag fortfarande inte lästElinhttp://www.blogger.com/profile/09898619088267769069noreply@blogger.comBlogger4125tag:blogger.com,1999:blog-13966414.post-13481636402390153692008-10-30T10:44:00.000+02:002008-10-30T10:44:00.000+02:00Jag tror att du har rätt. Jag tror inte att jag sk...Jag tror att du har rätt. Jag tror inte att jag skulle få ut något av den och vara onödigt kritisk mot den, helt enkelt för att jag inte är målgruppen. Kristofer berättade även att språket skulle vara förenklat,väldigt nära och i en vardagston för tanken är att den ska läsas av killar på högstadiet och gymnasiet. Och då är syftet mycket, mycket gott. Däremot finns det föga som en sönderakademiserad genusbrud i 25-årsåldern kan hämta i den. Inbillar jag mig. Men den ligger reserverad på Stadsbiblioteket och väntar på mig så jag kommer förmodligen att läsa den iaf.Elinhttps://www.blogger.com/profile/09898619088267769069noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-13966414.post-69998286849461445222008-10-30T10:08:00.000+02:002008-10-30T10:08:00.000+02:00Läs Pittstim! Om inte annat för att jag är nyfiken...Läs Pittstim! Om inte annat för att jag är nyfiken på hur du tolkar den. Jag gillar den faktiskt. Det finns förvisso en hel del kvinn skulle kunna anmärka på. De sjukt grabbiga tongångarna till exempel, och ensidigheten. Men jag tänker såhär: för de grabbar - unga killar - jag arbetar med, de som behöver arbeta med sin självbild, sin grabbighet, sin machoism, sin bögskräck etc. är det säkert bra att den är sådär övertydlig och aningen förenklande. Kanske är det just så budskapet behöver se ut för att nå fram till dem de angår mest...Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-13966414.post-77822695015281457492008-10-24T22:48:00.000+03:002008-10-24T22:48:00.000+03:00niklas: Haha, ja exakt. Men jag citerar bara Krist...niklas: Haha, ja exakt. Men jag citerar bara Kristofer nu, med reservation för felcitat eller missuppfattning. Men jo, könsroller liksom. Och vilken riktning dessutom. Det blir ju i praktiken att säga: "Äh skriv ihop nåt om när du var hockeykille som grabb och mobbades i omklädningsrummet också en fin Disneyavslutning om vilken hyvens, medveten kille du blivit nu".<BR/>Och vad jag har förstått blev resultatet ungefär så också.Elinhttps://www.blogger.com/profile/09898619088267769069noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-13966414.post-20010144623665542732008-10-23T18:58:00.000+03:002008-10-23T18:58:00.000+03:00"Det ska handla om könsroller"... Jaha, de där som..."Det ska handla om könsroller"... Jaha, de där som man "fostras in i" och "uppför sig enligt" om man inte kan glida ur dem med hjälp av en skvätt medvetenhet. Som ett ärvt plagg som kanske skaver lite i sömmarna om en pojke inte vill snickra och leka med brandbilar, lksom. Mm, det är verkligen ett värdefullt redskap. Kan vi inte återinföra begreppet "nyckelbarn" också, nu när vi tydligen är tillbaka på slutet av femtiotalet?Niklashttps://www.blogger.com/profile/03240323945287033100noreply@blogger.com